natten är så tyst
hon hör stjärnor tändas
gnistrande skimrande eldlotusar i
natthav
dessa eldar är vita
vit vrede
detta är ej vrede
och är detta vrede är det ett av
det vackraste vreden du kan omfamna med din hand
detta är tystnadens oändliga
ocean
sinnena är tolv stjärnor
väktare av den trettonde
vari alla är
tonerna kan höras i denna natt
så tyst
så stilla
vad hör du
vad ser du
bak den stängda dörren
ryck ej i handtaget
minns detta vrede
upplev hur varsamt denna dörr
stängdes
dörren till kammaren
vari bädden är molndun
sväva
sväva
silvertråden spinner
himmelssländan
toner upplever jag
frekvenser
vågor i ett enhetshav
av toner
är jag
och jag vet att dessa toner är
allomfattande kärlek
helande i det vi manar våra
sinnen
in i det vita ögats origo
jag hör färger framstiga
måla mina skingrade tankar
in i
är
jag är
jag är
så andas hon i natten
näri hon svävar med bara fötter
i stjärnängens månsilver
vari hon sträcker ut sina fingrar
in i vävens fullföljande
natten är så
tyst
tystkronor
andas ömhet
andas ödmjukhet
i det gryningsmodern
släcker stjärnorna in i
bröstgördels lösande
däri tindrar stjärnorna
i morgonfolkens ögon
*
om så vinden är luft
är luften vatten
är vatten droppar
rörs av luften
värms av elden
drömmer i stjärnorna
är orden den väv fiskaren kastar
ut över havet
detta nät fångar ej så, detta nät
fångar uppmärksamheten
visar dig fiskarnas fjäll
och ur haven stiger i dina ögon
fjällkedjornas beslöjade
pilgrimsvandrare
vilka breder ut vingar
ja
ser du pilgrimsfalkarna med
vingpennors
djupt blå blodströmmar skriva
de vita
uttalade
orden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar