hon
den spännande
steg upp ur markernas
spruckna torkade
hon sluter ögonen
vandrar med mjuka tassar
vitskimrande
med örnens
den vithövdade
svävande
höljandes
blick
skarp
runt sig
gräset
ett böljande hav
doftande gräsvingar
susar
mjuka fjädervippor
fläktande månfjädrar
havet sänder dofter ur
klipphänder
skogarna klättrar
vigt uppför bergens vackra
veckmantlar
bergsrosor
strålandeblå vallmo omfamnar
henne
gräset
gräset ett böljande hav av vingar
ängsblomster
doftar fjärilsdanser
djuren skrider lugn
frid
harmoni
molnfarare seglar blommande
vita hav
sakta vissnar markerna
vem skövlar
vem river
vem sliter
hennes tassar ömmar
torkande
följer markernas blödandegråt
inom
så ont gör det att uppleva
regnen uteblir
i denna vansinniga kramp
djuren
löses upp
vandrar i himlars ängder
hon
vandrar
med örnens
den vithövdade
svävande
höljandes
blick
skarp
runt sig
viskar
vi höljde markerna under detta
täcke
sörj icke kvinna i
kvinnovärdighet
hon den spännande steg upp ur
markernas spruckna torkade
en hand till himlar en hand till
jordarna
skrudad är hon i dennas stund i
vitt gryningsljus
hon
den spännande cirklar med solen
skymd av grånad
ej tät grånad
grånad ur en tröttstund
hon
den spännande driver upp damm
damm från var från när
hur kan damm komma ur sådan torka
jag löser det hårda
med elden ur mitt hjärta
hon stannar
handen till jorden vattnar
markerna
kanske med
kanske ur molnens tårar
medvarande
kännan
inlyssnan
upplevande
sprickor läker
självsprickor
varur kommer dessa sprickor
se skålen jag bär
fylld med ringblommans gåva
jag smörjer dina sprickor
allt medan du stiger in i var för
för var
gav du dig dessa sprickor
vem
vad tillät du
honungsbin fyller luften
droppar soldroppar in i svärtade
linjer
skuggan
de långa strecken
lyfts in i ljus
hon den spännande lyfter båda
händer
hon är i denna stund en pelare
skruden skimrar
skirgult skirrosa
sakta
mycket sakta
i det himlarnas grånad skingras
i det silversolen fram träder
sänker hon händerna
breder ut händerna
skruden tillförs skirblått
ur händerna strömmar strålar blå
andning
eld vatten luft är given
stilla
stilla
är hon
så stilla har inget varit
det är nu hon lyfter händerna
armarna
sakta
sakta
ur markerna stiger träd
hon
den spännande
kommer ur sagostigarna
sagoskogarnas
åldersmansögas
längtan
följer hennes ord
hon är en spännande tillförsel
i den enahanda tillvarons skäppa
ett sinande gifter mål
hon
den spännande stiger in i skogens
ögonlä
lyssnar till källans stämma
andas in i sömnrons vakenhet
andas ut orden till den
vilken lyssnar i havamal
hon är spännande
hon är en främmande fågel
flyger fri med vindarna i havet
dansar med stjärnorna i
havslundens pärlemorskogar
vari eldarna vakar med dessas
väckta hjärtan
hon
den spännande
steg upp ur markernas
spruckna torkade
med örnens
den vithövdade
svävande
höljandes
blick
skarp
runt sig
synes hennes ordväv följa
skapandestigarnas
sagoskogar
*
hör du hammarslagen
hör du hyvlarna
ser du lockarna
träspånen vid deras
timmermännens fötter
skeppsmakare
ett skepp sjösätts
segla
segla
vida
människan jordsätts gravsätts
segla
segla
vida
grav kan vara en grop
kan vara
grav allvarlig vidsträckt
frätande
grav
graverande
graverade ringar
grav
grop
kupa
snö har han sett smälta
helt utan brådska förenas med
marker
inväntat redo har han
i händerna har han en säck av väv
väven vävde hon i ramen han satte
i trädens händer
sömmade hon med jute
varsamt ställer han säcken
med vinterns gröda
på trappan vid ingångens utgång
plogen given av trädfåglar tager
han med sig
lägger handen
händer till åkern
minns du
minns du våras åkarbrasor
han ler
förtäljer kommandegröranden
inväntar redo
plöjer så fåror vackra
hämtar säcken
planterar
sätter potatis
lägger varje häl ömt i hennes
händer
med silverblad spade
med händer kupar han jorden om
bilden av potatisens fyllda väg
är en djupvisdomsbild
den visar
då
nu
kommande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar