i en kropp instigen
sitter på en kulle i trädgårdslandet
kullen
är
trenne stora stenar
stora stenar
rullandes
in
en ormbunke växer i en skåra
ett så kallat mellanrum
hur kan detta vara ett mellanrum
hur kan detta vara ett mellanrum
mumlar jorden
mumlar stenarna
mumlar ormbunken i trestämdskanon
ve lever ju här
io enad samvaro
i en kropp instigen beskådar potatislandet
det vi satte
det vi snuddade vid
kroppen i en kropp instigen rör vid
ormbunksbladet
blad strängar
grönskande toner rullas ut
inte en röd matta
kanske mera grön
ser du närmre in i ormbunksbladet skall du se
bladets skönhet
bladet är kommet ur rostbrunsröd till grönt
kopparens färgskala
venus färgskala
så till viss del är mattan röd
i kropp instigen lever vidare med bilden av
potatis
hur de
ja var skall vi inleda skeendet
stenarna kom rullandes in
kanske potatisar kom rullandes in
med vågbrytarna
vågor är havets yta
dyk djupare in
växer potatis i havets händer
ja vem vet
i urkällan kanske
kan
ske
potatisarna kanske rullade upp på land
rullade vidare in i marker vari de trivdes
vari de lade sig mjukt tillrätta
ja vari skall vi inleda skeendet
kanske vid bordet med tända ljus
vid måltiderna
mål
tiderna
i ottan stiger gårdsfolket upp ur
dunbolstrens drömmar
kanske var det mer
ja vem vet
madrasserna var av tagel
skjortorna var vävda i bomull och lin
i vinterängder bar de vadmal
bar de ull
i ottan steg de upp
steg de ut
i vintern knackade de hål i brunnsvattnets
islock
hämtade vatten
annars i sommar vår höst
slank hinken lättvindligt ned
samt upp
bar de hinken in
bar de veden in
väckte de elden
kokade de
vatten
ångan stiger
mjölkade de korna
inandades de lugnets idisslande hö halm
katter jamar
spinner
tuppen gal i linden i vinden
hönorna kacklar godmodigt
matas de alla med korn med frö
dagarna vandrar med sysslor
kvällsvarden kommer
de intog maten
måltiderna på alldeles bestämda punkter
och kanske var dessa punkter riktmärken
vem vet
de vet
hon lyfter locket av grytan
ångan stiger
häller upp potatisen gör hon
serverar skålen till bordet
till gårdsfolket
skala
skala
smör skiras
grönsaker mer därtill
höst vinter vår
groddar bär potatisen
ångan stiger
jorden är varm
plogar
sätter potatis i fåror
solen värmer torkar svetten ur pannan
av pannan
de kupar jord över rännorna
bäddar in potatisen
och se
med jämna mellanrum besöker de landet
potatislandet
ty potatisen vill gärna kika över kanten
nyfiken är jag
blir grön av avund av era skuttandestigar
blasten växer
potatisen söker slingra sig upp
de
gårdsfolket återkommer
kupar bäddar
så blommar potatisen med knappt synbar blom
oansenlig kanske du säger
så är min blom
släpper jag
skörda
skörda
se så många knölar jag har allt under blasten
potatis stånd
är marknadens stånd i höstdagjämning
ångan stiger
vintern nalkas
de tänder ljusen vid borden
ja nog är det så
potatisen är en god läromästare
det är jag så säger potatisen
jag och alla med alla
en medvarande sade ” ibland hittar kroppen på
tok”
detta kan jag ej släppa därhän
ser barn vilka så att säga hittar på tok
funderar och egentligen vet jag; barn hittar
ej på tok.
barnen har ofta iakttagit den så kallade
vuxensfären
hur vuxna utför
hur vuxna säger
utverkar
uttalar
barnen efterhärmar utifrån sina komna
begreppsvärldar
kroppen
kan kroppen
hitta på tok
med ens höres stämman
allt har en orsak
kroppen
är kroppen barnet eller i barnet
stämman viskar
kroppen är både och är ett
är ditt hus
är
därmed din så kallade utsida
är ditt inre
kroppen iakttager samt svarar dig
stämman ljuder
detta är svårt eller hur
det virvlar upp pollen
allergisk emot sig själv
hur kan kroppens försvar attackera sig självt
attackera sitt eget försvar
du har utplånat dig själv
detta ser kroppen
och detta är mycket förenklat sagt
och detta kan naturligtvis mer ingående
diskuteras
ett ben går av
du har överskridit dina förmågor
du fortsätter
kroppen kanske säger
säg
jag är
och detta är mycket enkelt sagt
du sväljer och du sväljer och du sväljer
förtret din ilska vilken ofta är sorgen av
det du mött
smärtan ur det varande såret
ryggen smärtar gallan skriker
du är en vägg
ogenomtränglig vägg
tryckkokare
du har byggt en vägg
det finns inte flöde
njurarna vrider sig i kramp
stenrösen lägges i båd galla samt njurar
du har murat igen fönster och dörrar
det blir minsann instängt
ty du kan ej vädra
du kan ej andas
väggen
ja visst kan väggen vara bra
det är gott om du öppnar fönstren samt
dörrarna
det är sant det fanns en smärta en oror
upprepade bemötanden vilka gjorde att du
gjorde
så är det
så är det
det är ej det vilket hindrar dig nu
så frågan är
hittar kroppen på tok
och detta är mycket enkelt sagt i medvarande kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar