kanske är det så
att jag skall upphöra med
skrivande med måla
kanske är det så
det är
du vackra rot
i skogens
blåsippsfält
sädesfälten
komna i ängder
andas fjolårsgräsets sakta
vitnande
du vackra sten
en mjuk björn
en jordmånare
vilken nosar in
markens fuktade doft
av isblad sakta sjunkande in
vid din sida vakar enen
enen med blåbärsdoft
fåglarna sjunger mjukt
ackompanjerandes bäckens
porlandestigande
ängderna är våta
stegen kippar marken suger in
stegen
så
synes ängen ej vara äng
är en sjö
en vid sjö
solblad gnistrar
denna dag helt vindstilla
av och till krusas ytan av en
lätt vind
fåglar följer
sjunger
invid stenar synes blåsippor samt
vårlökar
trädens grenar
andas pärlor sakta grönskimrande
ur solblads
omfamn
solfingrar kysser stela
saktavaknande fingrar
du vackra rot
i skogens
blåsippsfält
viskar
kom
kom
jag vandrar varsamt nära
beundrar dig
stamdrake
med godströmmande andning
väcks av spillkråkan
vilken manar stegen vart
ja
det undrar jag
är hemåt
hemåt
eller är detta ej mitt egentliga
hem
hos dig
du vackra rot
i skogens
blåsippsfält
*
lika plötsligt som de ankom
lika plötsligt stillnade de
lade sig stilla
i nattlotusens vide vingar
bladen skimrade i silverblå toner
allt från djupt blå
till genomsiktligt vitblåsilvrande
vilka var de
från var kom de
till vad
av vad
för vad
för var
allt har en mening viskar de
ja
du kanske skulle säga sömnmumlar
de
i vilan
allt har en mening måste allt
detta förklaras
vi är vindarna så kan vi säga
därmed upphör ej det vi är
ty vad lever i oss
vad lever i vindarna
vad är vi skapade av
vad är vi skapade i
därmed upphör ej det vi är
ty vem
vem skapade skapelsen
i förklaringen fångas
infångas en del
kanske i ett virknålsöga
i en virknålsögla
ser du rankan av öglor
hur dessa löper in i varandra
i varandra
kanske är detta en ankarkätting
nej; virköglor sade vi
jovisst kan du virka en duk
en halsduk
du kan till och med virka en
matta
duk
halsduk
du kan virka en tröja
vantar mössa
du kan virka ett överkast
stjärnor rosor mönster
därmed upphör ej det öglan är
i förklaringen infångas en del
kanske i en lassoögla
en snara
en del är snara att döma om
förklaringens utsaga
se detta vackra urklangsord
sprunget ur klippans ögon
för – klaringen
det är en lins
vilken blickar ut
söker blicka ut genom vindsrutans
spruckna
fönstret är grånat smutsbrunt
ändå säger rutan jag är ej
smutsig
jag är sepiatonen
dammen virvlar i vindens kammare
då och då finner solen vägar in
ja månmoder med
i de stunderna är dammen
gnistrande skönhet
stigna ur mattade
fnysningar höres runt dem av
människofotblad
med kvastar i händer
nysningar med för den delen
dammen ler
skyndar sig upp under takåsen
det finns vackerstarka takbjälkar
där
det lever en speldosa här i
vindens kupa
speldosan brukar glänta på locket
samt spela en menuett då och då
en trudelutt
det lever en pigtittare här i
vindens kupa
i pigtittaren brukar ansikten
passera
fyllda med glöd
med tårar med leenden
nakna
sminkade
tidvattensströmmar
det lever en skattkista här i
vindens kupa
i den finnes ark
blad
dofter
minnesränder
änder kan höras ibland
från ett av arken
det skrevs en gång en väg för
dessa änder
jo; de är utflugna ändå lever
andsången kvar
i skattkistans hjärta
blicken
linsen
söker blicka
in i det där ljuset värmen
synen har grumlats
för detta ändamål
en fågel
en mus
en fladdermus
en spindel
ja
vem vet vilken
kanske dem alla
bar en
det finns mjuka putsdukar
och nu putsades linsen till
för
klaringen
förklaringens ljus värme
så levde de alla samman i
sagovindens kupa
och linsen är den vilken
förtäljer allt det denna upplever ur
kvistens öga
där i springan
där brunnen andas önskemynt
ser du detta vackra ord
utsaga
ut – saga
just detta är det vilket lever i
vindens kupa
vi ankom ty träden
bad oss
ty bergen bad oss
ty ängen bad oss
de mulnande skyarna
bad oss lyfta
täckena
mera säckarnas tyngder
av kamelerna
vilkas karavaner vandrat
så långt
hämtandes givandes
givandes hämtandes
vi ankom ty havet bad oss
lyfta isen
ty stenvalen bad oss öppna isens
öga
ty tranorna bad oss
kamma ängens
kristallgräs
vari gässen alla
redan viker undan
gamla till nyspirande gräsvingar
och björkarna längtar in i
violetta skiftningar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar