den 12 maj 2016

Vad är att ta att taga, är det att greppa handen runt samt avdela ett skeende avdela i bemärkelsen av att behålla för egen del; det är en illusion eftersom det du tar likafullt glider ur handen i det ögonblick du tror dig greppa om. Denna illusion har att göra med detta nu, nuet

Du lever med bilden av vad läsa är, är läsa samma skeende som tala, ordet lever i hjärthavet, se havet vilket glittrar, varje detta glitterkorn kan vara ett ord, orden väver i skönhet, fröjdar dina ögon.

Orden, låt oss säga svävar eller simmar i frid i hjärthavet skulle detta tillstånd liknas vid ett tillstånd blir det fostrets tillstånd i fostervattnet. Det är sant vid häftiga rörelser rycker barnet till, så är det med fiskstim i havet, frihjordarna.

Det skrivna skrevs av en själ, ur den själens upplevelse; det skrivna är en del av en helhet det vill säga det skrivna är helhet; den vilken nedtecknar det kanske gärna greppar handen runt sägandes; mitt. Det är bara det att detta mitt är allts, när det skrivna läses är det med ett vitt, rent, blankt sinne läsaren möter orden eller färgar läsaren orden med sina tankar; far de egna tankarna runt i snabba rörelser samt låser det fritt skrivna i en form, just så är det med det talade ordet, i samma stund det uttalas är det en komprimerad form. Återvänder vi nu till illusionen kan vi se hur vatten så kallat dunstar när det isoleras, så dunstar ordet, det uttalade även om du håller en hand över den lyfta vattenmängden. I den stund fostret är redo sker ett komprimerande samt en instigning.

Så detta tag är en illusion även om det kanske för en stund är en behaglig illusion eller är det så att denna ägandekamp mest ställer till besvär, jämförelsebesvär.