den 17 maj 2016

Ett av alla frön landar i jordvrå ett skott kikar upp lockat av ljuset, skottet är inte en marionett ändå kanske osynliga trådar håller skottet; osynliga trådar, med dessa menar vi regntrådar, ljustrådar, spindeltrådar vilka alla innehar stödjande gester, skottet mognar till en kvist, kvisten mognar till en stam, nu står här ett träd.

Trädet ser trädgrannar, trädet känner sig vackert det säger också kvistögonen runt trädet, detta träd är ett av de yngsta träden, de yngsta träden möts av just bejakande kvistögon, just för att viljan inte skall kapas.

Vilket slag av träd är det, egentligen behövs inte trädet fästas vid namn eller sort, jovars det står, dessa träd står i en fruktlund, träden är godmodiga fredliga, vrenskas inte är inte heller vresiga.

Det är länge sedan trädgårdsmästaren vandrade in i låt oss säga en annan drömsvit, så var det kommet av mening han överlämnade sitt kunnande i en yngre trädgårdsmästares händer.

Denna yngre trädgårdsmästare hade liksom halkat på sned med viljan han var inte nöjd med sin tillvaro ofta slog han på träden, avreagerade sig ont gjorde det i träden och ont gjorde det i honom även om han förnekade eller avvisade detta faktum.

Plötsligt stod han där framför detta träd vilket var ett av de yngsta, han slog en lovart runt trädet, mumlade vresigt nästintill morrade eller grumsade, trädet följde med hundrade ögon hans rörelser.

Han vände ryggen till alla träd andades ut för att spärra upp ögonen då han återkom.

Han ympade in kvistar i detta träd som var ett av de yngsta.

Förnöjt skrockade han och gick därifrån.

Trädet lade sin urtons vilja i en ask i sitt bröst, anpassade sig till det vilket nu skedde.

Träden runt slöt sig om i värnad av den skatt de upplevde vara i trädets bröst.

Trädgårdsmästaren den vilken steg in i en så kallad annan drömsvit såg det hända upplevde det hända, steg in i lunden steg fram till den slumrande yngre trädgårdsmästaren, vände allt tillrätta i dennes stukade vilja, satte sig vid bädden samt viskade alla träds sånger in i den yngres hjärta, i gryningen när den yngre trädgårdsmästaren började vakna sade den äldre far väl vandrade in i den drömsvit han kom från, såg i ögonvrån hur den yngre skyndade till det träd vilket var ett av de yngsta, befriade detta träd från det detta träd inte var; han hörde en lättnadens suck susa genom lunden så bär de alla åter frukt, genom det hända.