trädmästaren
läser barkens alla grenar
så
är vi alla världar
kartor är våra hudar
ädelstenshudar
skattkartor är våra hudar
innanom utanom
vad är vilket
vilket är vad
var är skatten nedgrävd
varför seglade dessa med skepp
är skatten nedgrävd
eller klirrar guldmynten inom
eller vid livremmen
är guldmynten mynt av
slå mynt av
kanske av mynt slå
är mynten mynt
kanske doftande mynta
eller är mynten guldoblater
vilken är denna metall hur fann
dessa den hur präglade dessa den
gavs denna ädla åder till dem
samt hur tog de emot dem
varför blev dessas ögon sedermera
kastande eldkvastar
vilka ej skydde medel
medel till sargande
hur kom det sig
hur blev det så
en värld i världar i värld
denna värdeskala täcker diamanten
ädelstenen med dimma av mycket
säreget slag
blinka
blinka vackra öga
huden är vår karta
våra kartor
skattkistan
ja var kan den vara
det fanns tempel byggda av guld
trappor ledde upp
vackra trappor
i avsatser med möjlighet till att
andas ut
det de bar med sig
att andas in
vägen
vägen
trappstegen var många
med avsikt
ur mening
av
sikt
urmening
vägde dessa guldet på vågar så
gjorde de ej ty dessa folken visste guldets liv
solens liv och trapporna var
solblad söndrades de vad skedde de skövlades av stöveltramp. undrar om det
finns guldrabies. med händer besudlade befläckade slet de sönder
solbladsvägarna. stenarna viskade; de tror sig om att kunna riva allt.
denna tro leder dem till en stund
av fördärv ty hjärtat i dessas bröst skall
viska kärlekens vägar och detta
är icke straff
till synes rev de slet de sönder
skövlade
det är ju så att de ytliga
rötterna kan skadas
de djupa lever vidare
i den så kallade synliga världen
kan du ej se dessa tempel. du kan ej heller se det avhuggna trädet. allt är där
i världen i huden
och detta fördärv kanske blir för
värv
fördärv; finn ömhetens rörelses
dröms äkta rikedoms vishet, så kanske detta fördärv manar de vilka drabbades av
habegärsfrossa. folken vilka vandrade dessa trappor vilka hade lagt trapporna
samt rest templen rest med templen bevarade sitt lugn trots det de utsattes
för. deras hjärtrötter var förenade med rötterna i grunden. så är det med
innerligrötter, så är det med fötter vilka trampat stegen barfota i
lystrandeandning
de räknade ej stegen
varför
räkna
det uppenbara
de följde
följde
de lagda solbladen
ty de hade sett solen stiga
redan innan solen steg
de hade sett solen stiga
in i hennes händer
de hade sett henne vagga barnet
de såg alla barn i detta barn
däri kunde de bevara lugnet
samt bevarar lugnet än
de ser henne stiga fram
med barnet i sin hand
och hon visar barnet
världen
och barnet
lär sig sakta
gå
ty detta är barnets vilja
det är sant viskar vinden
kom så vandrar vi kompassens
vägar med den vackra rosenkransen
låt oss stanna en stund i varje
strandpärla
låta oss sköljas av stjärnhaven
var vi än befinner oss är dessa
flerfaldsvatten ett hav
ett
ha
är du varm vandrare
se pärlorna i din panna tränga
fram
är dessa pärlor ymniga
ja visst benämns dem för varandes
rännilar
nåväl alla dessa
floder åar forsar bäckar sjöar
vattendrag
är sprungna ur ett hav
ett
hav
sött salt bräckt
blått grönt brunt
färgskalan är vid samt beroende
av jordegrunden
ändå
ett
hav
ja
varje människoliv är unikt
ändå
ett
ändå kan vi säga att under ytan
under huden är människan lika
blodströmmarna härstammar från
ett hav
ett
hav
”haver barnen kär”
stannar vi i sunnanviken skall vi
se hur liven där hanterar sina liv
i nordan hur liven där hanterar
sina liv
i östan i västan
och bygger du ett hus så vet
byggmästaren att huset har så kallat olika förutsättningar i val av material.
byggmästaren vet att alla dessa riktningar påverkar husets väggar
visdomsfolken var samt är mycket
noga vari de planterar sina hus
alla är ett
alla kan lära av varandra
nordan kan ej pådyvla eller med
tvång anpassa sunnan östan eller västan
de kan alla anpassa sig till
varandra i acceptans av havets röst i lyssnande
så är det med droppar
de är
dropparna är tillsammans helhet
och det nakna ansiktet är alltid
ett
kärlekens ansikte
är
så
*
trädmästaren
läser barkens alla grenar
han följer barkens andning
lyfter ansiktet in i molnfärder
andas i molnens spegelsalar
i molnskogar sträckes grenar
fingrar
fragila
rör vid sjöarnas träd
det växer träd under ytan
i vida salar med skimrande
eldvärme
du kan se träden spira i, ur
hennes händer
så äro träden ett av trenne
trädmästaren
lyssnar in i vindarnas utsagor
skrivna i barkens insagor
ögon glittrar i bladvecken
han
trädmästaren ler
möter glittret i dessas ögonvrår
så är dessa veck
ögonlock
så är dessa lock brunnens lock
brunnens lock
ögonkälla
ur brunnen strålar vattnens
ljusstrålar, pelare ur hennes bröstkorg
silvrande kristalljus synes i
jordeglansen
molnen andas pelare stavar vilka
leder färden
allt enligt sagorna de andas ut
barnen andas djupt in orden
lägger örat till havets yta
stigfinnaren lägger örat till
markens yta
upplever
sånger djupa
trädmästaren läser
barkens alla grenar
dessa grenar är länderna
ur stammarnas andningsvilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar