den 28 maj 2016

Våg, vågor; spegelblank yta en vind springer lätt ytan krusas, bilder suddas ut, vinden slumrar spegel rena yta speglar allt det du ser samt inte ser.

Dina sinnen är blanka, en vind springer lätt, dina sinnen krusas, vinden slumrar åter är dina sinnen blanka.

Med putsduk putsas vågen, vågskålarna rena, kanske är dessa av mässing av det du ser, vågen är en sådan våg du kan hålla i handen för att väga det så kallat lilla.

Vågor kan vara små krusningar kan vara höga, skyhöga kanske demonberg, vågor kan vara allt det vågor är, även när ytan är blank finns vågor där, även när sinnen är blanka finns vågor där, vågen är ett av det vilket upphäver stagnationen, stiltjen vilken kan ställa till så mycken unkenhet.

Vågen; den du håller i handen vad väger den, vad har den i vågskålarna, ett frö ett korn ett uns, vilket det än är så har du en motvikt vilken du avväger med för att det ojämna skall jämnas, återupprättad balans.

Vågskålar kan vicka över så är det ändå är det så att mitten är där, med andra ord så är den sida vilken just i den stunden väger över det vilket just i den stunden är låt oss säga bäst.

Hur kan det vara bäst; av den anledningen att du lockas till att räta upp det vilket väger över, stannar du i detta övervägda får du troligen ont i ryggen eller sendrag kanske du får.

Det är lätt att morra att glömma att just detta får dig att räta ut ktampen, lösa krampen.

Kan hända mån tro kan ske, ler ordkraften.