Lämna,
lämna över, vandra över kanten; lämna, lämlar är väsen vilka helt lever i
förtroende, det går att säga att dessas ansikten är i lugn.
Lämna
är ett slags förtroendetillit, just det ansikten uttrycker när de har släppt
all misstänksamhet alla jämförelser, när möten är rena.
Det
finns folk vilka vänder ansikten till mästare eller under visare, under vis
ande, den vilken är benämnd mästare vet att den vilken kom är lärjunge ändå går
det att säga att dessa roller växlar; detta vet den under vis ande, den upp sök
ande har ännu ej insett det.
Nu
vandrar de på en stig vilken lindar sig i spiral runt berget, lite varstans upp
hör stigen, den under vis ande vandrar vidare; det går att se stenar ryka runt
fötterna ändå släpper ej hans stig fästet, ett tu tre tar den under vis ande
ett steg rakt ut i luften; den upp sök ande stirrar med ögons svarta vidöppna
pupiller, den under vis ande svävar fritt faller ej ned i den så kallade
avgrunden ty denne vet att detta är av grund en, säger; kom, kom utan tvekan.
Den
upp sök ande lägger sin tvekan i ryggsäcken, ställer sig upp och tar steget; nu
svävar de med nakna ansikten, förtroendetillitsansikten och dessas leenden
lyfter molnen in i solhav ch berget det skrockar muntert, hur länge svävar de;
de svävar just så länge som luften upplever detta vara dessas behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar