den 22 maj 2013

jag tar ansvar

för det jag möter

detta innebär ej

att jag är orsaken till

det jag möter

*

allt har en grundstämning

av

i

kärlek

hur skall du kunna nå denna

näri du sluter dig

näri du attackerar

kärleken

*

stormarna blåser upp sig inom dig

vilket ej egentligen är inom dig

låt oss säga att tanken gavs oätlig föda

tanken vrider sig i magplågor

varför

hör du mig ej

varför ser du ej havsodjuret

havs

o

djur

varför tager du ej min hand näri eldstormarna flammar

varför tar du ej min hand näri ökenstormarna viner

näri åsktrumman mullrar

blixtarna slår

utan regn

regn vackra regn

vattna min jord

vattna min hud

tanken ropar;

sinnena virvlar med

outhärdlig är din oror

så faller en

en

droppe

omfamnar sinnena

föser milt samman

in sinnena

i varseblivning

var

se

bliv

blivning

sinnena samlas till ett

sträcker handen till tanken

stormen har därmed bedarrat

den stunden stormen, är ej mer samt är

ty djupt i ditt inre viskar hjärtat

så är allt i allt i mening

så finnes mikroorganismer

makroorganismer

enas
nej vi var aldrig skilda
vi var aldrig världar
ändå
världar
vi gavs mantlar
hamnar
skrudar
stenar växter träd djur människor
tempelväktare
tempelvärnare

i dessa kroppar insteg vi
skeppen seglar vida

stigarna är stjärnfloder

spindelmor väver
i skalet bär hon
modern
barnens ädelstenar

var och en gavs vi detta
så kallat
unika

ädelstenen i vårt hjärta
denna gåva
speciella

vår väg

i det täta molekylregnet

så tätt ät detta regn

du kan icke se detta regn falla

detta regn är en närvaro

så tät att vore du ej i din kropp

i din boning

skulle du uppleva denna totala närvaro

vari allt är just detta vackra att brista in i varandra

kärleken så vackra så underbara tonarter

där allt eftertraktande av att bli något har upphört

endast insikten av jag är lever i detta

detta jag är

är insikten av ingenting

och denna insikt är ”jag duger i den jag är”

jag ”duger”

det är insikten av duglighet

och se detta vackra ord

duger

låt ordet visa dig meningen

ordet viskar tonande in

intonande du ger

detta är givandet skänka

så är detta regn

molekylregn

detta täta regn

ur kristallvärldars så kallade kyla

de frös

elden väcktes

dimman stiger

de andas

se allt detta vackra givande ta emot

ta emot giva vidare

och detta giva vidare är egentligen ej ett avvisande av din gåva

det är att giva detta regn täta molekylregn möjligheten

att manifestera sig i just det du ser i det dimman skingras

ur havet

detta täta molekylregn

kan du se

i det detta regn skingras

det skingras ej

det drar sig samman

vilket du gör

efter god sömn

i det du stiger in i din kropp i dagen

så ser du varje så kallat enskilt blad

varje så kallat enskilt väsen

och detta sker för att du

för att allt skall givas möjlighet se det vackra

uppleva rörelsen livet med sensibla vakna sinnen

det talas om ena

se detta regn

detta täta molekylregn

så vet du att du ger

du duger

ty allt är redan enat

och i stunder vari solen stiger fram

ser du var och ens väg

kanske skimra

kanske stråla

ädelstenarnas penslar

och hon viskar leende mötande

in i dina steg

jag gläder mig

med din morgonsol