sorgen i mina ögon
sväljer ljuset jag söker tända
söker är kanske ej av värde säga
ty söka
har jag egentligen ej gjort
medveten har jag varit och är
egentligen
att tändstickan befinner sig i
min hand
brukar se in i fingrarna
för att uppdaga vari stickan är
det händer att denna sticka
kryper in
ändock är den
lågan alltid levande
om än ofta det vilket benämns
fjärilslätt
och kanske skall det så vara
ty vilken låga förmår
orkar brinna med samma styrka
alltid
lågor kryper in ibland
i höljen
varur är stickan
denna sticka är täljd
av en moder med silverglöd
denna sticka
är snidad med tecken
med symboler
med livssigill
den är mina steg mitt liv
den jag är
i du är
är jag
sorgen i mina ögon
sväljer ljuset jag söker tända
asken är tom
utplånade sidostycken
stickor avbrända ligger runt mig
lägger dem
stickornas avbrända
runt mig
lägger stickornas avbrända i räta
linjer vinklar
utifrån mig
kanske
ser jag
från molnögon ut att vara en
blomma
ser jag från molnögon ut att vara
en stjärna
sorgen i mina ögon sveper varligt
vingar runt mig
inte är min vilja släcka det ljus
vi söker tända
icke släcka icke svälja
se jag kupar vingar runt
asken är tom
sant är detta
asken är tom
asken har släppt alla vissnade
blad
och detta är en synvilla
ty vad är vissnad vad är ett icke
vissnat
asken har släppt alla vissnade
blad
sidostyckena är utplånade
och se hur hårt de snörde
korsetten
hur hon varsamt sökte andas
til slut vandes hon
andningen genom midjenålens hårda
fjädring
i skydd av skymningsljusen
löste hon snörena
ur korslagda fingrar
ja
det sägs korsa dina fingrar
i det tillståndet tillåts du allt
den så kallade vita lögnen
är den grå
ser du snörena hur de löper i
hålen
kanske är det en sluten damm
varur vattnet finner
vet vägar ut
hon löser snörena
snören rinner genom hål
livet rinner in
fritt andas hon
nålen vilar söm
i nåldyna
hon är ett stycke liv
sidostyckena är utplånade
ty dessa är nu
dina utsträckta armar
ser du väderkvarnarna
hon lyfte nålen ur nåldynan
ser du väderkvarnarna
på kullen vilken blickar in i
slätternas fägring
vingarnas vita segel
vida albatrosser
vingarnas vita segel
vita ur fröskal
åter höres stenarna mala
höres stenarnas sånger
åter vajar axen av vind
i vind
minns du den gamla kvinnan vilken
lindade silverblad
runt havrevippor
hur denna kvinna fröjdade sig i
det hon såg ljuset dansa i vinternatten
i dessa silverkorn
kan ske kom henne stjärnvindarna
närmre i denna varliga rörelse
minns du hur denna kvinna sömmade
dockor
landskapsdockor med folkdräkter
folkens dräkter
i andanom
minns du hur silverkornens
lanternor
skimrade i trädsalar
minns du hur dockorna dansade
med livtag i kärlek
snurrade
virvlade med solen
minns du
minns du hur dockorna dansade i
ängderna i slätterna
i hennes ögonrymder
upplev hur denna kvinna i dessa
stunder
smeker dina ögon ur
kvidandeskogar
dina ögon bär djupa ärr
hon smörjer dig
med kamfer
hon nynnar dig orden jag sköljer
in i dig
sorgen i dina ögon
är den stigande vågen
vilken drager dig ned i djupen
låt oss ögonplocka
blomstren i dessa vackra
korallskogar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar