den 23 maj 2013

du kan ej förklara livet

du kan leva livet samt däri bli förklarad

du kan ej beskriva elden

du kan plantera dina händer i elden

samt däri veta upplevandeveta graden av eldens hetta

du kan inte uppleva full balans

du kan tappa balansen

samt däri uppleva balansens fyllda

du kan ej säga ej säga inte

ty detta ej detta inte har en bejakelse i handen

allt du möter har tvenne sidor vilka är ett eller en

dessa sidor är för att du skall se helhetens vävarverkan

hur balansen tappas kan tappas likt nålen i höstacken samt hittas

och detta hittas är icke letande det är att uppleva

lodets rakt nedåtstigande vinkel

vilken är mitten vilket är en slags grundstötning

det är en orsak till varför de uppfann lodet

livet är ej mätbar materia även om röster höjs för att säga att det är mätbar materia

livet är en dröm, drömmen är formlös, ur det formlösa ur drömmolnet stiger du in i dagsljus starkt ljus däri ser du formen, genom ljusets reflekterande kan du se formen, du blinkar och formen upphör. detta är ej motsatsen till det vi tidigare talat. det är ytterligare ett sätt att se. det är vackert vara medvetet rörlig i sitt tänkande. det är att inse att abstraktionstanken är instigen i ditt hjärta; ser du modern med barnet i famn.

du kan ej förklara livet

du kan leva livet samt däri bli förklarad

ser du källan vilken sipprar fram

där vid trädets vida rötter

och är dessa rötter trädets fingrar

trädet gäspar stort just uppstiget ur vinteride

så du surrar

likt en svärm av vingfolk

ja, vem vet vad

trädet susar skogens djup

stenar ligger vakande med källan

källan vilken sipprar fram där i sandbädden

i lä av ormbunkar av stensöta

ugglan sitter i trädet

har levt i detta träd så länge solen minns

så länge månen minns

så länge stjärnorna minns

källan sipprar fram

knappt hörbar

följ denna källa

du följer och sången når dig

kanske säger du att ljudet stegras ökas

så kanske det är

rännilen

källans sipprande ännu en begynnande bäck

och stenarna sänder följestenar

vilka lägger sig i krets av toner

i krets av cirkel

kvintcirkel

marken djupnar där

är en ögonbotten

du ser ej botten näri källan mjukt instiger däri

ändå är detta vatten det klaraste av klara

detta vattenöga är rent

källan rör vid ditt midjebälte

lös knuten

tag skopan

sänk skopan in i mig

drick din otörst

badda dina spruckna läppar

följ denna rännil

hur den mjukt landar i dig

se med mina ögon

livet vilket flödar

kanske en kort stund

och är denna stund kort

eller är denna stund oändlighetens hav

ugglan följer orddropparna

vilka glittrar i skopan

juveler diamanter briljanter

ur ädelträden givna

du frågar

hur du skall dricka dessa stenar

illusionen säger stenar

tanken den hindrar dig

håller dig åter

vad är vatten

vatten är kristaller

kristallfjärilar är ett vackert ord

ugglan följer

lyfter tanken

sänker tanken

vart

varhän

in i ögonbottnen

se djupare

se djupare

så är det ju

impulssekvenser

benämns dessa hastiga gniströrelser vilka möjliggör rörelsen

färden

ser du dem i totalt mörker skapas linjer vilka är vågoor

spända linor är dessa ej

hur skulle de kunna vara spända

gnistor har behov av rörelsefrihet samt ledande händer

vilka är strömmen av gnistornas liv

livsmening

strömma

bölja

vågor

är ju egentligen ytans yttringar

samtidigt yttrande av djupens upplevelse

det skrives

himlakupolen

det skrivs målas kupoler

kupoler har alltid tilltalat människan

och de kämpade årligen för att förstå kupolens uppbyggnad

kämpade med kalkstenar med marmor

såg trädens höga stammar

bergens stabila höga anleten

tänkte med abstraktionstanken

hörde ej vindens stämma

du kan ej förklara livet

du kan leva livet samt däri bli förklarad

tänkte vidare med abstraktionstanken ut

ritningar vilka i byggandet, förfärdigandet föll

föll ur deras händer

så stark var deras längtan in i höjden

ja – i detta kan du se kroppens längtan till anden

och anden var i byggarnas kroppar.

stenvandrare kan vi benämna dem

och stenarna kallade dem

ty dessa vandrade med stenarna

de insåg att det de byggde försökte bygga handlade om balans

balansens nyckel

var fanns denna nyckel

var i stenens hjärta låg denna nyckel gömd

och varför var denna nyckel gömd

så följde de fåglarnas vingar i det vindar

andades plötsligt lekfyllda i ringdans

såg i solgnistrande fingrar just dessa gnistor, antändning

gnistor vilka bär rörelsen

här i denna bild fåglar

stenvandrarna såg stenarna, hur stenarna lutade sig till varandra

såg träden

hur

grenar kvistar följde stammens trädets böjning

stenvandrarna upplevde elasticiteten

stenvandrarna upplevde i träden i bergen

upplevde det icke statiska

illusionen av det stela, den stannade rörelsen

såg skönheten i rörelsens mjuka medföljande andning

var

i vad

insteg de

i sina ögonrymder insteg de

ögat är

låt oss säga en rund boll

en glasboll

ådringar finns

nerver finns

det du ser i ansiktet av ögonen är kupolens tak

du har lärt dig

ögonvita iris pupill och så vidare

så vackra bilder

eller hur

iris helar sargad hud

pupillen andas

ja du har lärt dig regnbågshinna näthinna och så vidare

kupolens tak

det vilket nu skedde var att stenvandrarna

dök djupt in i brunnen in i havet in i ögat

nådde bottnen

i brunnen lyssnade de till jordens sånger

ibland finns behov av att avgränsa lyssnandet in i det uppenbara

för att det uppenbara skall framträda

i havet följde korallrevens rörelser

i ögonbottnar

rörelsens så kallade utverkan

ljusinsläpp

synintryck

det kom sig så att stenvandrarna insåg att

allt det vilket byggs i höjdriktning

har behov av rörelse, vindens andning

har behov av stabilitet har behov av rymd

i detta är

viker lotusblomman ut bladen

det är sant

denna blomma har stjälken roten

fäst i den så kallade

himlen