tala
vad är tala
ofta befinner jag mig ej här inne
på i ansiktsboken
har levt med en bild i denna dag
tätt intill marken
nära ögon
möte med vinbergssnäcka
stig in i mitt hus
låt oss upptäcka allt i lugn och
ro
och vindar andas
ha ej bråttom
hav tålamod med dig
med livet
citarerna ljuder starkt i
brösttemplet
de flesta drömmer om att ingå
äktenskap
drömmer det vackra ögonmötet vari
ögonen blandas utan att upphöra ty de älskar
drömmer handen i handen,
fjärilslätta rörelser, bäckars porlande, flätade fingerkorgar bär doften.
stegen gångrytmen vilken balanseras in i vila, beröringen beröring, rör vid.
jag tänker så; hur är min dröm
att möta min älskade hur är min vilja att möta min älskade. vad är min vilja
att ge min älskade. hur är din dröm att möta din älskade.
så
är det möjligt att så
möta oss
själva
det borde vara möjligt.
livet denna sällsamma nådegåva
instigen i nåd är den lyssnande.
vem skriver jag för vem skriver
jag till vem läser vem lyssnar vem bryr sig vem skriver jag till
jag talar med vinbergssnäckan,
tysta är vi. kanske tillhör du dem vilka talar med vinden trädet gräset havet
stenar djur växter. det är vackert det skingrar molnen ensligheten. det bäddar
in dig i gyllenmoln. inte bara det du strömmar ditt inre till du rör vid du
rörs vid
kanske skriver jag till, i en
dagbok eller är det en nattbok, det är en stundbok, kanske kan ske.
böcker behöver ej läsas. många
står i hyllan, andas tills i en stund just den andningen behövs.
ord vilka jag upplever vackra är;
trädmästaren läser barkens alla grenar.
vänner ansikten
klädda
nakna ögon
en del av er har känt mig längre
en del kanske i ögonblick en del kanske kortare,
vad är känt
vi har snuddat vid varandra
nuddat hjärtbladen samtidigt sam
tidigt
längre kortare ögonblick, vad är
dessa benämningar
låskolvar kanske
de vilka möts , stjärnöar
stjärnöar är vackra
livet denna sällsamma nådegåva
trädmästaren läser barkens alla grenar
bokskogen är vacker i denna stund
bidansträd
med vitsippsskönhet
instigen i nåd är den lyssnande
livet
är livet altaret är livet bruden brudgummen är livet prästen
så vackra är kupolerna är de
öppnade himlarna är glasfönstren
röd är mattan
mattan vilken leder till altaret
blodsströmmen
kanske rosenblad doftar
doftar essens doften det högsta
gåvan
emottagandet givandet
pendelrörelsen
förbehållslöst
jag vandrar uppför altargången
jag står vid altaret inväntar mig
vem är vad
vad är vem i detta
tager du lena, lena till din äkta
maka till att älska i nöd och lust till döden skiljer er åt
bejakelse i rosendoft beseglas
med källvatten ur liljekalkens vita kristallglas
så
reser vi in i vår smekmånad
Lena och Lena lär levande känna
varandra
känna stiger in i uppleva
vad
i detta; mig mitt hjärta
livet denna sällsamma nådegåva
instigen i nåd är den lyssnande
trädmästaren läser barkens alla
grenar
tätt intill marken
nära ögon
möte med vinbergssnäcka
stig in i mitt hus
låt oss upptäcka allt i lugn och
ro
och vindar andas
ha ej bråttom
hav tålamod med dig
med livet
citarerna ljuder starkt i
brösttemplet
de flesta drömmer om att ingå
äktenskap
jag är så tacksam att jag fått
möta er alla
en del i ansiktsmöten verkliga en
del i ordmöten i ordvärldar
ord vilka är
för mig
så viktiga
tala vad är tala
jag tänker så; hur är min dröm
att möta min älskade hur är min vilja att möta min älskade. vad är min vilja
att ge min älskade. hur är din dröm att möta din älskade.
så
är det möjligt att så
möta oss
själva
det borde vara möjligt.
livet denna sällsamma nådegåva
*
du vackra människoblomma
tag din lotus i din hand
töm sinnena
sinnena ty ett sinne är de ej
ändock ett
en blombukett i din medvetna
närvaro
med vet ande
var blomma
var blommas blad
se bladen
hur kan varje detta blad i fylld
visshet veta att det är en blomma
varje blad vet sin blomgestalt
bladen, hur de sitter i ringen
sida vid sida omlott, bladen höljebladen knoppen
mitten den så kallade solgården
med månpärlor
eller mångården med solpärlor
blomman
varje blad vet sin blomgestalt
vet att den är en blomma
månpärlstemplet vet
detta vetande är med vet ande
är visshet
tager du bladet, drar bort bladet
från blomman hur är det i den stunden. bladet är fortfarande blomma, en blomma
vilken gråter, ty blomskålen har behov av bladet, bladet har behov av
blomskålen,
du vackra människoblomma
bladet är amputerat
bladet tror sig vara och är vilse
blomman tror sig vara och är
vilse
fantomsmärta benämns detta
du vackra människoblomma får ett
sår
med ens skyndar helandefolken i
dig till
blodkroppar vita till såret i
helargärning
så sker i blommans värld
världar
värld
världar i världen
hör havet
hur kan denna droppe veta att den
är havet
droppen är i denna vishet
den gudomliga visheten
i den vissheten uppstår
värnandeviljan vilken är urbegynnelsens
urbegynnelsevilja
vilken är den nakna liljans kalk
så är varje värld en kalk
är varje kalk en graalsskål
vilken du lyfter till dina läppar
i visshet av
ej av påbud
ur ditt hjärta att du älskar dig
och ser du vackra människoblomma
däri blir kronringarna
mångdubblade
blir dropparna i havet till
oceanen
så är det med trädmästaren vilken
läser barkens alla grenar
trädmästaren lade av sig allt det
denne kunde
tömde sinnens i källans porlande
kristaller
hörde tonerna lösas upp
hörde kvinnorna vid flodloppet
tvaga sinnenas skjortor
vita bölade skjortorna i vinden
och kanske blevo de vita hägrar
svanar
vita
lyfte gjorde de samt sänkte sig i
mjuk andning
och kvinnorna förenade sig med
floden
allt detta såg trädmästaren
och såg ej
helt stilla sitter han allt under
träden
trädet
han ser öknarna vidgas ej i sorg
ej i smärta
öknarnas vågor säras
så gjorde en gång havet i
förföljelsens andning
varför tvivlade de
varför hyste de ej tilltro
havet visade dem det havet är det
livet är
visade dem fasornas illusion
fasans illusion
visade hur marker sköljes upp
stiger samt hur marker sköljes
ned samt sjunker
han ser skjortorna bölja
ty havet är en cirkel
se
kvarhjulen snurra
snurra
med kupade händer
skovlar
skovelhjul
hör vattnens sånger
stenar tar emot
han ser knarnas sandvågor säras
krukorna reses
stiger fram
bladen
bladen är livsbarken
kläder stammarnas
nakna kroppar
han
trädmästaren
läser barkens alla grenar
helt stilla utan att röra en fena
iakttager han strömmarna
och svanarna ser fjällen glimma
glittra
i ädelstensskogarnas
trädsånger
tala
vad är
tala
andas träden rötternas drömmar
in i förverkligande
ljus
möter värme
så är urbegynnelsens lotus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar