silverstränderna ligger skimrande
i mattade ögon
vid stranden i den vänstra
klippstodens hand
sitter hon
hon med lyran
med harpan
mjukt vilandes
till
hennes stämma är mild
är allt det vackra tillfreds
vakande tillfreds är
hennes fingerkronblad
är dessa verkligen kronblad
berättarvind
berättarvinden sköljer
bildspråket i havets händer
hennes fingrar är tysthängen
i silverträdets
havsträdets
silverskära
är tysthängen
är kokonger
mjukt landar fjärilar
breder ut vingar i hennes
ögonskimmer
vari vingar rätats ut
rätats in
lyfter de
rör fjärilar vid
strängars spinnandetrådar
vem är hon
berättarvind
vad nynnar hon
vad spinner hon
hon är den vilken vallar
drömmolnen
in i ögonens ljusgnistran
den vilken nynnar ögonen mattades
lanternafägring till
hon vilken andas alarnas färder
med de vita skimmerhästarnas
oskodda silvermaning
alarna vari folken lyssnar vida
i hudarnas ohärdade siulvermaning
alarna vari kropparna är kropp
kropparna ej är kropp
alarna vari långbågarna är
vävramen
är harpan
är tonen
är gnistan
varur silverpilen
följer meningsbudet
alarna vari ögonen
gnistrar violljusets
närvarnade vårgryning
vari envar vilken möter dessa
ögon
sjunker
försjunker in i det kärlek är
släporna är lastade
lastade är ej släporna
släporna är icke släpa
och är dessa släpor släp
är de folkens slöjor
folkens mantlar
de följer
alarna följer
kristallernas vägar
lystrar till kristalleldarnas
vaknande
*
de frågar mig vad ande är
länge ser jag in i
frågar vad ser ni
tystnaden infinner sig
häpnad kanske det är, dessa gav
en fråga jag ger en fråga till
det är i den tystnaden vägar kan
öppnas
anden
ande
kanske är det edra skor
edra stövlar
ja
förhoppningsvis är det edra sulor
vilka i varje fot steg blir ett
med markerna med er
fot steg vari det sönderslitna
helas
vari varje fot steg är klangvärldar
av dimensioner vilka vare sig är
högre eller lägre
ande
kanske är en flätad korg
av trädens vida fingrar
en korg vilken bär
vilken bjuder dofter
vilken ej är för tät
ej är för gles
just
lagom
ande
anden
kanske är
i parken
i de snöhöga bergen
vari lamor bär
där växa en lund
med fruktträd
träden är så gamla
att bergen ej minns hur eller var
eller från
bergen kan se sina rötter
bergsrötter i kronor
dessa träd sträcker fingrar armar
vida
bär frukter
bär ej frukter
till vandrande bjuda de frukter
det märkliga är att träden ej
frukterna kan vandrande ej känna
i händer
ändå
upplever de doften
ändå
skänker frukterna mättnad
fruktträden ler
bergen ler
så rinner de vandrande nedför
bergens sidor
och kanske är de bäckar är de
de är
i det bäckarna
vandrandes landar
är de ett med allt
är de ande
är de andande
är dessa
anden
varför frågas det så ofta om
anden
anden är
är
anden
kroppen kanske är anden
anden kanske är kroppen
vaggar barnet
är själen barn frågar de
lev med den bilden
vad är
är
ett barn
är dessa enskildheter viktiga
eller är det icke förunderligt
vackert se
lindanserskan dansa på den
sträckta linan samt göra piruetter
är lindanserskan en hon
eller är hon
spindelmor
eller en
han
frågande ser de mig
gå
upp
i
rök
jag viskar
är jag rök
är jag moln
är jag regn snö
soldis
måndis
är
jag
så vad är vi
*
det var
det är i en av alla nätters
begynnande
tolfte blad
svart häger susar vingbredd
landar
där i vassens flätade vinterskrud
vari näckrosor andas
botten
grunden är lagd
grunderna är lagda
rosenbladsbäddar
vari koraller drömmer stigande
pärlor
isar krusas
är mjuka dyningar
åter stiger hennes stämma in i
vindharpan
svart häger spänner blicken in i
den spända bågens riktning
månfingrar rör vid den släckta
hårt ansträngda strängen
skimrande flöde andas
pilen viner genom den så hårt
slutna porten
porten är ej en port
porten är en rest mur
en strimma ljus ser svart häger
horisontlinjen stängen möter
bågens lösta
i regnbågscirkeln
andas svart häger
mjuka toner
löser vassens flätor ut
vinden rör vid
näckrosors stilla ide
stiger till ytan
viker ut
regnbågsblad
vit häger
gryningshäger
lyfter
hon är den trettonde modern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar