så är
händerna handfloder
springbrunnar
handfloder sprungna ur
hjärtsolens vida dalar
vari silvergräset
är fjärilsängens kokongträd
och varje fjäril
är ordet
oblaten
vilken du smält i ditt hjärtas
tempel
den vida sjön förbunden med allt
vilket är
samt ännu icke är
så är det med havet
havet är ännu
det drömmande
är ännu
det uppstigna till ytan
och händerna dina
är händerna med fingrar
är händas
händers skeende
så är det med havet
så är det med fjäderpennans
vackert slipade spets
vilken lätt vilar i din hand
doppas oupphörligen i kruset
bläckhornets
ljudande stämma av kristall
arket är
dina ögons utslagna blad
bläcket torkas mjukt upp
överflödet gives till
öknarnas sepiaandning
*
toner
sveper in
genom nattens glasade
stjärntäcke
smeker feberhet panna in i
månlobs silversjö
nattskruden är
fallen i mjuka vågor
runt hennes vrister näri hon
nedstiger
i lotussjöns
helandeblad
gåvor är givna i frekvenstoner
du kan se snidesmakaren
vilken så mjukt täljer
träets ådringar
ej hastande ej rusande
lugnt
stilla
stundtals stannandes i rörelsen
i det detta träd så uttalar
utan att lämna gärningen
ser han barnen i bäddarna
människobarnen
allbarnen
sömnbladen är lindade
runt dem i färgtoner
givna av ljus
ljusen vilka varsamt
utan att väcka rör vid barnens
hud
vad täljer han vakaren
snidesmakaren
han täljer inkommandedagens
sagofärder
ler inför barnens tindrande
kommandeförväntan
sakta sänker sig lågan i
fotogenlampans glas
mjukt lägger han molntäcken om
skrider ut genom ostängd dörr
och där under ekens krona
ser han nattdjuren samlas
vid sjöns vackra morgongåva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar