hon hörde darrande
skälvande vingar i lunden
av helgade klippträd
hon kupade händer runt
fågelungars skälvande
boen
redena är rövade
berövade
hon vandrade stigen upp till
klipphängen
därifrån
hon skådade
slagen
rustningar
blänkte kråmande i solens ännu
klara
molnfolken
slöt tröstande slöjor runt
molnskogar
solen är en silverskiva
höljd
skymd
gråterskorna
vaggar
kroppshöljen
lämnade
rustningar
föll blodiga av
vapnen bröts likt tunna stickor
folken
visdomsfolken
planterade
rotslog
stickorna
trädringen
växer upp
runt stenringen
runt det seende ögat
gräset
är
smaragdgrönt
i skymningen kan rubintårar
skymtas
inför den vilken förmår se
hon hörde darrande
skälvande vingar i lunden
av helgade klippträd
hon kupade händer runt fågelungars
skälvande
hon låser upp burarna
tusenvingar flyger fria
luften
ett hav av gnistor
eldfåglar
eldflugor
älvljus
tanken
tanken släppte hon fri
hjärtat andas
burarna
är korgar med röda bär
en stor sten växer
invid en väg
säg mig sten
hur kom du hit
säg mig du vandrerska
hur kom du hit
vi tystnar tillsammans i
begrundan
svaret levde vidare i vår fråga
till varandra
ljustrådar
skimrar genom korgarnas ögonhålor
säg mig sten
är du toppen av eller grunden
till ett berg
säg mig vandrerska
detsamma
vi tystnar tillsammans i begrundan
svaret levde vidare i vår fråga
till varandra
ljustrådar
skimrar genom korgarnas ögonhålor
ett träd
en gren
hade växt sig in i stenen
säg mig sten
säg mig träd
vari ni trängs
en rysning far genom frågan
ställd
säg mig vandrerska
vari de trängs så i människodalen
vari de hugger samt slår
hugger slår
ned
allt det dessa finner vara i
vägen
kan de ej skölja synen i källans
nattregn
se hur allt väver
i helhet
vi trängs icke du lyssnande
vandrerska
vi bereder varandra utrymme
vi brukar ej block
ej tiljor
ej slag
ej hugg
vi andas vägen
i tonernas stämmor
hon stannar hos stenen hos trädet
in till dess skymningen faller in
i hennes ögon
andas in
ormbunkarnas
dofter
stackarna är inbäddade i sömn
löv dalar sakta
bäddar in stigarna
stjärnlyktor tändas
hon reser
sig
så är det kommet
de tar ej avsked
de viskar far väl
ty de vet alla tre att rötterna
är förenade
hon vandrar den breddade stigen
diket är tömt
slånbär
synes mattblå
åkrarna ligger bruna
tistlarna
är brungrå
här och var
ser hon en
flera maskrosor
hon ler mjukt
ni bjuder ljus in i höstögon
hon vandrar förbi hagarna vari
hästar betar skymningsgräs
allt är frid allt är lugn
glädjen har på ett sätt
hon ej kan förtälja runnit ut
runnit ur
hon når hårdvägen med skogens
valv
runt
dofterna
dofterna så vackra
ack bädda mig in
de manar henne vidare
viskar
res
res
dig
böjd vandrar hon vidare
når hamnen där havet mjukt
kluckar
under båtarnas nu viloläge
ser husen villorna
hon ler
villor
kanske är de hägringar
nej
hägringar trängs ej
husen
villorna
klättrar uppför kullar
slätter
staket
inhägnader
fasader
ja
kanske är ni ändock villor
villor av gemenskap
stenen trädet vandrar med henne
ser du det vi visade
trängseln
utrymmet blir
allt mindre
krymper samman
ja
det är märkligt
detta skedda
tillsammans minns vi
rullstensåsarna
kanske blir det så en gång med
dessa villor
havet sänder dofter av
färder
av
kommande
hon vandrar
vägen vilken leder till
stranden
där
stannar hon
skymningen öppnar händer till
kvällen
kvällen samlas runt sakta
vaknande eld
där
sitter en vakande
i inväntan
aftonen stiger ur skuggor
aftonfolken samlas
vaggar dagens stigar
till ro
sagorna
berättelserna stiger
likt eldflugor i natten
hon lyssnar
svarar
en hand sträcks ut
en sticka
sträcks fram
lågan släckt
skälver i svagt hopp
ännu
innan stickan tänder lågan synlig
blåser en hand en pust ut stickan
hon har följt stegen
såg dessa steg
slokna
såg dessa steg spira
mötte dessa ögon
detta tal
denna vänliga stämma
visst upplevde hon sitt skygga
slog det med sig ifrån sig
hjärtat viskade
sitt seende
visst upplevde hon sitt skygga
instinkten bjöd henne till flykt
inte panikflykt
helt stilla
gå
ja
varför skall jag tillåta
varför viker jag ej
en svala
av detta ordblad
en hand sträcks ut
en sticka
sträcks fram
lutad till plånet
utplånas
det var
en tankesticka
med
doft av magnesium
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar