så långt ned hade hon fallit
repbron
vilken hon skulle vandra över
varför
till vad
hade hon glöm redan innan det
första steget gavs eller togs
plötsligt
var repbron en lagd
en fälld svajmast
en tanke ilade kvickt förbi; jag
undrar vem höll i yxan
plötsligt
var repbron en lagd
en fälld svajmast
och detta utan att hon märkte det
lindades trådarna
ja, trådar var det kanske ej
vad dessa nu var så finner hon ej
ord till beskrivan
störtat hade hon rakt utför
studsat emot klipphäng stenar
snår buskar
hon visste ej allt
det märkliga var att hur hon än
letade i huden
fanns det ej en skråma
och ej heller ett brott i stommen
hon hade lagt sig helt
stilla där hon landade i ravinens händer
låg där i beundran av molnfolken
hon hade understundom upplevt att
någort växte i henne
inom henne
egentligen inte något
det var helt enkelt växande
bergen
för se bergen var tvenne vilka
repbron lagts emelllan
berget blickade vakande
vakade över hennes stilla
slutligen klarnade himlastäderna
in i skirblå
det är
dags
kroppens mörbultade hade jämnats
ut
hjärtat bultade ej längre
smärtan bultade ej
det var en vacker rytm
bergen log stilla
hon rätar ut sig nu
sakta reste hon sig upp
kände efter att allt verkligen
var helt
och det var det
hon följde bergets växande
det berg hon stod inför
hon visst att vägen väntade
så hon började gå upp
stigen var orörd sedan länge
gräsfjun hade börjat synas
helt orörd var den ej
myror nyttjade den
en skalbagge syntes
en böljande mätarlarv
hon lät sig ej stannas
platån där uppe kallade henne
slutligen nådde hon toppen
bergsplatån
bergsrosen hälsade henne
i det andra bergets hand
det vilket hon nu skådade rakt in
i ansiktet
i det bergets hand hängde
vimplar av rep
bron
hon ler med berget
hör stämman viska
du vet att vi ej ville dig illa
hon nickar bejakelse
ställer sig ytterst på kanten
vajar
vaggar
ibland
måste du våga kliova rakt ut
det
gjorde hon
denna gång ordnade allt sig
ty hon visste
bergets
röst
*
väderstreck
streck dragna mellan
tvättlinor
fågelstreck
sjunger vingar i vinden
plogar molnåkern
vilka i trenne legat i träda
träd in i linjernas vägriktningar
riktningar
vad är alla dessa
riktningar
inriktningar är dessa
utriktningar
av dina lemmars utverkande
strecken är de raka
tillsynes kanske
har du sett spindeltråden
solbelyst
i det vinden rör vid
spindeltråden
strecken är de raka
tillsynes kanske skulle de vara
inspikat raka
sträckta
ja då skulle de sannerligen få
mjölksyra
vad är mjölksyra
tycker du detta är ovidkommande
kanske
är det så
så
så
i vinden
vad är mjölksyra
en produkt av en anspänd
ett anspänt organ
det är sant
mjölksyrade produkter kan vara av
godo
betänk
betänkandet
be
tänk
betänkandet förtäljer dig
vad de mjölksyrade vandrat genom
vandrat igenom
varför tänder ni ej en eld
väcker elden inom er
utom er
samt förtäljer edra vägar i
eldens sken
och vad är detta sken
är det illusionen av förtäljandet
är det en skenbild
är det en vridbild
ett vridmoment
är det en spegelbild
regnbågsglaset är vackert
är detta sken
sken kan vara så mycket
detta sken är mycket vackert
norr syd östan västan sken
norrsken är kanske mest
vanlighört
detta sken är mycket vackert ty
ni instiger gemensamt i det anspända
samt löser det ur länge
förlängespänt
i det avslappnade andas hjärtat i
skönhet
i den skönhet hjärtat är
visst kan riktningar vara redskap
lätt kan du annorstädes komma
vilse
låt linan slappna av
av och till
var elastisk
det är ej att töja eller som det
heter tumma på sanningen
detta elastiska kan snarare vara
att stiga ur det begränsade
och den gränsen uppstår i det
riktningar blir en mur av tegelstenar
vilka slår dig i huvudet
var dock förvissad i att hjärtat
ditt löser tegelstenarnas oro eller kaos
ett visst kaos uppstår di
tegelstenar släpps fria
då gummibandet spänns av
ornat kaos
däremot gör det tämligen ont i
muren då du tar till dynamit
det gör ont så gummibandet ur
våldförelse brister
du kan till och med få dig ett
piskrapp eller en snärt
visst är det glädjande se barnen
hoppa rep eller gummiband
ja
de
barnen löser upp det spända
ansiktets ögonrosor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar