det finns en tystnad vilken
överskrider
allt det högljuddas
skärljuden
det finns en tystnad vilken
överskrider tonhöjden
andas vingar andas
andas segel
andas
andas djup andas höjder
andas
sekvenser stiger fram
mosaiker
lagda med varsamma färghänder
frekvenser framstiger
ur djupen
berget ser du tydligt
en enorm inandning
katedralen ser du
allt ovan marken ser du
himlarna ser du
trenne blad andas
himlarna
se djupare in
se hur det faller
stjärnstoff in i dina ögon
andas
andas
träden blommorna bergen liv liven
berget
katedralen
enorma inandningar ur inspiration
under
så kallat under berget finns
gångar
gong gong
ser du gruvarbetarna vilka stiger
in
ser du bergsfolken
vilka är i berget
i dessa djup
värnar om henne de stängde in
hon hör er nöd
hon hör era böner
hon tvagar sköljer renar
svarar i kärlek
moder
moder
sekvenser av är
ser du tydligt
andas
andas
frekvenser framstiger
det finns en tystnad vilken
överskrider
allt det högljuddas
skärljuden
det finns en tystnad vilken
överskrider tonhöjden
i den tystnaden är det du kan
höra en fjäder falla
denna tystnad
den tystnaden är lugn
ja
den tystnaden kan benämnas
salighet
det är i den tystnaden
ljuden framstiger i rena skrudar
tvivelsutan
i den tystnaden framstiger hon
kan drömväverskan väva
väva samman alla trådar
hon hör edra nattstigar
sömnstigar
hon hör er andning i edra
sömnkokonger
i gryningen
öppnas fönstret
varsamt lyfter hon haken
slöjan av
viskar
se
se denna dagen gry
se detta frö spira
i gryningen öppnas fönstret
drömmen öppnar dina ögon
drömmen sträcker sig in i land
i hav
i skogar
i ängder
drömmen skrudar dig
du är en dagslända
varje gryning stiger du in i
dagen
med rena kläder
du förgås ej
du upphör ej
helt enkelt du dör ej
du träder in i rena kläder
drömmen skrudar dig
du är en brudgum du är en brud
drömmen skrudar dig i dagens
klädnad
därmed är drömmen ej dröm
drömmen är timaverklighet
så är det
drömmen sträcker sig in i allt
brukligt är att säga över land
över hav
över skogar
över ängder
så kan det kanske vara
en drömslöja
lägges över allt
vari drömväverskorna svävar
dessa kallas visst älvor
fefolk
ljusfolk
så vackert väver de
i tystnadens rena toner
det finns en tystnad
ser du
kristallträden
skrudade
i toner
toner
hör du tonen
denna ton vilken spräcker den
krypterade tystnaden
den tystnad vilken är ihålig
öppnar
tyst tonens
är
öppnar
den tystnad vilken
är
är
och trädet
trädet växer vid floden vars
slinga leder
i de fagra ängderna
en gång for ett svärd genom detta
träd
en blixt vilken klöv detta träd i
tvenne delar
från klar himmel
kanske blixten
kom
endast detta träd vet
endast denna blixt vet
en gång for ett svärd
genom detta träd
en blixt
vilken klöv detta träd i tvenne
delar
vari rötterna är enade är ett
den ena halvan är i ständig
grönska
den andra är i ständig eld
grönskan
bar
bär
ty detta träd lever
lever i evig skönhet
grönskan bär
alla träds skönhet
bär blad bär
ja
det är så
ser du detta träd skall du se
dess ständigskiftning
du skall i samma stund se trädet
blomma
så bära frukt
så blomma
du skall se fåglar
fjärilar
vingfolk
från här
från där
så ser du elden
elden förtär ej trädet
det är en eld
vilken brinner
evig
det for ett svärd genom detta
träd
klöv stenringens
åder
detta skedde för att de skulle se
hjärtat
trädet
det träd vilket lever vid floden
visar dig det du är
kommen ur
ur källan steg du
det lever ett träd
vid floden
i fagra ängdernas händer
det kom en man till detta träd
folken såg honom ej
han satte sig där
intillträdet
med silverblad begynte han skala
ett äpple
med silverbladets eggskärpa
skalet ringlade likt lockar
ned
det var bara det att skalet ej
tog slut
mannen skalade och skalade lugnt
vidare
ibland hände det
att en själ såg mannen
såg undrande på detta skalande
mannen såg djupt in i dem vilka
stannade
sporde de ej svarte han ej
mannen såg vägar
såg irrgångar
såg
vidare
vem var mannen
vem är mannen
med det långa vita håret
med det långa vita skägget
med ögonen fyllda av hav
med händer fyllda av jordar
himlar planeter
en gång stannade en ungerman
säg mig ålderman
varför skalar du detta äpple
skalet rinner ned likt lockar
ändå är det ej längre än äpplet
är i rundel
skalet upphör ju ej rinna
och varför är detta träd kluvet
hur kan det leva
mannen med äpplet
med kniven
med skalningen
såg in i ungermannen
så är det
trädet
är
en bra bild av dig
av det skedda
ungermannen tog ett steg bakåt
jag är väl inte ett träd
jag är ju jag
är du säker på att du är du
eller det du säger jag
ungermannen greps av flamma
det är väl klart att jag är jag
och inte du
är det så
se detta äpple i min hand
kanske trädet gav mig detta
ur paradisfågelns näbb
jag skalar alla världars skal
så hårda
så mjuka
så mjuka
så hårda
lager till lager
en gång doftande
fruktköttet är vitt så vitt
det blir ej brunt
din tanke tänker
så märkligt
detta är ej märkligt
ty detta äpples visshet är vitt
i mognad
se genom denna slöja
kärnhuset
detta vackra hus
bilden av ditt hjärta
bilden av stjärnor
en stjärna
så gavs detta äpple
det for ett svärd en blixt vilken klöv detta träd
den ena halvan är grönskande
skapande
den andra är eld
elden behövs till blommornas
mognad
detta träd bär frukt
bär ej frukt
är eld
är icke eld
hör du detta träds längtan
detta träds gråt
lyssna
lägg ditt öra till jorden
ungermannen lägger sitt lyssnande
in i marken
hör gråten stiga
upplever längtan i sitt bröst
så är det
jag skalar
det finns ett under marken
det finns ett
o med vet ande
det finns ett med vet ande
elden slog ned i törnbusken
rösten hördes tala
se detta träd
kluvet är det
ändå helt
svärdet
blixten
lade slöjan över
det är bilden av ditt huvud
din ryggrad med livskanalen
detta nu gapande hål
din hjärna delad
snart helad
jag skalar
skalar
modersstämman slöt de i sin hand
porten lade de för
nu stiger tonen
stämman
väver helandetrådar
i den stunden
skall detta träd bliva helat
ur rötternas vilja
i den stunden skall du bli varse
den du är
ej kropp ej sinne dina rusande
sinnen
du är jag
jag är du
ungermannen förblev länge tyst
en fjäder hördes falla
inom sig
ser han trädet helas
ser han
den mannen är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar