till de stora
genast höres en stämma harkla sig
vad menar du med de stora
vad är egentligen stor
stämman
ler ordmeningar
gruskornen ser stenen
stenen ser klippan
klippan ser berget
berget ser
så
frågan är
är gruskornet det lilla eller är
molnen berget ser stora
hur mäts egentligen detta stora
samt lilla
samt ser vi den så kallade
makten, vad är däri stort
tankarna virvlar
vi söker lä med varandras händer
om varandras
allt detta stora blir för mycket
att bära i våra händer
genast ler vi samt
nynnar;
vad är mycket då
är mycket stort säg så säg
stämman
harkelstämman ler
pepparkornsplirande
vad var det du egentligen
påbörjade
till de stora
det kan vi undra och kanske detta
undra kan bli en samklangsväv
jo
kanske är det bra att se detta så
kallat stora samt lilla samt mittemellan
det var väldigt vad vi säger samt
i samtliga dessa meningar
är väldigt stort
är väldigt mycket
så vad är väldigts nederkant
eller överkant
jag tror jag snart får ordhicka
samklangsväv är det vi väver
jo kanske är det bra jonglera med
allt detta stora lilla mycket väldigt
samt
samt alla dessa molntussar
ty i detta vackra jonglerande
är de alla i balans
och däri är alla
alla
eller ingenting
det vill säga befinner sig i ett
tyngdlöst tillstånd
där varken det lilla eller det
stora väger mer eller mindre
än det andra
i
ingenting
i allt
jo kanske är det bra att se detta
så kallat stora samt lilla samt mittemellan bara av den anledningen att
världstillvaron
den närmast
blir lättare förtäljbar
blir liksom avklädd blir liksom
bar
och de stora bär markerna
i ögonrymdernas
vida
oceaner
vari vårblomstren
blygt blickar
in i
vårgrynings
ansikten
barn tycker om
valpar tycker om mäta detta stora
vi funderar här en stund
följer i funderandet mätarlarvens
vandring
nåväl ler mätarlarven;
det finnes ju de vilka tycker om
mäta sin egen storhet
mätarlarven sitter stilla
säger så
vad är det för mening med det
jag menar mäta sin egen storhet
det är en konst balansera på
grässtråets givarhand
bärarhand
jominsann
det finnes de vilka tycker om att
mäta sin egenstorhet
vi funderar i trennevägar
jo
men inte på det sätt
valpar gör
inte på det sätt barn gör
och inte på det sätt vildfolken
gör
vi kommer vida från berättelsen i
dessa tankemonsuner
till de stora
vandrar de vingklippta
de stora frågar
varför släpar ni edra vingar
sköljer ni markerna av spår
ur spår
vem jagar er
de jagar oss
de vilka samlar på
vingbärare
de vilka samlar penningar på hög
för våra fjädrar
de rycker våra fjädrar
klipper ej
kanske synes edra vingar vara
vingklippta
de stora lyfter dem
genom ögonvindar
upp
ur släpandevingars tröttyngda
omfamnar dem
helar dem
andas vindar in
de en gång vingklippta
följer vindarna
de stora
strålar
ur givarkällas
glöd
*
dagen i solsköljande händer
med gulvingade
fjärilar
jag sluter ögon i glädje
med
fjärilar
andas in röken
vilken stiger
andar dansar
skönhet
marken
värmer marken
humla
vackra humla fyller mitt bröst
med trummorna
dagen skrider in i kvällstinnings
mjuka puls
huden tunn
fragilandas
gässen landar i ängens skönhet
kvällen
nynnar sakta lugn
porla
porla
isvatten
afton stiger in
särar molnfingrar
moder
vackra moder
du silvrar mina fingrar
milda är dina ögon
i nattens milda
mjuka slöja
synes en eld tändas
en låga så skimrande varm
kanske är det till värman av
mannens frysande drömhänder
violinen ljuder
strängförande rörelser
jag är
lågan
i eldskålen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar