vågen av strandhägrar
sveper in ur molnkammar vita
storkar bär knyten
fyllda med solfrön
givna ur vinterträdens
kristallklara solinren
vari månfjädrar
mjukt bäddade in kvistögon
i fjärran helt nära höres
strutsar
vibrera markernas sträckta hudar
i rörelser in till öknarnas lagda
opalägg
nära helt fjärran synes
horisontens
solröksdimma
vibrerande värmefält
vari hägrarna nu breder ut vingar
fläktande
hennes strupsång
sakta
tonande
in i ädelstenens vidgade
i detta synes horisonten följa
hägrarnas rörelser
lyfter sakta den sträckta linjen
på vilken hon
balanserar tånätt
med maskrosparaplyer i hand
sakta lyfter
horisonten händerna
ur innanhavs utomhav
till dess fingertopparna nuddar
vid varandra
så står hon
i cirkelns månstensöga
vågen av strandhägrar
rör vid vassens plymer
susandes höres flamingos landa
in i havets grunda
gryningsstrimma
rodnande aprikostoner
bäddar mjukt in näckrosornas
vaggande hjärtblad
ur skålar av rosor synes
tusensländor lyfta
storkar sår solfrön
i himlars ängder
strutsar stannar
i den röda sandens
klippstensträdgårdar
öknar
är blommande maskrosfält
inom vilka hon mjukt väcker
körsbärsträdens
azaleadröm
silverbjällror
bär lamans milda gång
hon lyfter händerna in i
rosenvinden
anmanar purpurmånen röra vid
gryningsträdens
ännu slutna
pärlor
ur havet lyfter
musselbladen
med pärlornas skimmerblad
floden mynnar ut
i skogssjön
inom gryningsträdens
öppna ögoncirkel
sanden i denna sjö
är blå safirer
i mötet med purpurvinden
färgas molnen violetta
violljuset sköljer in
och i den stunden
slår gryningsträden ut
hon sänker sakta händerna
in i dagtima
vari rosorna
sänder dofter
till bergsstämmans djupa längtan
örnen den vidvingade med vita
fjädrar lyfter
kanske ser du ett moln
kanske ser du
en slöja
kanske ser du mig i denna hamn
så andas örnen
cirklar runt
ser du mig cirkla runt
eller ser du mig skriva tecken
eller ser du mig måla spiraler
cirklar skriver jag
varför
var för
skriver jag cirklar
han sade
rör ej mina cirklar
dessa ord var ej hoppandes på
måfå
rör ej mina cirklar
se cirklarna jag skriver målar
ritar
i rörelse
se hur dessa cirklar mjukt lägger
sig i varandra
i varandra
är ej varandras
är varandras
låt oss sväva tillsammans
kom
kom
den vilken örnen talar till
hon lyfter
stiger svävar med örnen
låt oss se in i markerna
ser du
ser du
huru allt växer i cirklar
huru dessa cirklar lägger sig
mjukt i varandra
är ej varandras
är varandras
en sann tämjare är
en lyssnare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar