vinden av vingen
andas i nattvida
viloblå ögon
vaggar trädens begynnande
lövsusning
bladsusnings
utslagna toner
skogen vilar stilla
bäcken andas glittrande toner
vinden av vingar
rör vid en fråga till
nattvandrerskan
hon vilken drömmer i jakarandans
dofter
i akacieträdens dofter
i körsbärsblommens dofter
så nalkas denna skog henne
vinden lindar vingar om hennes
bara fötter
fötter tvagade i nattronnans
klara doft
säger med ömhets vingpennor
du omger dig med många klanger ur
silver
månsilverdalen
säg
räds du tystnaden eller
njuter du i vår lekfyllda
rörelsedans
ler du i klangernas frigörelse
vinden av vingar visar sitt
ansikte
ögonens klara
violljus
hudens vita skirrodnad
munnens vackra stillhet
en pilbåge i vila
fötterna hennes växer
breder ut rötter
hon suckar
den vackra sucken
frigörelsen
livsgörelsen
i klangerna hör jag
livens
livets glädjerörelse
den vilken jag trodde mig om att
ha mist
i klangen minns jag handen
handen vilken ömt fann mig
vilken bar mig hit
den handen ser jag i dina ögon
nej
tystnaden räds jag ej
den är
tystnaden är i mitt inres alltid
närvarnade
vinden av vingen harklar sig
leende
hon ler
det är sant stundtals flyktar
närvaron
vinden ler ljusleende
det är sant så är det med oss
alla
vi snubblar ibland
inte slår vi barnet näri barnet
snubblar
vi höljer barnet
baddar såret
andas helandebalsam till
så fint se dina rötter fyllas av
livsvilja
pärlor ser jag redan spricka fram
ur dina stelnade fingrar
och träden susar i cirkeln av
skog
hon är en kvist
av dem alla
och vinden bar henne ur
smärtans djup
vattnade marken med tårar ur
hjärtat
runt henne växer
ring av violer
*
drömvindar
drömsegel
modersvinden skrider med vida
skrudar
vattnar stelnade med färgkaskader
hon bär ett ok
med silverspannen
bågen mjuklagd över hennes axlar
är stjärndiademets stilla andning
dagen har lämnat natten
stallet
nattstallet
står med vingar öppna
vädrar drömvindar
drömsegel
ut ur bäddens bolster
vänd er ej om
vänd er ej om
lämna är icke
lämna det är gåvan in i dagens
skrud
modersvinden bjuder ur skopor av
snidad björk
morgondaggen till dagens ögon
dag
nybliven tima sträcker sig
välkomnad ur skuggorna
barn av dag i dag
vaggade i nattens famn
dansen rumlar skratten springer
ut
blomstren vårblomstren kittlar
skogsträdens fötter
modersvinden nu stilla
sitter på stenen
stenen är en tron en stol
kjolarna är utbredda
oket
spannen giver hon fria in i lek
med vind
sakta öppnas alltets ögon
ur förkläde tager hon boken fram
tager hon fjäderpennan fram
skriver nattens kommandesaga till
drömvindar
drömsegel
drömbarn
hon ler
ty hon ser att ur drömmen
stiger sannheten fram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar