Perfekta;
fråga vad det perfekta är: är det i människoögon det hårt åtdragna skärpet.
Är det
i människoögon – vad.
Otillräcklighet;
regnet faller, sjunker in, sprider sina vingar; detta vet ökenvandraren, liksom
att en pistill i blomman inte är hela blomman, varje stund ligger framför
näsan, pollenmjöl, stunderna är ringar du kan se i havet, i allt, stunden är en
knopp vars kronblad, ringar vidgas i eoner, oändligheten.
Till
räcklig, tillräknelig, otillräcklig otillräknelig; från var kommer denna känsla
en känsla vilken naturligtvis ej är att förringa eller förkasta; det är en
adekvat känsla vilken de flesta lever med att inte ha tillräckligt att inte
vara tillräcklig utan i stället otillräcklig, detta otillräckliga är en utbredd
känsla.
Ser
vi på detta ord; otillräcklig kan vi ju sätta ett bindelstreck lite här och var
eller dela upp detta ord i flera ord då blir det o till räcklig; detta o kan ju
vara oh vilket är en positiv känsla i mötet med skönheten. Ordet tillräcklig
blir till räcklig; jag räcker handen till.
Träden
lever ej med tillräcklig eller otillräcklig, träden lever i är, blommor växter
lever i är och just därför att detta huvudbry inte har drabbat dem kan de
stråla skänka allt det dessa gör.
Så
når vi ordet tillräknelig; tillräknelig vill alla helst vara; klok, intelligent,
ett högt IQ, behärskad, med mera, allt detta hellre än otillräknelig,
otillräknelig är inte eftertraktat. Vi kan göra likadant med dessa ord, det
vill säga dela upp dem varvid dessa ords innebörd ges en helt annan mening.
En
fors kan ju sägas vara otillräknelig, ett fyrverkeri allt detta så kallade
vilda, det är väl så att allt har behov av en hand, en stödjande gest. Varje
liv är alla dessa fyra; egentligen de fyra temperamenten eller helt enkelt
dessa fyra allt hör ju samman och dessa fyra är droppar i det stora havet och
alla droppar är havet liksom havet är alla droppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar