den10 maj 2013

inför dig

faller jag på knä

knäfaller jag

inte därför att jag ser mig underlägsen

eller ser dig vara överlägsen eller för mer

inte därför att jag ser mig vara ett offer för dina slag

ett offer i negativ aspekt

jag knäfaller inför dig

jag offrar mig för dig

detta offer är en gåva ty jag medvetandevet

upplevandevet

att jag har något att ge dig

och detta

denna min gåva gagnar helheten

jag knäfaller inför dig

sträcker mina händer

ej i förnekelse av den jag är

den du är

detta offer är tacksamhet

en tacksamhet vilken ej är negationsbugande

det är en samverkande tacksamhet

den är verkligen

det verkliga knäfallet

och fråga dig

vad detta fall

fall ande är

är det den klädda människan vilken knäfaller

eller är det den nakna människan

de tretton klanmödrarna

skall hålla dig i handen

ty du är en av dem

och dem är du

döttrar av vinden

i vinden

mödrar i allt till allt

*

du läser orden

ingenting kan röra mig där

först

i förstone ryggar du en aning inför orden

lever med vad mantraord kan vara

förs in i de så kallade dubbla bottnarna

lönnfacken

vilka vi har vandrat in i så ofta

lyssnat till dem

parafraserat

det är sant ser du detta

ingenting

non legato

kan röra mig där i gängse språkmening så är det ingenting

stiger du in i våra verkande samtal så innebär detta ingenting

intighet

det vill säga du stiger in i den du är

umbra nihili

oändlig tomhet

i sinnesvirvlarna är det

ger detta dig kanske svindel

du står i stormens öga

där

är

allt stilla

allt virvlar runt dig

ingenting

intighet

det vill säga du stiger in i den du är någonting har därmed lösts upp

likt i den stund markerna andas regn efter regn

ingenting är ett tillstånd där den så kallad personligheten har släppts

du är stjärnan

du är kärnan

du är urfröet

du är doften

egentligen det du ej kan se med blotta ögat

därigenom är du allting

ingenting kan röra mig där

är alltså i detta

intigheten kan röra mig där

intigheten tillåter jag vara min ledsagare

ja

hon kan upplevas mer tyckas vara hemsk

ser du henne i det hon är

är hon en god ledsagare

ty hon är alltings tillstånd

all

ting

alltings tillstånd ”innan” det synliggjordes

med andra ord befinner du dig i det tillstånd vari du är urfröet

urkärnan

du har tvagat dig i floden

ur havet stigen

och intigheten kan vara allt det vilket uppstår

i livsfasernas stjärnöar

däri kan intigheten tyckas hemsk

ty du kan i detta tillstånd

uppleva ordbeteckningarna födelse död vissnande spirande

uppståndelse allt kan du uppleva

mareldar mardrömmar maror

hymner intill du inser klart att detta är livet

därmed

infinner sig

ingenting vilket är allting

allting rådskrets

hel

helhets

verkan

*

snipa

visselpipa

båten vaggar vid strandbården

vaggar

vaggar

rodden utan åror

havet är en åker med fåror

vad sår du såningsman

jag sår korn

sår frön

sår pärlor

sår år

utan år

ty tiden fanns ej

tiden finns ej

allt är

ror utan åror i tillit med år

snipan är stigen ur dimman

vem förde

vem bar

vem lyfte dimman

vem sänkte dimman

hon står i fören med månskäran målad i huden

ögonen är slutna

scarabe

scarabe du vackra

i pannloben läser du

helar du

renar du

tanke tankebana

se färden in i innerligland

öga

öga

skåda

kobran är en häger

hägern andas

sand

andas

ibis

ögonen är slutna

månskäran viskar

det finnes en åra

åra finnes en

han står i aktern

ror helt

utan ljud

stör ej sjön

stör ej havet

stör ej

åran är en stör av asken

av eken i den helgade lunden

ek

ask

träd

det finnes en åra

han står i aktern

ror utan ljud

aktar hennes stämma

aktar havets sjöns stämma

stämma

andas

andning

aktar är värnar

värnar är aktar

aktar är ej förbise

snipa

snipa från hetsens boning

rodde de

de rodde från hetsens boning

till ön

däri fruktträden andas

blommar doftregn

snipa vackra snipa

båt av vind av måne av sol

av skogar av hav

av vilja

vilja

vilje

sjökor betar i havsäng

i hagen av hav

landkor betar i hagen

hagen av land

idisslar trenne vägar

i fjärde kvadraten

mötas vägarna

det kommer en kvinna dansandes

trallandes

på trallen den höga sitter katten och spinner soltrådar

kvinnan kommer trallandes dansandes med vägen

mjölkspannen klirrar

kossorna

kossora

kossa

i

kom

kom

kvinnan mjölkar med lov därtill

mjölken är blåmånevit

tack du vackra

tack att du mjölken giver

doftande ängder

klöver timotej smörblom

katten följer stigen

gives grädde på fat

kvinnan sätter kaffehurran på spiseln

ropar mannen till

en socker på bit

grädde häller kvinnan ur snipan

i kaffekoppens arom

cikador spelar upp

får jag lov min make

så tar de sig en sväng

och katten putsar morrhåren i

det solstrålar följer dansen den mjuka

inte är det väl en make här

dansa kan jag ändå

kom katten min

kom

låt oss spinna

cikador spelar upp till dansen

till dansande fingrar

plockandes röda bär bönor

i bladen de djupt grönas lä

snipa

snipa åt

lösa skärpet

andas ut

andas in

ut andas vi

snipa

båt gräddkanna

visselpipan ljuder

leder ur tjockan till fyren

fyren blinkar

blinkar

stjärnehav

eldgnistrande

ledljus

visselpipa ljuder ljudlös genom hedarnas tjocka

vallhunden hör

fåren bräker

herden vandrar

allt har en mening

allt är ett

så är bilderna många

vandrar likt trådar i vävens böljande landskap