i västanom
mulnar
himlar
träd
andas stilla
regnfolken skrider in
aftonen
är bädden av regns
doftblad
visst är det så
gryningen är ett tvagat ark
är ett vitt oskrivet blad
i ängen andas nattens regn
droppar
skälvande i iver att instiga
stiga in i dagens hus
dagens boning
fönstren är öppnade
tyllgardiner fläktar mjukt i
morgonbrisen
silverhöljd
ur nattens nattblå
i dessa stunder ljusare nattblå
i stjärnstrålande skönhet
till synes är stjärnorna mer
fjärran nu
ändock är de lanternor vilka
upplyser din natt
silverhöljd
bär morgonblomman i händer
bladen är vita rena
doftande
lotusblad
silverhöljd andas
fåglar lyfter nattbädden
lakan vädras i trädens kronor
linor av ljustrådar givna ur
spindelmors vaksamhet
böljande torkar lakan
singlar ned
in i
marker
nattdrömmar förverkligas
vagga
vagga barnet
linda
linda barnet
vakna
vakna
in i dagens skönhet
blåskimrande fält himlar
blommor sträcker sömniga ögonblad
blå vita gula
kronor skålar
knoppar
pärlor
fåglar ilar
strömmar med
humla i vind smeker kind
visst är det så att i det första
andas du
i det tvenne reser du
i det trenne går du
i det fjärde
smakar du
ordramsor
sinnet vaknar
är ej ett vitt ark
nu surrar sinnet
surrar
surrar
vem störde bina i trädet
vem störde myrorna i markhägn
surrar
surrar
ilsket
befogat
stressat
ord
ord
ramsor
sinnet surrar
du kan ej säga stopp
det finns ej ett lås finns ej en
knapp
är naveln denna knapp
ja det är den
till
vis
del
kan du fly ilskna bin
ilskna myror
det finns en väg
var marken helt stilla
gör dig platt, bred ut dig
stilla
stilla
andas
eller stig in i sjön
tvaga dig
tvaga dig
rena dig
vad är mark vad är hav
vad är det du gör
bina flyger vidare
myrorna vandrar vidare
nu kan du resa dig
sätt dig med ansiktet vänt in i
alltets oändlighet
andas
andas djupt ut
andas
andas djupt in
du är andning
andedräkt
du är meditation
du är
i ditt hjärta
i den stunden är sinnena stilla
stilla i liv
sök ej hindra det vilket skenar
det är en skenbild
hjälp det
in över tröskeln
vem hjälper barnet
förr hette hon jordemoder
det är sant
du kan minnas kanske ej det först
det tvenne det trenne
sedan kan du minnas ty du har
lärts
inlärts begreppen
vilka egentligen stör ditt sinnes
ro
det finnes dessa vilka benämner
sig vid överhögheter
dessa vet icke vad överhögheter
är
överhöghet
du kära
är händernas
händerna vilka lägges till
helande över såret
är balsam
är eterisk olja
är det vilket möjliggör
helandeprocessen
överhöghet
är
ständig medveten närvaro
med allt
med det människan benämner vara
minsta kryp till största jätte
de vilka benämner sig vara
överhöghet använder mängder av falska toner
dessa är verkligen falska ej
komna ur naturtoner
harmoniska eller disharmoniska
skalor
dessa falska toner är den
oslipade kniven
vid vilken denna oslipade kniv
slinter blir skadorna av allvarlig art
dessa falska toner är det
spruckna glaset
det spruckna glaset med smuts
fästad därvid
och så är det med det slöa
knivbladet
smuts är fästad därvid
undrar du kära
varför en slö kniv tillfogar
allvarliga skador
ja anledningen är enkel; en slö
kniv ger en ojämn såryta samt smutsen ger infektioner
den skarpa kniven ger rena
sårytor
visst kan vi diskutera detta, det
nyttjar till intet
låt mig beskriva det glas jag ser
först ser jag en glasbit
smutsbrun
ändå ser du genom denna glasbit
om än suddigt
det vackra är i den stund solen
rör vid glasbiten
denna bit saknar helheten
glaset
ur denna glasbit ser jag sedan
ett glas
sprucket samt skamfilat
vilka skär läppen
sedan ser jag en glasskål
ja
jag ser fasettslipningar
kristallglas
det är dock kopior
kniven
bladet ser jag ett naggat blad i
kanten
kanske någon använde den till att
hugga i sten
det är sant detta med den
trubbiga kniven
såren kanske blir ringa då du
lätt stöter den eller skär med den
det är dock så att är det din
styrka med blir skadorna av allvarlig art och även då såret är ringa kommer
smuts in i såret vilken hindrar läkandet, så kunde vi ha sagt
både glaset samt kniven lider
utan att egentligen veta med
exakthet
lidandet är inom dem
en längtan till helande
dessa vilka benämner sig vara
överhögheter använder mängder
ja du kära jag upprepar mig
mängder av falska toner för att
vrida om ord
vrida om och kanske tror de orden
vara skurtrasor
det far många bilder genom dig du
kära
reptrossar
karamellstänger – det vill säga
smeten innan de klipper stängerna till karameller
deglängder vilka också kan vridas
– dessa vridmoment kan skönjas båd här och var
dessa vilka benämner sig vara
överhögheter använder mängder
ja du kära jag upprepar mig
mängder av falska toner för att
vrida om ord
vrida om och kanske tror de orden
vara skurtrasor
låt oss innerligt bedja att de i
en stund av livsinsikt
vaknande skall se hur detta vatten
renas
och orden vilka är sannhet kan de
kanske
vrida om
i en stund ja
dock ej till varaktighet
ja; det är den vackra ostyriga
locken vilken letar sig ut
eller du kanske beskådar jorden
och plötsligt ser du en mask komma fram
synlig
synliggöras
i en stund kan de kanske vrida om
orden dock ej till varaktighet
ty det vilket är sant, i den
stund dess ord ömgöres, vrides om,
sluter dessa ord
sannhetens ord
höljebladen
eller det du kära så vackert
skriver
svepebladen runt sig
om sig
kanske nynnar de
aum
aum
minns du
rhododendron
syrenen i vintern
knopparna du såg
så är det med sannhetens ord
de framstiger hur mycket dessa så
kallade falska profeter än profeterar
så är det
du kära människoblad
räds icke orden
ja
sannhet
kan inom citationstecken slå
deras slag
är kyssen given i kärlek
räds icke orden
räds icke livet
du kära
människoblad
det är en god stund
en god dag till himmelsfärd
*
i kammaren given av de höga
stammarna
vars alnar lever med alarnas
färder
dessa vars bärare var hästar
vitskimrande gryningsljus
hästarna drog släpor
fyllda med hantverk
med toner
folken vandrade oftast med
i kammaren sitter en kvinna
vävstolen sjunger
kvinnan väver rosengång
av vitaste linne
med skirastemjuka inslag
kvinnans fötter är bara
de brukar fråga henne varför
hon svarar; då upplever jag
tramporna djupare
tramporna uppknutna till
skaftkäppar till solvögonsbärare
hon följer kammen med lätta
fingrar
med mjuka fingrar
skytteln springer i skaftens
portar
staden är jämn är rak
i sitt ansvar
rak i sitt an svar
brunnen porlar i mitten av staden
i ringen av stenar lagda av
stenmakaren
spannen hämtar vatten i
gnistrande klarhet
spannen
koman ur spannmakarens händer
repen
tvinnade av barn ur
gräshavsvidder
hon drömmer
hon drömmer
drömmer vaken
jag drömmer rosornas knoppande
gryning
en stämma harklar sig fram
mjukharklande är stämman
spindelmor
i hörnet
i vrån
hur kan ett rundtakat hus
boning ha hörn
ha
vrår
hur kan
kan hur
spindelmor ler i tankespringa
vävarkvinnan stannar
i inslaget
lyssnar
in
in
spindelmor stannar i inslaget
lyssnar
med
med
den stora trumman dånar i fjärran
ännu tyst
ljussken lyser upp himlar
trumman vaknar
han vandrar med trumman
lyft
lyft
handen lyfts möter huden
i handen håller han klubban
snidad av träd
lindad med ull
mysk
är en vacker doft i denna natt
de vilka bär molnen mellan hornen
nalkas
ängderna är vida stäpper
bergen röda
regnvåta gråter
ty de är ej
trumman dånar
hans ögon är mörka moln
mantlar böljar
piskar
smäller
i takt med trummans stämma
ljuder
ljuder
blixtar far genom luften
pilar
spjut
renar
renar
tankemolnen
tunga droppar
hällas ur spannen
repen är släppta
varken tilja eller block eller
vev
repen är ormar
zick zack mönster löper
ormens år
droppar
regn sköljer in
floden var torkad var sinad
nu virvlar dess flöde
sakta tystas trumman
hans ögon är djupgröna blå hav
blixtarna
pilarna
spjuten
lyser upp den natt de ej ville
tända
nu tändas ljusen i deras ögon
hörn
vrår
skänker lä
skänker värn
famn
vagga
andas barnet mitt
och taket är runt
hyddan är rund
allt
är
i
cirkeln
inslagen ber skytteln upp till
dans
kvinnan väver rosengång
spindelmor väver ansiktet till
komnan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar