den 11 maj 2013

kanske är det tråkigt vara närvarande i sitt medvetande

i den stund det överdrivna tar över dig

det maniska

är det ej längre ditt själv

din urkälla vilken talar

överdrift är ej passion

passion är ej överdrift

tanken är fönsterhaken

hjärtat är drömmen

solar plexus är i den stund du stiger ur dimman

solar plexus är förverkligad sannhet

i det din gärning är

närvarande i medvetenhet

passion är kanske hängivelse

hängivelse är icke överdrift

i överdriften har du förlorat tappat bort dig

ditt sanna vara

medveten hängivelse kan sägas vara självuppgivelse

jag klär av mig personligheten

rustningen samt står naken med givarhänder

detta tillstånd är rent

är klart

ögonen bär ej imma

ögonen är tvagade i hjärtsjön

därigenom är du fri

från vad

du är fri från fördomar

du lever i ringhet vilket är en enorm styrka

ty i ringheten är du förenad med ditt hjärtas röst samt med helheten

solar plexus andas dina lemmar

solen skimrar i gryningen

eller bilden efter regn

vari ljuset är pelare vilka silas in genom trädens kronor

den upplysta tanken

vilken ej är abstraktionstanken

det är den gudomliga tanken

skapartanken

ja

tanken

abstraktionstanken är många gånger haken i livet

och dagen är eldvärme

varur ångan

är andedräkten

och dagen är eldvärme

varur ångan

är andedräkten

eldvärme

är ett vackert innebördsord

se ej detta ord i enlighet med de fysikaliska geologiska lagarna

uppstaplade

konfigurationer av verklighetens klangkälla

ändå är de vackra

mycket vackra

ty dessa är att likna vid personligheten

dessa termer dessa tillvaro tillblivelselagar termer

är att likna vid kläder

vilka ger skydd

i det dessa ej är

överdrivna

det finnes en orsak varför personligheten lägges på

det finns en orsak varför löken har skal

det finns en orsak varför skal finnes

varför hud finnes

varför kläder finnes

det är ett hölje

barnet är i moderlivet i ett hölje

växten

stenen

allt är i tillblivelsen i ett hölje innan det blir skönjbart

så är det

det är dock

vilket ej är att förglömma

meningen att denna personlighet

stundtals kan hängas på kroken där i hallen

ser du

i den stunden är du essentiell varelse

lev med den bilden att du vandrade så vilket du ju gör mer eller mindre, mer

du blir däri ett slags gift en rädsla ett oförståeligt väsen, det blir lätt så då luktsinnet är avtrubbat. sannheten kan vara mycket smärtsam att möta och övandet är långt för att så kallat återta sannheten eller det vilket i gängse tal benämns sanning.

personligheten är också ett hölje för dig ty i och med att människan avkläder sig personligheten är hon ytterst sårbar. och det är sant; denna sårbarhet är styrka. alla dessa mätvärden är förvirrande åter och åter mindre mer styrka svaghet. det är vävande egenskaper.

de lindade brösten

så hårt

för att männen

ej skulle smutsa deras klädnad

skända sina fingrar

med okvädesrörelser

de vandrade

med raka ryggar

i  sin kvinnogärning

orden kom upprepandes i natten

jag såg smutsen

såg hur de lindade sina bröst

därigenom blev de ej synligt kvinnor

ändå var de samt är kvinnor

såg hur smutsen rann av

lindorna var samt är rena

brösten bröstet

hjärtkammaren vari vi kan känna samt genom övande stiga in i innerligt upplevande

i hjärtat finns mycket upptaget positiva negativa aspekter, ofta är de negativa djupt nedgrävda, tyvärr är det så att dessa nedgrävda avgnagda ben är tyget i personlighetsklädnaden.

själen är rörelse

längtar in i rörelse

då väsendet ej tillåter denna rörelse kan känslan av panik komma

kan känslan av ickevill till livet komma

helt oanande

det är ett skeende vilket skenar in i de flesta icke tillåtna behoven

själen har behov av rörelse väsendet har därför lemmar

dels synliga samt så kallat osynliga

sätt dig under trädet

helt stilla

samt

andas

i början kommer tankarna att skena

vara skenande hästar vilka kanske får dig att trycka dig mot till stammen

och det är gudomligt att du gör så

i nästa fas kanske du känner att tusentals fåglar skrämda skränande lyfter

spontant oreflekterat lyfter du värjande händerna

och det är gudomligt att du gör så

det är nu

du kan uppleva stammen

trädet

ty tankarna är befriade

du hindrade dem ej

du tillät deras vilda framfart

du värnade dig

det är nu

du kan uppleva

allt

rörelsen i allt

utan att du egentligen rör ett finger

en fena

du dansar utan att röra dig

ty du är ett med allt

du har hängt av dig

alla fördomar om kan eller inte kan

du har hängt av dig alla får inte samt får

du dansar

glädjen fyller dig

du är ett med allt

du är

älskande

du dansar utan att röra dig så skrev du samt

själen anden dansar

musiken leder dig

vidare skrev du; du sitter och rör dig till musiken ofta till lösande av tankar i ditt måleri

och det är gudomligt att du gör så

glöm ej att sjunga till dansen

lyssna till sången

ditt ljud vilket stiger fram

kanske

eldvärme

det finnes hälkupor samt tåknoppar, det är en vacker bild samt detta; det finnes valv höjda eller sänkta. vad valven än är så är dessa valv samt ja; kanaler i venedig.

fråga dig vem sitter i gondolen samt vem håller i åran

vem är staden

vem är hamnen

vad är alla delar i denna fantastiska helhetsbild

varje del är unik, liv kan ej jämföras. varje liv är en droppe i havet. till det yttre kanske droppar ser likadana ut. dropparna kan du ej – jo du kan – jämföra; det är sant – genom jämförelsen låser du ett liv, fängslar du ett liv, låser du in fågeln i buren. du vingklipper delen vilken är helheten. för ser du en droppe i havet är havet.

och i detta hav finnes minnen så sade vi

du tog emot detta med de lindade brösten

så kom gässen flygandes i natten i sömnen

i dig finnes minnen

en del minnen uppstigna

en del minnen bidande samt varsamt viskande

det finnes hälkupor

däri är frön ur förgångenhet

visst kan du gräva

gässen sade

se vi återkommer varje år till denna plats

vi landar här i ängen

vi pickar betar näring

bygger vårt rede

lägger ägg

vi ruvar

du har sett hur vi varje dag lyfter

flyger iväg

samt i skymningen återvänder

vi lyfter

landar

pickar

flyger

återvänder

detta gör vi i upprepande rytm

i detta kan du se det förgångna bakombarnet samt tåknopparna

kommande framombarnet

vi har ”lämnat” bakom vi återvänder hämtar näring lyfter

det är en tillitsrörelse vari läkning sker till näring

intet

inte någon kan lyfta fram

inte något kan lyftas fram vilket du ej medger

detta medger är; inte det kan lyftas fram som du ej tillåter

detta innebär ej bortträngning

innebär ej förträngning

innebär ej att ej hysa tilltro till den vilken frågar

detta innebär att detta frö mognar

mognar i jordens eldvärme

du skrev; och dagen är eldvärme varur ångan är andedräkten

ja

oändligheten innan

innan kom

var stilla

du vet att detta stilla är det vilket är innan stormen bryter fram

detta är att höra ditt hjärta tyst ropa

samt höra drakarna nalkas ur ditt rop

drakarna är ej förgörande väsen

drakarna är urtanken

ja

det finnes de vilka sagt samt säger att fåglarna är drakarnas nuvarande

livsform

drakarna lever

det är ett intressant konstaterande att fåglarna är drakarna

lev med symbolbilden av det fåglarna är och se drakarnas vingar

se skapelsetanken

ja

drakarna andas eldvärme

detta är icke eldvärme, den eld du ser i brasan

ändå är det denna eld

drakarna andas

eldvärme

detta är icke eldvärme

den eld du ser utan eftertanke

detta är eldvärme

skapelsevärme

ur ångan stiger

genom formande viljeelement

gestalter fram

fåglarna de nuvarande blir i detta komprimerade skapelsetankar

du har mången gång nedtecknat flyttfåglarnas ickekollisioner så är det

skulle fåglarna i ett endaste ögonblick

skulle fåglarna börja tänka sin flygning – vingrörelse; fristående tänka skulle fåglarna

omedelbart förstelnade störta

ser du fåglarna är ett med världstanken därför kolliderar fåglarna ej

fåglarna fyller den åskådande med

det seglande moln fyller dig med

nämligen

med längtan att kunna lyfta dig ur tyngdkraften

eller jorddragningen

fyller dig med längtan till detta tillstånd däri oändligheten verkade

däri du var oändligheten och kunde så vara utan tanke på vad du behövde göra

du andades utan att behöva öva andningen eller så kallat återta andningen

den andning vari du är närvarande ej lever i en så kallad flimmerandning

i denna oändlighet vilken är

kan människovardandet uppleva frid – fridskällan ty däri lever kärleken

den kärlek vilken är fjärran från flimmerhjärtat

denna kärlek är upplevande

ej sinnesstyrd och det kan säkert höras vara ett tråkigt tillstånd

så är det ej

detta är ett tillstånd däri du ej styrs av dina obearbetade omedvetna känslor

det är att i varje möte mötas i vitt ljus

det är att leva doften av dina hjärtgärningar

det är innerlighet

det är oändligheten

kärlekens högsta rena vilja

och ja

oändligheten kan kännas vara stupet

du står på kanten inför en gapande avgrund

eller ett stup

den känslan är i den stund dina känslor tagit över dig;

det är då i denna stund du grips av svindel samt tappar balansen

med allvarliga negativa aspekter

i oändligheten

i kärleken stiger du ut

in i så kallat intet i oändlighet

du stiger ut i den så kallade avgrunden

samt inser klart att

du är buren

avgrunden är ej en avgrund

den är

av

grund

du stiger ut i den så kallade avgrunden

samt inser klart att

du är buren

det är

den upplysta kärleken

den bär de älskande

älskade helt utan fruktan

den kärleken är

ett naturligt tillstånd

ej konstlat

samt i dessa människovandringar

tämligen

sällsynt