ja det finns en orsak till att
vattnet fyller uppfyller kroppar
det finnes en orsak varför
kroppar i äldre skrifter benämns boja
släpp denna boja denna fasthet
se kropparna vara reservoarer
vattenreservoarer
oaser i öknar
nåväl det finnes en orsak varför
kroppar i äldre skrifter benämns vara en boja
eller bojor
en boja
kroppen kan ses vara en mur
det förunderliga är att vatten
har sensibla fingrar
upplever vari det behöver luckras
upp eller fuktas
ej alltid synligbart i ytskikten
kroppen kan ses vara en mur
tilläggas bör att detta material
är tämligen mjukt
sinnligt
medföljande
vad är denna mur byggd av
kanske röda tegelstenar
i förstone gjordes dessa stenar i
träramar
hur samt av vad
det finns att undersöka i diverse
litteraturhänvisningar
hänvändningar
kort kan nämnas ord ur fältspat
ur glimmer ur kvartskorn
lera, en förvittringsprodukt
gärna varifrån vari istiden glidit kana
det var samt är en vacker konst
tegelstenar i sig andas
vi kan säga tegelstenar har porer
är inte det vackert så säg;
andandes hus
nåväl innan tegelstenarna var
murarna ofta gjord av stenar
ljus sipprade igenom
visst är det lättare säga
jag kan uppleva mig vara en sten
än att säga jag kan uppleva mig vara en tegelsten
ändå är ju denna tegelstensmur
tämligen vacker, skiftar färger beroende från var den anlänt
tegelstensmuren
egentligen alla murrar är gedigna
hantverk
gedigna
ge dina
ett gediget hantverk från det
första sandkornet
nåväl stenen var även denna ett
sandkorn
vem kunde ana att detta sandkorn
skulle bli ett berg
åter till muren
tegelstenar
sammanfogade byggstenar
i det du står inför stenen
klippan berget
stenstoden skulpturen
ser du eller tanken ger dig
informativa bilder av stenens materialets hårdhet
stenen möter din mätarblick
samt tager dig leende i hand
minns du sagan däri stenen blev
en svamp
tror du det var för att visa min
stenens hårdhet
detta var
tror du det var för att visa
ytskiktets behörighet samt närvaroinnerlighet
tror du det var för att visa min
hårdhet
stenens hårdhet
ack så du bedrog dig
ack så du dig bedrar
stadig visst är jag det
till synes
ser du
kan du se mina rötter
kan du se mina färder
jo
min
sann
flyga kan jag
spinna trådar kan jag
en spindelsten är jag
kanske
kan
ske
är jag
suddigt minns jag
nåväl så hör detta
det växer en sten i ängen
ängen vari sjön andas
sjön med vackra ovalstenar i
bottnen
med vackra kronskålar i ytan
sjön med sommarvatten i detta
ögonblick i sommarlandet
stenen
stenen plägar breda ut vingarna
i stunder av behov
vara en fjäril
fjärilen svävar mjukt över sjön
så möts stenen samt sjön i
varandra
en dag kom en ung kvinna
vandrandes
med hårt snört liv
med hårt flätad knut
med hårt snörda skodon
hårt hållen är hon i hushållets
ram
allt det den unga kvinnan mötte
möter
är hårt
till ytan
så ser hon
tingens gång
denna vandring
detta stråk
i dessa är hon i denna dag
suckandebärandes
det är ej likt henne
så andas sjön
så andas stenen
så andas ängen
hon brukar ju lätt flyga med
vinden
hon brukar ju tindra
hon brukar ju glittra
ungkvinnan stannar vid stenen
suckar djupt
ja
ända in i jordens stam
vad är fatt
hur är det fatt
frågar nu stenen
medkänsla skimrar
lägger mantel runt en ung kvinnas
axlar
jag vet ej vad som är fatt
vad har i mig tagit fatt
fattig känner jag mig
trasig känner jag mig
tömd samt helt utan andning
inser gör jag ju att jag andas
vem kan leva utan andning
så nalkades trädkvinnan
hon ur ålder stigen
hon med hårets grenar
fyllda med blad
med löv
med vingfolksrörelser
med skrud av bark
livsbark
med bara nakna fötter
trädkvinnan stannade ditifrån
suckarna hördes komma
utan ett ord eller tvenne snörde
trädkvinnan upp skodonen
befriade livet
löst knuten
ungkvinna andades ej helt ännu
så trädkvinna sporde stenen utan
åtbörd utan ord
och stenen den bejakade
ömt lade nu trädkvinnan handen
runt en del av stenen
en del av stenen blev en svamp
nu vidgades ungkvinnans ögon
fällde en tår ur medkänsla
det måste ha gjort dig ont
stenen ler mjukt
inte alls
trädkvinnan vet hur
ännu steg ej ljud över tröskeln
hon ser trädkvinnan vandra till
sjöns närhet
varifrån hon fick spannet
ja det vet inte vare sig den
eller det
hon frågade sjön
utan åtbörd
utan ord
och sjön bejakade
trädkvinnan bar nu spannet till
ungkvinnans värkande
med svampen tvagade trädkvinnan
ungkvinnans fötter till håg
gav henne så handen samt ledde
henne till sjön
sjön bjuder den unga kvinnan in
nu tvagar hon muren med svampen
av sten
alltmedan trädkvinnan sömmar
hennes sommarskrud
till bara fötter
ungkvinnans hud skimrar
ögonen glittrar
håret doftar rent utslaget
hon är återvänd
trädkvinnan träder vid uppgången
den fina skruden ned över hennes kropp
bjuder henne sitta vid hennes
fotvalv
där trädkvinna n ur bröstfickan
tager elfenbenskammen
reder ut lockarnas ystra
porlandebäckar
näri sommarkvinnan var redo
lägger de svampen åter till
stenen
sjunker in
och fjärilen cirklar ett varv
eller tvenne över sjön
vari blommorna nynnar
alltmedan ovalstenarna
simmar med mjuka slöjor
och trädet
trädet ger skugga i middagens
hetta
så tystnar allt
ty ungkvinnan sover i bädden av
ängsblom
tätt intill stenen vilken viskar
kärlek in i hennes
sommarkvinnans drömmar
vari vingfolken
lyfter mörkret ur det lagda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar