djupt in i klipporna
flödar ljus
flödar värme
kom ställ dig här
i närheten
hör vattnen porla
mötas
du är i havet
se denna sjö
denna ädelstenssjö
sätt dig här
låt mig öppna mina fingerblommor
tända den eld vilken slumrat
se in i denna eld
se bergets
klippans väggar
denna eld skall tända varje låga inför ditt öga
se huru dessa vilka lever här
har skapat alkover
händer vilka bär dessa lågor
avkläd dig din vandrarskrud
lägg dig här
i vila
i dessa vita mantlar vi brett ut
den stora stenens hand skall vagga dig
vattnen stämmer upp
sånger
ögonen vidgas
i den vilandes ögon
väggarna bär målade mönster
ur begynnelsens sånger
ur evigs sånger
tonar in
in
djupt in
den vilande stiger in i livet
reser sig reser
djupt in i bergen
i klipporna
flödar ljus
flödar värme
kärleken är denna källa
djupt in i bergen klipporna
allt det vilket är
flödar ljus flödar värme
flödar stjärnflodens stjärnbäckar
hur kan väl
ljus flöda
hur kan väl värme flöda
så är det moderliga
så är det faderliga
moder i din ömhets värme uppfyller tomheten
oh fader i din vandrargärnings ljus upplyser vägen
så är det moderliga
så är det faderliga
från ovan så som nedan
från nedan så som ovan
åter
står du här med träden i din hand
med trädbilden i dina händer
rot stam krona
rot pelare krona
strömmar
skeenden
flöden
möten
det vilket faller
stiger
det vilket stiger faller
flöda flöde
är ett vackert innebördsord
se bävrarna i dammen
kväver de flödet
fäller de
utan
lov
upphöj din stämma i lov
lovsång
lov löftesregn
ser du
hör du bergsfolken
plirande ögon ser genom dig
genom allt
buttra ser de ut
är de buttra eller
viskar de
dig är min vilja se innan jag sträcker dig min hand
bergsfolken
smedjefolk
följer flöden
kupar händer
tar inte ett korn utan lov
eldar brinner
glöder
bälgen andas
ässjan vaknar
städet är av stjärnjärn
hammaren är av ädel börd
kanske en blixt lade hammarens grund
vad smider bergsfolken
de smider behovens innebörd
smider trädens blad
träden i månsilverdalen
träden med blad ur guld ur silver
varje träd bär dem båda
ser du människovandraren där
vilken ångar ilska
bitterhet
bittermandlar är detta ej
detta är bitterhet
hur kommer det sig att de smidde det första svärdet
föll bladet in i deras hand
svärdet med en märg
med tvenne halvor
svärdet har ej en kluven tunga
svärdet i din hand
är den du är
fäste
spetsen är en stråle sol måne
stjänljus
är allt det din människogärning är
bergsfolken smidde ej svärden till strid
till at följa flödena smidde dessa svärden
planterade dem i stenar till de
vilka kunde lyfta svärden
bergsfolken undervisade ej i de förvirrade sinnenas strider
de vilka bringar floder stigar flöden ur lopp
gör oordnat kaos
ack huru det första svärdsslaget skar i deras bröst
den brustna tonnen
de öppnade sina händer
famnade denna ton varsamt
lade den i helandeled
så gjorde de
bergsfolken
de gav de stridande budet
se svärden
förenen eder
klyv icke åderna urkälla
i edra bröst
hörde de stridande
hörde de
hur kommer det sig
att svärden är blad
vad viskar svärdet
rot stam krona
rot pelare krona
fäste i din hand
rötternas förening
djupt in i bergen
djupt in i klipporna
flödar ljus
flödar värme
kom ställ dig här
i närheten
hör vattnen porla
mötas
du är i havet
se denna sjö
denna ädelstenssjö
sätt dig här
låt mig öppna mina fingerblommor
tända den eld vilken slumrat
se in i denna eld
se bergets
klippans väggar
denna eld skall tända varje låga inför ditt öga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar