ja
kanske skänker dig glädje
nej
kanske mulnar dig
*
det nyvakna gräset
strået vilket sträcker sig in i
vinden
vilket du kan se växa i den stund
du blott stannar upp samt är i din uppmärksamhet närvarnade i växandet
det nyvakna gräset
strået
vilket sträcker sig i vinden
lägger sig mjukt till rätta
samt är göken vilken väver i
östan
tröst
och är jag tröst
är jag kanske bäster i väster och
är jag i söder vad säger de då döder varför ej glöder eller röder
det nyvakna gräset
strået vilket sträcker sig i
vinden
in i vinden
kommer ur höstdagjämning kommer
kom
kommet
är
ur höstdagjämnings glödeldar
sträcker sig
sträcker sig
allt högre upp på tå
ja
kanske bär strået minnet av
stjärnglödars berättarro
vagga
vagga vind
susa
susa i vind
mjuk skimrar skruden
snart når jag himlabruden
så är det min vän
så sade gräset
visst är det förunderligt se
denna vår alloms växandeiver här
i vårgrynings värman
bråttom har vi ej
mer växer vi i tillit
räds ej slagen
vi vet att folken slipar skäran
lien till hösten
tillit
växan
växer vi genom
växer allom genom
vän
frände
flammans närvaro
lägg handen din till stenen
lyssna till stenens växandestämma
lägg handen till trädet
till allt
lyssna till växandestämmande
vi möter allt i det första mötet
det vi mött
möter vi som om
som om
surra
som
som
som
lilla bi
honungsbi
fluga i grinden
lindar låset opp
möter vi som om
vi ej mer skall mötas
så andas blodet i dina ådror
den första droppen är icke den du
nu möter
den första droppen i havet är
icke densamma du nu först möter
ändå
är det
desamma
och även är det så
du mötte
ni skildes
ni möts
havet har vidare djup
krusningen det du ser vara vågen
är ytan
barken är krusad
trädet har djup
allt har ett djup
skulle strömmarna vara
stillastående vad blir de då
töcknet röres
soldiset stiger
i detta dis lever droppar
soldiset skingras
stiger
doftar
varur stiger soldiset
varur skingras soldiset
doftar morgonvindens klanger
renhet
frisket
morgonvinden nynnar
i den sovandes fingerblad
*
vari är dessa lovar lagda
ser du dem lova runt
runt
runt
mumlande grubblande
härden är kolad i spisen
då och då stiger gnistor
öppnas gnistögon
glöden är en härd
härd
tjathärd
kanske är det i den bilden jag
kan uppleva vad
tjat
är
så
ser jag det
vägen är skriven i dina händer
du är ej orsaken till
jag känner att du vill påverka
mig
jag anklagar dig ej för ditt så
kallade påverkande
jag eklaterar det jag känner
låt oss samtala
så kan vi dansa kärlekens lov i
nattens stjärnsalar
vari är dessa lovar lagda
ser du dem lova runt
runt
runt
mumlande grubblande slå lovar
lovarts stegras
är dessa lodet vilket tynger
dessa ned i mån om grundens mening
dessa har vandrat så
så länge att de nött båd skodon
av fötterna samt med stegen grävt en grubblarcirkel
soldiset skingras
fram träder solfingrar
rör vid spindelmors strängar
med ens
i den tonen stannar de
lyfts sakta samt ser
vitblomstren knoppas
i stegkupor lagda
stilla är de
rötterna finner reden
armarna sträckes
fingrarna bredes ut
i kronan glimrar
är det droppar
är det glasbitar ovaler oblater
är det blankpolerade speglar
de är
spegelträd
i kretsen av bergsfolks
allvarsamma stödje
ur hjärtat stiger hymnen
lovsången
och det är vackert se skönheten
ur
den lyftade grubbelcirkeln
så är allt synliggjort
vari de med lovarna
slog knut på sig själva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar