så flyga
vindarna åter i natten
i silverspannens knäppta bågar
runt de löst flätade vattnens
svallande lockar
lockar
lockar vinden
vem lockar
tornfalken ur tornets slutna
drömögon
törnrosen
gråter
ur nakna kvistar
ur sångernas instängda
i tornets glömda kammare
vindar knäpper upp silverspännen
löser hennes hår
svallande
svallande blänker utbredda lockar
vem lockar vad
vad lockar vem
lockropen ljuder
förväntansfylld upplever
törnrosen bladets sakta
öppnande
läs
läs sagan jag bär
sagan är hon vilken tyst andas
tornets instängda
nyckeln
se nyckeln glimma i vattnets
utsläppta forsar
tornfalken svävar
buren av vindar
dyker
dyker
lyfter nyckeln ur forsens
virvlande
i den stunden stillas virvlar
stillas
i stillbild
till
rörelse
tornfalken flyger
svävar landar
planterar en nyckel i landet
utanför tornet
vindar knäpper på pilens strängar
pilen under vilken han
vilken mist stigarnas sikte andas
han vilken hör en stämma ljuda
ur en gång forsens nu bäckens
stämma
tornfalken svävar flyger lockar
mannen reser sig
haltar svårt
skogen fäller en vidja
stöd dig till denna nu stav
stav
stava
stigens gong
gong
till landet däri nyckelblomster
möter mannens närmande ur längtan
till stigens flamma
i sjön skimrar flamingo
vilandes på ett ben
halta
hältan din är svunnen
lyfter med tranorna
in i regnbågsskogens dans
plantera staven i bördad jordmån
fall
fälld
icke fallen
han lyssnar
han svara
tornet stiger ur dimman fram
i landet utanför växer ett
nyckelblomster
plocka mig
det
till dig jag ber
han lyssnar
han svara
bryter stjäölken i stjälkens
vilje i hans vilje
han håller nyckeln i handen
var är dörren
var är porten
törnen viker undan taggar
pärlkor är valvbågar över dörren
över porten
slår
ut
han låser upp
till hon vilken andas sången
ur glömda
stiger ut
i den stunden bär törnen
doftande skålar i skimrande
sammetsröda djup
tornfalken
landar
lägger händer i varandras
*
rockan med de vida vingarna
svävar speglande örnens rörelse
örnen svävar
speglande albatrossens rörelse
kondoren närmar sig ur
molnsträndernas havsbris
rockan rör vid havets
djupa suckar
tårar pressade ur nätet
de märkliga sänkt in
all denna bråte
oh
havsmoder
hur kan vi bära
vart kan vi bära
befria
allt detta
in i
de märkligas insikt
havsmoder öppnar lagunens ögon
i oceanens vida
jag har mött en man
här i sidenvitas kiselstränder
mannens ögon är pärlor
pärlamorssikt
mannens händer är skogarnas
rörelse
den mannen är kommen
in i mina djup
du rocka
led honom
följ örnens
följ kondorens nu närvaro sikt
i det albatrossens vingar
skall bringa shamballa
in i dessas insikt
och jag lyfter nätet
i det allt är smält
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar