händer hållna runt huvudets
värkande leder
fogarna vittrande
murbruk
är floder vilka sakta förenas med
gryningsträden
andas röda rubiner
hon hör hovarna dåna
rinna nedför pannbenet
röda dammoln
blandas med gräsets silverhängen
silverplymer
sluter ögonen in i solvindens
morgonstämma
solen klättrar uppför
sandstensklippornas
röda stränder
blad
ellipser väver bergets väggar
hud
allt högre klättrar solen in i
skirblå aning
ur purpureldarnas skönhet
hon ser de vilka bär molnen
mellan hornen vandra
hör dem springa
dånande trummor
ändå hör hon moderns hjärta
glädjas med
folken
pilbärarna
följer hjordens rörelser
gläds med dem
de undkommer eldkvastarnas krut
bilden suddas in i
röda dammoln blandas med gräsets silverhängen
silverplymer
vilka pudras med soldaggs
gyllenpuder
canyonens öppnade vinteride
andas floden
kommer ur det nyligen släppta
kammade svallet
vari lockarna först ringlar
slingras runt stenar
vid bergets klippornas fotringar
där ligger de
vilandes en stund
lapandes regnbågsmoln
innan de beger sig
in i flodens forsande skönhet
hovarna burna av nattsvarta
petroleumskimrande
stigna in i gryning
vilka var dessa
vilka är dessa
och
är
bilden av pannbenet skrämmande
vadan skräms du
säg mig dånar ej dina tankar
stundom
bilden skiftar in i helandevyer
röda dammoln
gräsets hängen plymer
ja, ser du hur bilderna skiftar
väver
in i varandra
det hängande det resta
det resta det hängande
ser du fjällen klättra i vattnets
lekar
gnistrande blänkande gnistrande
skimrande
ser du björnarnas lätthet
tyngd lätthet
lätthet tyngd
vad giver den ena vad giver den
andra
vad giver den andra vad giver den
ena
frågar droppen
stannandes i luften
sträck ut din hand
mjukt landar droppen
skimrar; vad ser du
du har en sjö i din hand
såg du mig vara en droppe
en minimalistisk tillvaro
varför se allt i minimalistiska
bilder
understrukna
utstrykna
är detta att lämna till den
mötandes fantasi, frihet eller är detta
förtydligande
varför se detta regn vara droppar
jo droppar är vackra
se havet
hur det drar sig samman
likt nätet fyllt med
gnistrande fiskar
varför duckar du
befarar du tyngden av det
fallande havet
varför gör du det; befarar
havet är manteln vilken sköljer
dig i kärlek
havet är droppen
sjön
i din hand
så tvaga dina ögon i
morgonsilvers klara skärpa
skrid in i följandevidd
*
kvinnan är skrudad
i vårvintermantel
grön skimrande in i blått
knäppen är klövar av ren
givna av vajans
färder
ängsull
bär huvan
kapuschongen vilken mjukt inramar
ovalen
med de mattade sjöarna
i stugan mer kojan
har hon vid elden gräddat bröd
sammalet
sammalda
korn
hon ber stenarna varsamt hölja
elden
sedan hon flätat korgen av pil
till brödet
stegen är strömmande
älgen har den gången
ändå är kvinnans steg
så
på ett sätt övergivna
av vem
av vad
hon lyfter ansiktet
skönjer moln segla in
maskrosmoln kanske
pärlgrenar sträckes vida
in i pilträds silver
reder ut gryningsstrimma
i ängen rör en kvinna vid
maskrosor
vita svävar moln
drömmoln
drömmoln
tag mig med
en kvinna knackar mjukt på
isen
spegelglaset
öppnas
en eld tänds
hon talar med mansstämman
vilken hon så ofta möter
bjuder honom bröden
hon andas
en stund av närvaro
i närvaro
älskar lyssna till mannens mjuka
tassar
så länge denna längtan
hon rör vid spegelglaset
minns färden hem
däri elden väntar hennes sömn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar