ugglevinden
andas
djup
buskar bär vita bärandning
hon dansar i ängens
vita gräsplymer
runt vrister ljuder bjällror
hon bär
fingercymbaler
hon är en aster
i ringblomsring
och ängshöken
följer henne
hon ler i visshet av närhet
revbenen
reser sig
huden
är
marken
ryggbenens rev
är
bärande
hennes
hjärta är
pulsens innebörd
revbenen reser sig
träd
vilka
skådar
hjärtfloden
hon vandrar
i en vilsam skog
nätta
andas vindar
molnens skira vita knoppar
korgar seglar
bärs av händer
vindar andas nätta
träden följer andningen
bladen är de stilla svävande
drakarna
trädfingrar håller
vem bär korgarna
du behöver ej se allt
se de vilka bär
du ser
korgarna bärs
vad är i korgarna
varför är de vita
hur kan så skira flätade korgar
bära
du behöver ej veta allt
det enda du behöver uppleva
korgarna är vita
korgarna
bär
de bär pärlor
knoppar
de bär
frukter bär örter
höstens mognad
så vackravida är lavendelfältens
himmelsblå
så vackra är fjärilarna vilka rör
luften
kanske är marken en kupad hand
en gryta
en kittel
kanske
är lavendelfältet dekokten
kanske är fjärilarna
örtmakerskan
vilken rör i kitteln
grytan
sänder dofter till
världarna inom gränser
lagda av mänskligmakt
lugnar krigiska sinnen
löser upp krampens hårda
kättingar
så vackravida är
molnkorgar
kanske bär de nattens drömmar
kanske bär de havets flodernas
alltets sånger
träden vajar
vajar
mild är din hand
vad rev sönder din kjol
vad rev sönder dina skrivna blad
vad rev din hand
rev
rispa
var det taggtråden vilken rev din
kjol
var det hårdhetens händer
var det hopplösheten vilken rev
dina skrivna blad
var det taggen vilken rev din
hand
en droppe blod faller
ur marken stiger en ros
djupt röd
sänder doften in i dina ögon
azurblå andas hav
azur
asurer
en aning grönt
en aning
turkos
turkoser bär kvinnan med
bronsfärgad hud
stegen är sviktande
inte alls vacklande
mjuka
smygande steg
höfterna vaggar
följer rytmen
hon bär en skrud av hjortskinn
turkoser
gav
han henne
kvinnan han älskar
han dyker in i hav
allt djupare
bubblor stiger skönhet
han når grunden
han möter revens
korallrevens
så vackra rörelser
han hämtar en vit pärla
till henne
hon vilken vandrar
i strandens linje
linjerna solmånen målar med
penslar
vadi skall ni fylla fälten med
det sitter en gosse
i ett träd med hängegren ut över
sjön
sjön vilken lever vid husets
närhet
han är en fiskargosse
metar med rev i hand
rev
riva
riva en skråma
riva frukt riva grönsaker
barnet river upp en skråma
modern baddar rent
lindar helandeord runt
barnet reser sig i tillit
korgen är fylld med frukter med
grönsaker
skala
skala
riva
skålen bärs till dukat bord
salladen smakar sommardansens
dofter
buskar träd
växter spirar
livet gror
ur pärlans dröm
marken
är huden
så vacker
vad fyller ni fälten med
se in i ditt bröst
korgen
bröstkorgen
revben
har du
tolv
det tolfte bladet är det första
är det sista
är det sista är det första är det
tolfte
varän du börjar räkna
ändå är detta blad det tolfte
tolv revben har du framom
tolv har du bakom
så vad är framom
vad är bakom
lägg dig på rygg
så har du tolv revben under dig
under
tag in detta under till dig givet
detta under bär dig
är den flätade mattan
sju äro fästade rev
fem äro
låt oss säga
fästade vid
hur kan de benämnas falska revben
tolv äro under dig
en vacker flätad matta vilken bär
dig
i mitten av denna korg
ligger
andas ditt hjärta
hjärtsjö
hjärtflod
tempel
förmak
kammare
fyra vägar leder
in ut
ut in
i allt lever bilderna klara
kotorna
trappan leder till templet
upp ned
ned upp
tolv rev har du ovan hjärtat
är du ovan leva ditt framom
lyssna till ditt hjärta
tolv under
tolv ovan
tjugofyra
en ring omfamnar en ring
lyssna till ditt hjärta
alfa omega
omega alfa
lemniskata
lyssna
revbenen
bågarna
valvbågarna
reser sig
under bär dig
är en flätad matta
räds ej
bågarna
revbenen reser sig
upp genom din hud
huden är marken
revbenen är
träd
träden susar
löven risslar rasslar
höststämning
eldar brinner i hösten
eldträd
med vita stammar
nätta
andas vindar
molnens skira vita knoppar
korgar seglar
bärs av händer
vindar andas nätta
träden följer andningen
bladen är de stilla svävande
drakarna
revbenen är träd
träden står i ring runt
hjärtfloden
blickar djupt in
är du ovan leva framom
ser du
räds ej
träden är blickande
lyft din blick
se in i detta helt vita
gryningsljus
är det starkt att möta
ja det är starkt
därför ser du ej detaljerna
du andas doften
du kan uppleva
detta är skönhet
fyll dig med beundra det sköna
beundra det vackra
vad fyller du fälten med
det är en vacker målarbok
runt träden lever en skog
vem är det vilken rör vid skogens
grenar
vem sätter an rörelsen
sätt dig här i mossbäddens mjuka
se för en stund dropparna
pärlorna
nattregnen givit
så klara så rena
fyller luften ren
vaja
vaja vind
renen
renar strömmar bäckar nedför
bergets ljungsidor
ängsullssidor
fjällbjörkar ler
dropparna
pärlorna regnen skänkt
nås av solvingar
gnistrar
ler
till dig
andas in dofterna
slut dina ögon
upplev rörelsen
upplev solvinden röra vid träden
trädkronor
säg varför skall du rusa upp
söka rusa iväg
tiden lades
den linjära av mänsklig hand
vad fyller du fälten med
det är en vacker målarbok
se revbenen resta
träden
andas in
det vita
djupt in i dina lungor
upplev blodets puls
varför skall du rusa
du trasslar in dig
vet du icke varför snåren är
dessa river dig ej
du river dem i dina tappra försök
att tränga genom dem
snåren är
låt oss säga ett skyddsnät
viskar mjukt
du faller
faller
kroppen studsar mjukt
du gör dig icke illa
skyddsnätet håller dig
hur kan så skira flätade korgar
bära
du behöver ej veta allt
det enda du behöver uppleva
korgarna är vita
korgarna
bär
de bär pärlor
knoppar
de bär
frukter bär örter
höstens mognad
snåren är ej till hinders
de håller dig
de viskar
stilla dig
upplev solvinden röra vid
trädkronor
dina öppnade valv
fråga dig vilka dofter du
inträder i
öppna nu dina ögon sakta
sakta
sakta
tillåt
tillåt solfingrar tvaga dina
ögonlock
dina ögonvingar
ur ögon flyga tusenden fåglar
vingfolk
upplev solfingrar tvaga dina
brunnslock
dina ögonvingar
tvaga
putsa
nu kn du uppleva vari fåglar
putsar vingar
vari vingfolk putsar vingar
solfingrar lägger fjädrar
tillrätta
viskar ej rätt eller fel
bäddar mjukt
det är detta tillrätta
upplev solsjöar röra vid dina
fransar
penslar
vad fyller du fälten med
måla
måla
det är en vacker målarbok
upplev solsjöar röra vid dina
fransar
penslar
måla allt det du just upplevde
bred ut dina ögonvingar i
totalnärvaro
minns snåren
bred ut dina ögonvingar
öppna ögonen
förtälj mig sagor
sagan
du möter
stiger in i
turkoser bär kvinnan med
bronsfärgad hud
stegen är sviktande
inte alls vacklande
mjuka
smygande steg
höfterna vaggar
följer rytmen
hon bär en skrud av hjortskinn
turkoser
gav
han henne
kvinnan han älskar
denna skog
en skog orörd av hårda tramp
stöveltramp
en skog vilken lyfter blicken
följer vingfolkens färder
ser dem ploga molnängder
en skog vilken sänker blicken
ser du fiskaren
denne fiskare
vandrade i bambuskogen
en späd stav lade sig i hans hand
mjukt tillrätta
detta är ett spö
är ej slag
och slagen är ej handens hårda
sida
det är den mjuka sidan vilken rör
vid kinden
fiskaren gavs en tråd av
spindelmor
vem annars kan spinna en sådan
drömtråd
vilken förtäljer fjällens saga
de mjuka vita fjällen
gnistrande
i skönhet klar
iller
viller
åker kana
fiskaren gör en krok
en krok tvinnar han
av järn av silver
av
silver
han knyter till en gåva av bly
bly
förtälj mig sannhetens mening
du vilken lugnt skrider med
ringar
i krinoliner runt dig
han låter
fiskaren låter
tråden rinna ned
bly
tyngd
sänke
sänker tråden
kroken in i vattenskål
rör vid fjällens
saga
renens bjällerklocka ljuder
vallaren följer
stråken
läggs till violinens strängar
sträng är ej blicken
i det han för henne in i dansens
ringar
mjuka
mjuka
tonande
träden en skog vilken sänker
blicken
följer fotfolkens
floden rinner lindar sig runt
stenar
är glimmande
gnistrande ädelstenar
kvinnorna tvagar klädnader
mjukt gnuggar de vävnader mot
till stenar
sköljer
ler
skimrar
linor
är sträckta
klädnader är svällda segel
förtäljer vinden
livsflodens stigar
färder
tipis stå i ring
röken skimrar ur rökhål
signaler
örtdofter
hundar skäller
hästar betar fria
alla hämtar styrka inför vinterns
ankommande
andas in fyller förråden
hösten nalkas
dukar viks
släpor bär förråden
gåvor dessa givits
hästar drar
vägen
stigen
är en blomstergirland
uppför berget
träden höljer
fotfolken beger sig
från sommaräng till vinteräng
i denna skog lever de
hjortflocken
de lyfter blicken
hjorden
hjordar
gjorda
vad har du gjort
vad har du gjort med dina sömmade
segel
vari brast trådarna vilka du så
vackert fäste pärlorna med
i de mönster månmodern
undervisade dig
vari består dina blödande fingrar
var det du själv vilken höll i
silverbladet
var eggen naggad taggad
vari skedde detta
gjort har jag ej
så är det med trådar
de trådar vilka ej innehade
styrkan
de trådar vilka bär
inväntar regnens
inkommande
vari pärlor stiger upp
ur havet
urhavet
detta har jag ej gjort
det vet du moder månmoder
så låt floden stiga
låten ebb
spira i flodens bädd
i denna skog lever hjortflocken
de lyfter blicken
stolt lyfter hjorten kronan
så bär vi det gångna
till upplysande av natten
se kronan med tusenlågor i
hjortar skrider i skogens lugna
ro
visst rör de vid
visst väcker de ljud
rörelse
hjortar följer
följer
vägen
till bäcken vilken är en å
vilken är en flod
ur kärr ur tjärn ur sjö
ur hav
urvattens källa
de dricker
de betar
vid varje ljud
strås vikning
lyfter de blicken
stannar
stannar ej
hjortflocken
har en lyssnare en vakare en
väktare
alla har de uppgifter
följer
följer
stenar förtäljer
rötternas vägar
sätt dig här i mossbäddens mjuka
se för en stund dropparna
pärlorna
nattregnen givit
så klara så rena
fyller luften ren
vaja
vaja vind
du svara
hjorten
ser dig sitta lugnt
i mossans mjuka bädd
så är allt väl
stilla dina sinnen
rusa ej
snåren är skyddsnätets maning
vandra dina steg i mjuka
dyningar
glitteröga
i molndansvingar
droppen
ur nattens regn
följer det röda trädets blad
faller
faller
faller dansar med molnen
glitteröga
sjunker
in i solvinge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar