så tydligt visas livets stora
rörelse
vilken ej räds det lilla
vilken ej räds det stora
vilken vet att detta är
andningens puls
du kan se vinden andas ut
den stora rörelsen eller i en
varm sommardag kanske du upplever
vindens lila
nåväl vinden andas in
ja
bilden av en hoprullad spinnande
katt är god
ty vinden kanske rullar sig
samman
och är
till synes
osynbar
det vill säga liten
vinden bekymrar sig icke över
detta
ty vinden är i denna rörelse
ett oundvikligt faktum skulle
säkert vinden säga
med milda ögon i kärlek
denna andning är livets rening
ur en flamma är vi komna
vi vandrar med en flamma i
vi vandrar genom med
drömportarnas andning
den stora tystnaden infinner sig
däri kan du höra orden tala
de ord du ser
i det du blickar
in i ögat
pupillens djup
en ocean
en oändlighetens skönhet
oceanen är oändligheten
i pupillen kan du se gnistan
gnistan vilken antänder elden
du kan se denna gnista i varje
livsöga
denna gnista uppenbara sig
tydligt
tydligast i glädje
i det glittrande ögat
glädjeögat
denna gnista är
ständligen däri
blickar du in i önskebrunnen
kan du se önskemyntet skymta
glimma
glittra
se varje öga
pupillen
däri är det medvetna
den medvetna vaknade människan är
där
en svävande
detta svävande är ej
det
svävandet
ty det är total närvaro
det är grodden vilken spirar
det är pupillen
en bönekudde
sitter du på
av svart sammet
den medvetna
vaknade människan är där
hon är i periferin likaså
visst är hon
minns orden centrum
samt periferi
minns ringarna i vattnet
stenen vilken släpps i vattnet
ringarna når stranden
hämtar information
återvänder till centrum
ringarna är budbärare
informatörer eller budbärare samt
svarar
de sände ut budbärare till
samt inväntade svaret
i mitten
i centrum andas du
andas
den du är
det är egentligen meditativ
andning
däri är du det frö du alltid var
samt är
fröet kan kännas kallt på ytan
samt hårt
värmen är oerhörd i det inre
värmen är livets ursprung
värmen samt ljuset
ljuset samt värmen
kärlek¨
värmen är oerhörd
intensiv i det inre
denna värme är ej mätbar
helandekrafter är ofta ej det –
mätbara med elektroniska instrument
visst kan d e mätas
det kan dock likaväl hända att
denna värme liksom helandeenergierna försätter mätinstrumenten i kortslutning
varför gör en helandekraft så;
helandekraften mäter av detta instrument eller inkänner
uppmärksammar sig på; eller fylls
av medlidande medvarandelidande ty helandekraften upplever det konstlade samt
uppfylls av helandevilja. det klarar ej detta elektroniska mätinstrument
riktigt av, hur raffinerat konstruerat det än är. ja, så kan det bli.
ja
bilden av blixten är vacker
du står vid önskebrunnen
ser detta mynt
och detta mynt
kan vara stjärnan
den gnista vilken antände mötet
två kroppar möts i hetta i eld
den tredje instiger
ur eld
ur hetta
modern bär barnet
i eldcirkeln
i eldstaden
i grottan vari elden brinner
levande
varför tror du att öppna spisar
har den form de har
varför tror du kaminer har den
form de har
ja
det tål att begrundas
modern bär barnet i eldcirkeln
i eldstaden
i grottan vari elden brinner
levande
bilder är detta
bilder vilka visar eldens behov
detta är ej den fysikaliska elden
och samtidigt denna eld
elden brinner med en
med ett centrum
så är det
centrum
eldpupill
elden vidgar sig
det är sant elden kan
breda ut sig med förtärande
konsekvenser
eller med konsekvensernas av en
så kallad styrd svedjebränning
i det elden breder ut sig har
dess behov åsidosatts
den gör sig faktiskt påmind först
så gör barn; de gör sig påminda,
gör oss påminda om det vilket kommer. ofta ser ej de så kallat vuxna detta. de
har ej skolat sig att läsa barnet innan det sker.
elden är ej ett barn ändå är
elden ett barn
ty elden är urkällan
barnet är urkällan
vulkaner är en slags eldgrotta
vulkanen bryter ut i det vulkanen
blir störd
energierna släpps obehindrade ut
den är störd av något
hästen vilken skenar
det vilket rusar
det vilket rinner över
är stört i sitt förlopp
i sitt skeende
allt detta är stört av något
därigenom breder de ut sig
fråga dig; vem bär vilja till
detta – att så breda ut sig med de konsekvenserna.
detta störd kan vara att retas
något retar, det kan vara att hindras något hindrar att, att , att vi kan räkna
upp
många, många att vilka alla är
vara utanför sitt väsen, utanför centrum.
eldens strävan är uppåt
är att röra vid stjärnan
stjärnorna och elden kanske är
det vilket till viss grad håller dig uppe
allt verkar i varandra
det är ej av godo att isolera
enskilda så kallade fenomen vilka ej är enskilda
vilka ropar i det skilda
jag är vilsen
för mig hem
vi är födda
ur en flamma
vandra
med en flamma i
följer flamman i drömportarnas
andning
i elden kan vi uppleva
vårt väsens
sanna vara
och det kan vi
i allt
ty flamman lever i
allt
elden kallade mig åter in i
ringen av stenar
elden sade
lägg händerna dina på stenarna
jag såg stenarna glöda
det borde ha gjort mig tveksam
så var ej fallet
jag såg stenarna glöda
de brände ej mina händer
och jag satt i ringen av glödande
stenar
marken en glödbädd andas
pulserande mjuk
en begynnandelåga viskade
så rör sig havet i vårgryning
glöden brände mig ej
elden kupade händer
tusenfingrar i bön
sträckte så fingrar armar
flammorna dansar
en var jag av dem
visst var det så
att elden redan brann
då jag steg in i ringen av stenar
det var ju elden vilken bad mig
in
så är vi komna ur en av dessa
stenar
ur en av dessa flammor
gnistorna stiger
stjärnorna
faller in
ett av mig är
hettan
kanske passionen
två flammor möts
en tredje blir
och barnet strävar till att resa
sig
in i denna cirkel
jag är i mitten
rörelsen är runt mig
i mitten är mitt
hjärta
eldögat
jag är i rörelsen
utifrån mitt hjärta
och jag strävar uppåt
att stiga ur bädden
glödbädden
ändå är det så
allt har rötter
så även jag
vi får ej förglömma
allt har rötter
till jord komna ur värme
ur hette
vi dansar i cirkelns
mitt
och stenarnas ansikten glöder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar