den 5 april 2013

det

är

drömstigar

drömmar är moln

vilka anmanar oss att vandra i dem i tillit att vi ej faller

kanske

gör vi det

skingras molnen

vi står i sannheten

bländas

bländas ej

det har funnits det finns skeden skeenden inom vilka allt är outsebart detta outsebart är att instiga i dimman vari gränser samt konturer upplöses, detta påstående är inte nytt, vi har förmedlat detta mången gång om. meningen är att detta kan bli en sjal runt axlarnas ok så småningom och vem vet kanske vattnet det renade skvalpar ur spannen samt sköljer undan av känslan av skuld. känsla är att se in i en myrstack. det vore välan för väl om känslorna var i den ordnade aspekten och det är känslorna i det du är medveten om deras färder. känslorna liksom den outforskade tanken; abstraktionstanken – huvudet utan kropps tanke, dessa är i behov av stödjande gesthänder och det är hjärtat. detta vackra hjärta vilket har lagts i en vågskål av kroppsorgan detta hjärta är ett mångfaldshjärta.

det har dunnits samt finns skeden vari allt är låt oss säga slöjan, den slöja vilken lades över samt blev kroppar gestalter synbara.

vattnen flyktiga

luften bärande

jorden

andandes

en levanderörelse

ja, med ditt tänkande skulle det vara ytterst obehagligt att stiga ut i detta glödande böljande rörandes skeende. ty du ser glöden i de geologiska vetenskapliga termer du blivit inmatad med och denna rörelse blir då i detta vulkanisk lavarörelse.

det är svårt se klart samt så kallat urskilja tingens rörelse i det allt är sammanblandat.

ser du bordet med brödets alla ingredienser

dessa blandas samman till ett välsmakande bröd

äter du lugnt stilla

sluter ögonen samt stiger in i upplevelsen

kan du

urskilja

brödet är dock bröd

varje ingrediens är ingrediens

detta kan sägas med; i det tvenne ting flyter samman blir dessa sammanblandade

ja

slöjan lades över ögonen

ljuset skimras genom

genom ljusets berörelse framträder kroppen värmen är här med

se icke dessa bilder vara fysikaliska termer enligt nuvarande tänkande

ty i dessa skeenden är allt

det

vilket benämns vara en oformlig massa

allt upplevde sig vara ett med allt

för att medvetet kunna greppa livet

erfordrades en totalförståelse av varat

för att detta skulle ske

lades skulpterandet in i händerna

sedermera pennstiften

det gjordes skulpturer vilka förmedlade invigningen

det skrevs senare berättelser om hittebarn vilka ammades av djur

med ens stiger bilder fram av bröst

av ammande mödrar

ser du

dessa skulpturer samt sägner var icke ”rätt och slätt” ammande mödrar; dessa visar den inträdande, den vaknande ett skeende vilket väcker en yttreinre djup medverkansförståelse av att verkligen uppleva eterrikena, upplevelsen av att allt strömmar i varandes varandra. ser du

jag är ett med allt

allt vilket strömmar

jag är

allt vilket strömmar är

blodets strömmar

så är allt

blodets byggstenar

ja

detta är stora vida vyer

så vackra

ser du barnet vilket lämnades ut

samt fostrades av vargmodern

lev med denna bild vad en vargmoder är

hur lever vargarna

hur lever vargmodern

hur undervisas barnet

det utlämnade

utsatta barnet

lärs flockens liv

lärs jordens verkande krafter

lärs systra samt brödranärhet

ja

det är vackert

”du ser ej skogen på grund av alla träd)

ungefär så sägs det

i detta uttryck är du helt absorberad av detaljerna att du ej ser helheten

däri lever en stor del av livets smärta

kan du se trädens formgestalt upplösas så kan du se skogen

kan du se skogens verkande helhet

det är helt visst vackert att urskilja samtliga träd ett efter ett

det finns stunder för allt

i allt

att urskilja varje träd är icke att lyfta slöjan av ögonen

det är ickegenomträngandet av illusionen

det är att se släktens enskilda byggdelar

kan du se skogen i det skogen är

så kan du se att allt liv är skog

allt lever i förbundenhet med varandra

med blodets strömmar

du kan se allt vara

just

modersmjölk

du kan se en ammande moder

vilken allt är förbundet med

så kallat inlemmad

inlemmat med

detta är väl en av de vackraste bilder vilken har sökts framställas av så mången konstnär

blodet är strömmande

levande rörelse

är

byggstenarna

så är vi åter vid stenar

stenar är bestående av celler

porer

av hålrum

av boplatser

av verkande andning

husbyggare

det är sant

blodet är icke friströmmande

kanske var det så en gång

det vet vi

ibland skådas detta så klart

blodet är ”satt” att leva i ådror

så är rötternas hud

barken huden

höljen runt

växande livssaft

du kan se blodet friströmmande ibland helt nära

röda vågor i dina ögon

det var i de begynnande markerna

stigna ur händerna av solgryning

du kan icke blicka in i det vilket är människotillvaron

i denna stigna dag i denna stund samt resonera utur denna stunds synvinkel

möjligtvis i den stund du är emottagare av alla stämmor vilka lever i blodet

möjligtvis om du är i natten

ja

kanske skall du bygga dig en låda

av resonans

sätta dig däri

samt tillåta glimtarna stiga fram

i en resonanslåda kan du höra tonerna

rytmen

takten

du skriver;

det var i de begynnande markerna

stigna ur händer av solgryning

med den strofen förs du med ens in i begynnelsen

in i det vilket var

detta var är icke borta

detta lever inom dig

det är svårt att inse att det vilket benämns vara urbegynnelsen icke existerar i det mått av tankeströmmar vilka härbärgerar dessa stunder

ty urbegynnelsen hade en urbegynnelse före denna urbegynnelse

samt denna urbegynnelse hade

ser du

det är en evig

evigoändlig rörelse

vilken ej håller fast

den är evig

därmed är evig formbar

ty anden längtar till kropp

kroppen till ande

ser du den fläktande gardinen

den fläktande solfjädern

det pulserande membranet

ser du struphuvudets rörelse

talorganets liv

detta organ kan du ej se med dina nuvarande betygsbedömande ögon

frigör synen

se detta organ vara oändlighetens stämma

vari all rörelse är stämma

är liv

inte för inte sades dessa kunna stämma blod

var

var vi

in i det vilket var

detta var är icke borta

detta lever inom dig

inom varje cell

varje korn

varje frö

origo är ett vackert ord

ett slags koncentratsord

ett slags koncentrat

kan vi benämna detta

du sitter i din låda

i känslan av hänvisad till dig själv

eller instängd

klaustrofobi kanske uppstår

vi skall ej stanna härvid

det är en känsla oerhört stark vilken kan uppkomma i ett dylikt skeende

du sitter i din låda

lyssnande

du är i denna låda i känslan av hänvisad till dig själv

eller instängd

det kan vara bra att vara hänvisad till sig själv

i det tvenne ting flyter samman blir dessa sammanblandade

det är lätt drunkna i alla intryck

avtryck

det intryck du får eller överför

förmedlar med din strof

är säkerligen begynnelsen

allts början

i begynnelsen var logos

allts början;

det är väl vackert

det är

väl

det går ej att bedöma denna begynnelse med den du är i denna stund

och denna begynnelse du såg i det du skrev

var

marker vilka viker undan

asfalt

betong

samt cement

dessa celler

vilka så hårt inramar tillvaron

den tillvaro vilken är skenbar

låt oss nu öppna din låda

det

är

drömstigar

drömmar är moln

vilka anmanar oss att vandra i dem i tillit att vi ej faller

kanske

gör vi det

skingras molnen

vi står i sannheten

bländas

bländas ej

ja, med ditt tänkande skulle det vara ytterst obehagligt att stiga ut i detta glödande böljande rörandes skeende. ty du ser glöden i de geologiska vetenskapliga termer du blivit inmatad med och denna rörelse blir då i detta vulkanisk lavarörelse.

det är svårt se klart samt så kallat urskilja tingens rörelse i det allt är sammanblandat.

abstraktionstanken kan vara

förorsaka

impertinens

var vaksam

med svindlande

linjernas

rankor