den du var
är icke den du är
ändå
än
då
är du den du är
du kan icke borsta bort resdammet
se
humlornas
pollendräkt
solspröda andas dagens ögon
blad
komna ur jordvindens mottagande
händer
spiralen
snurrar
snurrar i händer
vinden
en cirklande ballerina
tåbladen
knoppar
snuddar nuddar vid markens
nu sakta blivande sömnkokonger
i händer snurrar spiraler
in
inåt
tonen, urtonen andas in allt det
vilket var inom är
tonen
hymnen
luftens andning löser upp former
följ din andnings rörelse
se bilderna runt dig
i allt
luftens andning löser upp former
ur ditt yttre seende
allt det vilket var sluts in i
pupillens grotta
räds icke
se hur det vilket var förtäljer
är
dagarna
nätterna stunderna
hör denna ton
pulsen i ditt bröst
i ditt bröst är rosentonen
planterad
liljan bar den
liljan är kalken dina händer
utför
i samtalan sitta folken
formade ur var
nu äro de
det människan benämner skuggor
så är det icke
formen är upplöst de är i det de
är komna ur
den ton vilken är allt
vilken är den syora tomhetens
anding
däri ser du löven falla i hösten
däri ser du liv falna
dö eller vissna; dessa tillstånd
har mängdmått av benämningar
detta instigande är upplösande
är förmedlande av skapandets
frekvensnivå
därav har vi talat allt livs saga
vilket ej är början ej är slut
ett skeende är det varii allt
löper samman
vem löper i skogen
vem rör vid
urtonen vilken är urkällan
kärlekens lov
stenen lyfter rötter ur havs
bottnar
skrider till porten vid
västanflodens inlopp
knackar trenne på portens
intarsia
porten glider upp
ett andandes membran
membranandning
väktarna möter stenarnas väg
med handen sveper han ut skympten
av inkommandes ankommande
stenarna följer floden
beundar bäddens lakansbård
minns knypplerskorna
deras mjuka dynor
de vackra nålarna de flinka
fingrarna
hur spetsarna rann genom deras
fingrar
kaveldun bugar inför stenarnas
kolonner
vattenfolken lyfte stenarnas
mantlar
mantlar så skimrande av
stjärnstoff
vart leder er vägen spörjer
undiner
stenarna talar ur djupet av
vägens åder
till flodens utlopps inlopp
till forsen vilken ber oss komma
kvarnens vingar är vissnade
folk har glömt huru brons vackra
räcken lades
glömt dessa räcken
räcken
räcka
giva
räcka handen
räcken har de glömt
glömt har de golvens av träskor
blankslipade
forsen sägger att mjölnaren
suckar så tungt
suckar så djupt
säger att elden i bagarstugan
nästintill slocknad är
pyr och osar tårarnas lopp
ty mjölnarens maka
hon vilken bakar bröden
jar täckt ansiktet i gråt i
förklädets lä
hon sörjer det avkomna mjölet
små vitmoln virvlar svagt
ja sådär virvlar vägdamm just
innan det ger upp
eller förenar sig med vägen
små vitmoln virvlar svagt ännu
omkring
näri vinden skönjer sprickor
i brädernas alle
askan följer med i virvlarna
av tyngden lägger de rörelsen
stilla
så är det
till forsen leder vår väg
vi skall lägga oss dit kraften
visar
till väckandes kvarnen ur sömnvakan
väcka
ej gäcka
så ligger vi där och vattnet
forsar
virvlar
skummet yr i den solbelysta dagen
undiner fnissar med gnistrande
ögon
vattnet ökar i virvelstyrka
kanske hör hon det
mjölnarmakan
ty med ens sömmar hon segel till
vingarna
mjölnaren spänner
och de drar
och de lindar rep eller trådar
tvinnade
forsen den virvlar glatt allt
starkare
vingarna gäspar
och sakta
sakta
vaknar kvarnen
stenen stenar mal mjöl
elden den vaknar
mjölnarmakan knådar bröd
brödet gräddas
dofter sprids
barnen dansar i ring
näri borden dukas
hjorden
hörde
träden
hörde
han
hörde
frysande
fötter huttra
de
hörande
lämnade
gåvor
till
han
vilken
hörde
lädren
ligger
torkade
beredda
lyktan
fotogenlyktan
skimrar
nålen
björnen
har spunnit tråden
rullad
runt träd
örnen
svävade
högt
ovan topparna
pupillen
en
kikare
vilken
ser
in
ögat
glimmar i kåpans glaskupoler
skomakaren
tummar
läder
den
blir
bra
skär
ovanläder
bakläder
sulor
vilka bär
höljande
starka
än
då
mjuka
nålen
vandrar i uppom i nedom
tråden
spänns i lagom ton
skomakaren
gör hål
med
sylen
träder
tvinnade
snören i
lägger
paret i vila
i
traven med skor
snart
kommer barfotabarnen
stojandes
leendes in
far
hösten
är kommen
är
travarna till oss
skomakaren
ler
så
är
det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar