ramen
var är ramen
vad är ramen
här är ramen viskar trädets
grenar
tråden
var är tråden
varptråden
se den vida ängen
huru de kastar varpa
se varpan huru den snurrar
är det en väderkvarn
är det en garnkvarn
en härvkvarn
det är en varpa
med trådarna många
i mångfald lindas de
till helhet
färg granna
färg granne
granen doftar
balsamdroppar
var är tråden
varptråden
vad är tråden
här är tråden
varptråden
viskar spindelmor
ramen är det är den vi med våra
fingrar
skänker din medvetna blick
med vetna blicks inblick
en ö
i helhetshavet
tråden
varptråden är strängarna
strängarna vilka inväntar dina
själsfingrar
dina fingrars själsberöring
inslaget
var är inslaget
barnet ligger i kammaren med vita
rosenlakan
kinderna är sömnrodnande
det prasslar
det viks
barnet sluter ögon
jag sover
sover ej
det prasslar
snart
snart
kommer de
med
inslagna paket
det är min gryning i denna dag
i varje paket finnes ett
livssmycke
i vackra askar
ur askträdets bladsvarande vilja
och elden den brinner
den flammar
rullar sig samman in i vila
glöden andas en stund
elden sjunker in i
ja var
kvar är en hög med aska
askflagor
vittrar sönder
askröken
stiger
virvlar
fri
var är inslaget
vad är inslaget
inslaget är det du visualiserar i
ditt kontemplativa tillstånd
är det dina fingrar målar i
själsberöring
berörelse
väven var är väven
väven är gobelängen du höljer
dina väggar med
näri kylan vinterstormarna ylar
i månsilverdalen lever berget med
den vita silverskuggan
högst upp ovan trädgränsen
detta är ej en sådan gräns
det är en frigräns
där synes bergets topp
där vakar en vitskimrande
i månens silverskönhet
ylar
en varg
stormarna ylar
näri natten är ett
gnistrande frostfält
viskar himlaväverskorna
så är vi tillsammans
jordeväverskor i svarande
väven är täcket barnet bäddar med
i vaggan
se hur ömt hur vackert barnet
vaggar sitt barn
hon vandrar över ängderna
med stigarna i
hon vaggar sitt barn
i hjärtfamn
se så vackert så ömt barnet
vaggar sitt barn sin docka
dockan
var är dockan
de körde på grund
rodret var brutet
ratten var vriden
skrovet läckte in
skeppet lades i en docka
docka
var är dockan
vad
är dockan
här är dockan i barnets synfält
grönskande doftande
den gamle vilken sitter där under
babaoträdet
täljde dockan av trädgåva
den gamle sträckte dockan till
barnet
dockan är hennes lyssnare
är hennes tröst
och vaggan snidade den gamle
i aftonvindens skimmer
den gamla hans maka
sömmade dockans skrud
varför har dockan ej ögon ej mun
varför är dockans ansikte naket
så är mitt ansikte ty jag är
barnets lyssnare barnets tröst
och barnet
barnet visar sin jordiska moder
sin jordiska fader
vägen hon bär i sitt hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar