54Detta nakna, ansikte bär rena linjer, bär väder
bär vind, bär skogarnas alla ringar i ålder ur ålder, huldran sägs i sägner ha
ett hål i ryggen; tomhet be tyder kan hända att huldran har tömt sin gång,
renat detta förgångna.
Säger du att huldran har ett gapande svart hål;
kan ske är det gapande samt svart detta be tyder inte att huldran vägrar se
detta förgångna; huldran är därmed existerar just endast detta är.
Pupillen är rund är svart, betyder det att
pupillen är ett gapande stort hål; pupillen vidgas vid rörelsen; rörd vid av
skönhet av själens rörelser, pupillen sluts, modern sluter barnet i famnen
vaggar barnet. Förr lindades barn för att barnet ej skulle bli skrämt av sin
egen rörelse.
Det vandrar ett väsen i skogen, följer markerna,
skruden är en linnedräkt, rena linjer, rena är sömmarna, enfärgad är skruden;
kom närmre, se denna skrud ej bär skruden utsmyckningar än då bär den
utsmyckningar, allt är i ständig rörelse, sand hav jord luft – allt är i
rörelse så är skruden i rörelse och visst bär skruden olika toner, lin har
skiftningar, detta be tyder ej att skruden gör sig förmer överger sig eller
bäraren; detta innebär att skruden, linnet, linet vet källans åder vilken är i
den skepnad floden är; floden förskräckes ej, floden lever i tillit, lever i
visshet att hur än färden slingrar, böljar, sjunker stiger; allt det rörelser
be finner sig i är flodens visshet just den att färden, färden leder till
havet, detta är skrudens visshet, linets; lin vilket bland annat slås och
häcklas, det fanns många vilka slogs samt häcklades. Fält sveds eller bränns,
det fanns de, det finns de vilka bränns än i dessa dagrar.
Vem kastar myntet vilket flyger i en vid båge
samt landar i brunnen där i öknen, vem bjuder dadlar ur kupade händer, vem
vattnar stämman vilken snördes samman och kornen, kornen de vandrade ur fuktade
jordar till denna sand; se hur öknen spirar.
Detta rena, nakna ansikte skådar vakande in i
solelden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar