och vinden log in i mitt ansikte
rörde mjukt
vid min kind
följde ansiktets linjer
vinden rörde vid gräsen
vid bladen
vid skönheten
säg mig
är detta är
eller är det du upplever
det vilket stannar kvar i
beröringen av ditt ansikte är
till det finns inte ett namn
finns ej en namnangivelse
därigenom säger jag doft
doften kan du kanske med begrepp
fästa
i åminnelse av mött
vinden ler
vackra människoblomma
visst är det en vacker bild
i denna gryning av vår
vackra
människoblomma
visst kan spikar vara vackra
ändock säger jag vinden
den vilken är vind
vilken ej är vind
den vilken kommer
den vilken går
den vilken är med namn
vilken är utan namn
bruka doftspikar
tillåt doften andas
se barnet släppa barkbåten fri
se origamitranor flyga vida
se modern släppa ungarna fria
se det vilket är
samt icke är
ditt ansikte är
kanske ett fotografi
kanske en spegelbild
kanske
är det mina fingrar upplever
just
det du är
doften
människoblomma
lutar mig till kuddarna mjuka
följer granens mjuka rörelser
vinden ler i ögonvrån
gungar på en av grenarna
med benen lättjefullt i kors
vaja
vagga
gren av färder
fjällbjörken bär knoppar
haren i ljungen hoppar
ängsullen
hälsar kullen
vagga
vaja
klockan
skällan du bär
rör vid stenar
rör vid mark
klövar lätta
doftar klövermark
kattfot
kittlar
nystan av
revor
lummer
nyckelpiga andas slummer
i fjärilsögas
blåvingade
nät
isen har smält
hoar fjällugglan
vem har lagt ut nät
kanske jag ur näten de skira
linjerna i mina vingar blå
drömmande
klarhet
inte jag
kanske isen
kanske bäckarna
bäcken med alla ungarna
glittrande
vinden ler
bjuder ekorren till dans
granen harklar stämma
åter följer jag granens mjuk a
rörelser
skuggan leker med solen
solen leker med skuggan
ljusfält vari vyer gror i molnens
seglarhänder
molnhänder flätas samman
lägges i varandra eller är det
månne granens barr
granen skrockar
så där förnöjt
vilket endast ålderns godmod kan
patina är ett vackert ord
patina platina
granen skrockar sådär förnöjt
vilket endast ålderns godmod kan
mjukt fyllt med livsvisdoms
kärlek
visst kanske spillkråkan låter så
kanske en aning
vassare
detta
skrockande är mer i molltoner
ändå mer
diskant
distans från ledsengråt
spillkråkan vet
och vem säger dig att detta regn
är gråt
kanske är det tårar ur glädjens
källa
tårar ur glädjeflodens virvlar
endast spillkråkan vet
endast regnet vet
händerna är nu tätt
mycket tätt samman
inte en springa kan skådas
vindarna andas in
jag lever
vindarna andas ut
jag firar mitt liv
träden vajar
allt är vajande
böljande rörelse
kan du se
kan du se
trädtopparna kysser markens
blommor
jag sluter ögon
vandrar stigar vandrade
når kastanjeträdet
ur blom stigen
marken doftar mognad
bladen är stora vackra händer
pärlande skratt höres
rosiga kinder
moln seglar in i klarnade blå
marken bär tagg bollar
vilka stundtals tyst knäpper
så är det
blanka bruna
kastanjer
hästarna betar icke här
hur gavs ni namn
barnen
barnen
lägger kvistar
borstar marken
bygger hus stall
skapar
väcker djuren
väcker folken
inte är kastanjerna hästar i
detta
somliga kanske
tallen i väster
granen i öster
släpper kottar till
barnen är rosiga moln
leker
bekymren lever ej här
barnen leker
det vackra
livet
och bär de ledsengråt
blir kastanjerna fåglar
fjärilar
barnen lyfter sorgens mantel
vaggar denna mantel i
barnögonfamn
så är det kvittrar lärkan
i sunnans honungsmarker
så är det hoar fjällugglan i
nordan
lutad till kuddars mjuka
seglar en kvinna moln
taggarna är
smaragdblad
höljande
rubindroppars
safirmötes
rena
klarhet
och vinden ler in i mitt ansikte
rör mjukt vid min kind
följer ansiktets
linjer
konturer
jag är ett
moln
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar