med tanke på
hur många gånger blodet strömmat
renats bytts ut
sköljt dina organ
din kropp
ditt väsen
med tanke på hur många gånger
blodet strömmat
renats bytts ut i din kropp sedan
händelsen
hur skall du samt den du mötte
vara den samma samme
isen har släppt nu
kristallnätets skönhet
vinterhudens
stjärnkupol
vit
vitas
nu andas fägringen
in i solen
solen målar med varsamma fingrar
allt starkare i vilje
blomsterfolkens
växande
hun andas fägringen
minns du vinterfälten
minns du
se
hur de lägger ribban
se hur de svänger höfternas i
ungdomsglans vighet
se hur de dansar
limbo
minns du
minns du bakåt
minns du den stund då du här
insteg
minns du dörrarna
minns du slöjornas fläktande
andedräkt
minns du hudarna
minns du den stund då dina ögon
var slutnas i limbo
minns du
och stjärnorna tindrar i bilder
system
limbo
limbiska
limbiska system
så
närbesläktade ord
i den vida ordfamiljen
isarna har släppt vattnen fria
forsar har virvlat
stillnat har de i valsens vida
virvlar
stenarna är skimrande leenden
solen värmer
fåglar sjunger
isen den vita
hon står i floden
med vitt
tyg i händerna
fläcken vill icke vika
hon gnuggar
med såpa
med skogarnas vida talldoft
fura
fura
susa
fläcken ger icke vika
hon minns
hon minns
tårar faller
i floden glittrande
hon ber elden vid flodbädden
vakna
lägger minnet däri
strör salviablad i
elden falnar
med askan
tvättar hon
tyget vitt
fläcken ger vika nu
dansa du vackra
dansa
dina livssteg
stegen höres mjuka
så vackra
det är en lätthet i dessa steg
gåendes ändock
dansandes
grundade i tyng
samtidigt
nuddandes
det är en enhetlig variabel i
stegen
det är bemötande utan gungfly
det är behagligt för markerna
stegen nalkas närmre
det regnar
det trummar i takåsarna
däri stegen vandrar
är det en öppning i regnet
kanske är regnet ögonvingarna
ögonlocken
där stegen vandrar är det
halvslutna iakttagande ögat
vad iakttager du regnöga
är stegen välkomnade
är stegen ej välkomnade
stegen gives gestalt
gives klädnad
allt närmre är stegen
bara fötter vandrade i oceaner av
vara
mantelklädnad av jorddanings
toner
händer med livsbarkens vackra
doft
håret är vitt
likt sommarmolnens vita fjädrar
skägget är vitt
når till midjan kanske längre
kanske kortare
skägget är vitt
detta utan att dölja bröstets
andning
munnen är ej synbar
ögonen är djupa
åldersbrunnar
fyllda med barnets önskemynt
han bär en stav i handen
en stav med fjädrar med skallror
av ben
vitnade av solfamn
med tecken inristade i varje steg
han stannar inför mig
regnet sluter sig bakom honom
skimrande mantel i natten
han tager min hand
vi vandrar genom huset
det
vilket var huset
ty huset är ej mer
låt oss vandra de fyras in i fem
hjärnans fyra delar
förenad
med
kosmoshjärnan
med tanke på
hur många gånger blodet strömmat
renats bytts ut
sköljt dina organ
din kropp
ditt väsen
med tanke på hur många gånger
blodet strömmat
renats bytts ut i din kropp sedan
händelsen
hur skall du samt den du mötte
vara den samma samme
djupt i ditt bröst lever ett barn
detta barn bär allt det vilket
gjorde
hos många har detta barn blivit
en väktare
låt oss säga svårmodsväktare
i bemärkelsen svår att uppamma
mod
detta barn steg ur det barn
vilket lever i detta barn
detta barn, helat, var det barnet
vilket så i tillit mötte ögonvärldarna
var allt det du kan se valparna i
lekfylldhet lärande göra
rent var barnet och barnet är
rent
glöm ej detta
barnet var samt är rent
barnet gavs en ett tennspann i
vilket slagen haglade
haglen smälte icke
slagen haglade in i tennspann
slagminnen vilka gjorde att
barnet steg ur det barn vilket lever i detta barn
det är sant
du kan i denna bild se det vilket
benämns ryska dockor
vi kan även säga ägg i ägg i ägg
vi kan också säga
skal i skal i skal
i tennspannet är präglingarna
de flesta av dessa är
i djupt oförstående av det skedda
är obegripliga för ett barn
så underbart om detta
allt detta var leksaker
de kan bli leksaker om du kan
lyfta fram dem samt skapa lekar med dem
(detta är icke att likna vid
samtalsterapi)
till förståelse till
djupförståelse för det
vilket gör att detta barn i varje
likartat möte reser upp krampväggar i ditt liv
minns att detta barn egentligen
lever i skräck för handen vilken rungar emot barnet eller stämman vilken rungar
emot barnet
samt paralyserar barnets själ
detta är vinande piskor
handen kan vara en fysisk hand
eller en stämma eller tystnad, dessa gör lika ont det finns icke en smärtstege
eller en prispall
dessa gör lika ont och
detta barn är livrädd för att
du skall tillåta detta samt göra
er alla illa
du har alltså nu löst hinken
tennspannet ur barnets
krampförvridna knogar
ni sitter där i sollandets
strandhänder
havet andas
månsjöns moder vakar med er
du lyfter upp leksakerna en efter
en
helt utan brådska
först är du ensamlekare
sakta lyfter detta barn handen
samt är medlekare
barnet ser det vilket hände
tidsringarna årsringarna har
vandrat
är vandrade
nu kan barnet se samt
därigenom omvandla det vilket nu
liknar situationen
barnet kan säga
jag känner mig utsatt
jag känner mig angripen
det är ej det samma vilket då var
i detta kan ni förändra det
skedda
leksakerna släpps fria
släpps fria in i livsflodens
renande fjällströmmar
fjällen är lyfta av ögon
tennspannet smälter i hjärtats
glöd
ni läser tennets
det smältas
orddjup
det är nu detta barn släpper fram
det barn vilket lever i detta barn
det barn vilket i allt viskat
värnande helandeblad.
det är nu det sker
trenne blir ett
samt leds av den du är
så egentligen har fjärde tonen
stigit in i den femte tonen
kivart
kvint
seglar
i septim
han ler mjukt
kvintcirkeln är vacker att vandra
tonande in i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar