solstränderna
ligger vidöppna
i molnskyar
vilka rinner genom mitt vidöppna
bröst
lindat är bröstet med
silkeslindor
tonade i månsilverflodens
klangtima
solstränderna skänker strimmor
du vet att du ej
skall skölja dig
i segflytande tjära
ser du fororna
hästfororna
de vackra starka sävliga hästarna
vars hovar slädar mjukt smeker
skogsmarker
träden är icke rädda
räds ej dessas närvaro
räds icke manshändernas valkar
av kännande
av inupplevande av trädens svar
ser du eldarna
röken vilken virvlar mjuka moln
ser du
grytorna med tjära
det ligger en hud i bädden med
ene
sprickor fjäll kratrar
helandekvinnan mannen smörjer med
tjära
allt har tvenne sidstycken
ändå är dessa ett
du har mött tjärans berättelser
vem har icke mött tjärans
berättelser
vilka kanske fick barnets ögon
att spärras upp
i förvåning
varför gjorde de så
det vet vi ej
vi kan sluta ögonen samt söka
utan att söka
mer tysta anstormarna av tankar
vilka drar in
vi kan i tystnaden höra
hjärtats visdom tala
i sagor i myter är tjärans vägar
frammanade
de smordes med tjära
ej väldoftande tjära
olja
utan med tjära
stundtals med dun mer fjädrar
därtill
säg mig
vad säger dig bilden av tjära
med fjädrar
trodde de sig månne kunna flyga
är det detta fjädrarna visar
och vad visar då tjäran
kanske att de ej skall läcka likt
såll
vad visar tjäran
att regnen ej skall droppa in
rinna vattenfall in genom taken
vad visar tjäran
kanske att jordning behövs
du skall ej skölja dig i
segflytande tjära
du skall ej lägga asfalt över dig
ej heller vara ångvälten
vilken plattar till
javisst tjärrar de båtar med
tjära
till sommarseglats
du skall ej skölja dig samt ej
heller stryka dig
med tjära
hon
kvinnan suckar
jag vet
jag vet
ösa mig med vita moln skall jag
ösa mig med källvatten
ösa mig med lovord
ösa
ömhet
smeker ansikte
ändå
klibbar tjäran
på mina fingrar fast
fast
fast
tjärfingrar klibbar vid
så jag önskar
att en röst stillade
stillnar
stillar slagen
jag giver mig själv
stillar träskmarkerna
vilka kväver mig
och jag vet ej varför jag önskar
detta
vad skall stillas
varför skall det stillas
därför
var
för
därför
du vet att du ej skall skölja dig
i segflytande tjära
du vet att så mycket fästar vid
tjära
*
arsenik
makoria
arsenik användes i giftdoser
så många
säges vara gift
och visst är de gift
kan vara
gift
malört
malört i bägaren
absint
belladonna
bittermandel
sinnena rusar
skenar
bitterämnen
alla är gift
i det dessa hamnar i hämnarens
ovetans händer
ändå är det så
att för många
är dessa gifter till godo
i avvägd dos
är dessa helandeskrifter
*
*
det är så länge
sedan
ljudet ur granarnas strupar
hördes
ljudet näri granarnas mantlar
rördes in i vinden
ljudet vilket uttalar
stavelsernas ornaments linjer
valvbågar
vilka
höljer in
lågvattnens högvatten
detta ljud vilket klättrar uppför
bergens sidor
myror bärnstensdjupa tigerögon
stubbar
skägglavar
detta ljud inom vilket hjortar
skrider
hjortfolken
detta ljud vilket höljer
urflodens skönhet
röken ringlar
är
skira slöjor
runt
runt
väver orden
ur
stavelser
träden
andas
ringar
moln
kan du skymta himlarnas segel
huru de i solvindens sakta slutande
ögonvidder
sköljer johannesörtens röda
lenar
i avvägs dos
sinnens
kaotiska
virrvarr
insekter svävar
molnskimran
i skymningsträdens nynnade
en vind sveper ut med handen
med vingen
floden är vattenfallet vilket
möter marker
dett a är icke berget du såg
detta är icke den skog du såg
detta hav har hört skeppen
galärerna såra stränderna
har hört piskor vina
har hört
tårarna
myrar
droppar
bärnstensdjupa tigerögon
i myrarna släpptes de kroppar
vilka ej höll ut
med tigande ögon i
bön
frifolken
skogsfolken guldfolken
silverfolken
diamantfolken
togs till fånga
kedjor rasslade
spåren etsades in
vågor
azurblå gröna turkoser
kysser stränderna
skum
vita anemoner vaggas in
det viner i luften
bålet antänds
ljusa stämmor
bär själen frividare
visst lever sorgen i deras bröst
vita lotusar seglar
dessa planterar kvinnorna i havet
skimrande själslågor fyllda med
ljusminnen
jag ser henne stiga ur havet
sköldpaddan
hon bär skalet
jorden på ryggen
vad viskar hon dig
i den stund hon drar in sig i
höljet
droppe
bärnstensdjupa tigerögon
en gång hördes kedjor rassla
jag ser spåren hon följer
ser girlander
hennes nuspår
hon lägger äggen i sanden
i redet av
glödande sand
är detta sandlava
det är moderlig kärlek
hon stiger upp ur havets
kristalltoner följer den väg de fördes
skalen spricker upp
de följer hennes doft
pärlor
droppar
in i havets
blå
gröna
turkos
lagun
däri ser jag rörelsen
svävande
lätthet
rörelse
sköldpaddan
vilken låga kan brinna hög detta
utan att andas
hon svävar lätt
bär jorden på ryggen
en vid skugga synes svepa
är det ett skepp
är det
det är en svävande fågel
säg mig varför benämner de dig
djävulsrocka
kanske räds de det de själva gör
i den rörelsen
så säger rockan
för mig är ljuset ett
bländandeljusen
skärljusen
strålkastarna
skär mina ögon
jag följer ljuset
detta
strålkastarna gör mig så vilsen
jag vet ändå vet jag ej
rockan svävar
skönhet
valen är stigen ur djupen
är den vida skuggan
stiger
vrider sig ur havet
sköldpaddsmor ler
med kronbladspärlor runt sig
sandkorn opaler sköldpaddsbarn
valen
följs av tusende delfiner
sånger stiger
valen är ett vattenfall
en fontän
ljuskaskader i regnbågsfolkens
stämmor
landar
svävar
strömmar
sjunker in
vilken låga kan
se huru de vilar stilla andning i
havets djup
jag ser henne
stiga upp ur havet
till skogarna
friskogarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar