träd födda ur bergsländer
uppstigna ur havets
korallstäder
susar
susar
klangerna ur hennes morgons
skymningshänder
träd med vända kronor
kronorna
är rötter
rötterna är kronor
träd
födda ur bergsländer
de lade stenarna
i ring i ring
stammar växte högre
högre
snuddar
vid
nuddar vid himlarnas vida kjolar
himlarna dras samman är en synlig
himmel
i din ögonrymd
träd komna ur
berg
ur djupen höres
öde
en gång visste de
det vackra i ödet
innan skuldtänkandet
inlärdes
en gång visste de
det vackra i ödet
ur hjärtat vad öde egentligen är
visste ödets skönhet
ödets vidd
så lades
detta var innan skulden lades på
människornas axlar
skulden inlärdes
numer använder man benämningen
öde beklagligt
för att skylla ifrån sig
öde
ö – önska
d – dig
e – enhet
ansiktsljus
kanske var det i det ögonblicket skulden
inlärdes
de negativa valen tillkom
i förvirringen
rädslan av
ödet
vem
vet
så många cirklar lagda
så många blad
så många eldsflammor
kupade i händernas knoppar
vindar särar lätt fingras hårt
sammanpressade
eldsflammor talar
i denna stund i tankeskålar
i djupförståelse möts folken
i enhets språkvilja
vem lyfter cirklarna nu
eldcirklarna
vem manr
vandra
genom
se
se tigern skyr ej denna eldcirkel
eldring
tigern glider
har du sett valar strömma med
havet
älgar strömma med markerna
tigern glider
strömmar genom eldcirkeln
eldringen
i visshet av eldens vara
och cirkeln är den ram
kärlek
vilken är lagd
ty du skall ej bränna dina
fingrar
du skall inse att din hud
är den hud du trampar på
så avkläd dig sargstegen
förmår du ej avkläda dig dessa
så tillåt stegen att bli burna
av den vilken ser
stegens så kallade början samt
uppgång
och minns att dessa ramar icke är
hinder
dessa ramar är icke resta murar
tigern glider genom ringen
landar med mjuka tassar
iakttager vinden
vindarnas påbud
tigern grips ej av panik
skenar ej blind in i flamman
glider mjukt genom detta eldöga
denna eldpupill
ty det är vad denna eldring är
du landar i djupförståelse
dit kan inte piskan inte
domptören tvinga dig
endast de särade fingrarnas
djupvilja
allt släppte bladen
träd buskar blomster
allt släppte bladen
lade en slöja en dimstråke över
dina ögon
vem lyfte stråken
vem lade stråken ömt till
strängarna
vem sitter på
i stenhanden i forsens
vita anemonfärder
vem lyfter tonerna
kvedosånger ur sitt bröst
vem
vem
säg mig det
du
du
håller stråken i din hand
och du såg icke bladen
ty allt var avklätt
sakta stillnades värmen
hettan
markerna allt väntade
väntade in fjäderdunens ankomst
så kom dessa ur nordan
ur borea ohions ögon
hon den allvida skrudades i vita
sidenjordar
andedräkten liknade väl mest
rökens skira ur tipis
eller kanske liknade röken
andedräktsblommor
andedräkt
molndrömmar
i bröstet
slumrar sommaräng
allt sover
sover medvarandes
bladen
bladen är städse
kikar fram ur ögonspringor
snabbt
du hinner ej märka
i salongen sitter publikhavet
på scenen bak ridåerna är
skådespelarna
aktörerna
övat har de länge
skolat ord
skolat stämmor skolat rörelser
samstämt akterna
aktörerna är toner
kikar fram i springan däri västan
samt östan
östan samt västan möts
det är spännande
en ridå ur tanke
en ridå ur hjärta
så är dessa med
fjällsippa sitter
i stenens mossmjuka hand
fjällen bär ännu
vimplar
vimplar
sidenvimplar av snö
skogsdjurens vita
är skiftade
är skiftat in i våraning
fjällsippan
blickar in i
kattfotens
gulmåra
blickar in i humleblomstren
humla
humla
mjukbjörn
stigen upp ur ide
sträcker ramar
vida
in i solen
gäspar
blinkar
sömngrus ur skopa
ögon glittrar
andas in
andas ut
skuttar
lufsar
välkommen är du
välkomnad är jag
tvagar pälsen i flodens
isfria ränna
fjällsippan blickar in i
och humleblomstren är vandrade
långt ur nattbädd
fjällsippan ler mjukt
kom du hit till oss ur hennes
dröm
vildhumleblomster ser sig yrsligt
om runt
runt
hur
varför säger du så
så
så
fröna i min hatt
så
vad menar du
fjällsippan andas in andas ut
människorna
dessa säger ju mormors nattmössa
till dig
ibland
ibland blandar de märkeliga
soppor
nåväl kan jag vara mormors vackra
nattmössa är det väl
så är det
sakta smälter isarna
smälter skruden den vitas
sidenjordar
bergen
fjällen
bär länge vita band
de ger dig en vit sjal
önskar dig
god resa
sakta
skrider våren in
gäspande
yrvaken
rosig
nymornad
glitterögon sträckas
fingrar sträckas
blomsterhavet andas
gryning
humlor bin fåglar
vingfolk rör om
i kitteln
luften andas
sommaren nalkas
nalkas
kommer
värme
danser
blomning bärning
allt bär frukter bär
bär
låt oss säga hösten kommer sakta
hettan stegras
sakta
sänks värmen
allt har släppt bladen
så många cirklar
lagda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar