solskivan landar mjukt i trädets
ögon
trädet skimrar med ens
i an svar
solskivan rör vid trädets svar
fågel landar mjukt
i trädets hand
trenne
beundrar grenarnas
kvistarnas diadem
droppar
regndroppar
fågeln med
blå fjädrar kvittrar
snödroppar finns
finns det
finns det regndroppar
jag menar regndroppsblommor
en lätt skälvning drar genom
inte alls en rädsloskälvning
en skälvning
innan
ut
tal
eller kanske an svar till ett
uttalande kvittrat
det är regndroppar vilka skälver
glittrandeleende
innan tonerna bärs in i varandra
visst finns vi
blommande i markerna
somliga ser oss
somliga ser oss ej
vad nu somliga samt ej somliga är
som blommande ögon
vandrar liga
giga
liga lär intighetens grönskande
andedräkt
tystnaden faller in i
droppdiademen
tystnaden vidgas
öppnas
regndroppar skälver
glittrandeleende
vi svarar an till bladens färder
visst finns vi varandes blommor
så är alla blommor för varandra
ja
det lever en blomma i varje själ
blomsterängder
ögonängder
solskivan kisar en aning
så där som
gamla ögon ler
glittrande kärlek
inbäddade i
åter kvittrar fågel med blå
fjädrar
varför heter det fåror
säg mig är det ej fröbäddar
och visst är det väl lustigt i
detta sammanhang
att säga
fåra
samt se
få
ra
solen ler ytterligare
endast pupillen glittrar
visst är jag ett öga
hur kan du veta frågan min
innan jag ens uttalat den
jag vet
ty du vet
trädet sträcker grenarna vida
än når solskivan stammen
denna stam
har levt här
så länge allt kan minnas
och detta minnas
är längre än
minnas
minns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar