den 22 maj 2016

Luftvirvlar håller ett väsen i handen, väsendet vajar fram och åter, åter och fram helt ovetandes om att fram är åter, åter är fram, luftvirvlar lindar värn runt, detta värn är handen vilken håller väsendet. Väsendet ser virvlar i havet, för visst står väsendet på en klippa med havet i åsikt, helst av allt om jag kunde, vågade skulle jag hoppa.

Luftvirvlarna hör och säger; vist vågar du, vi har lindat värn runt dig, vi följer dig, kom så hoppar vi.

Väsendet vajar allt längre fram ut över kanten, titta inte ned säger luftvirvlarna låt oss hoppa i förtroende bara veta att allt sker i väl gång.

Väsendet ser med misstroendeögon på den där rösten vars bärare inte syns; vi syns visste, du ser oss ju speglas i havet, kom nu, nu hoppar vi över den så kallade kanten blir ddroppen vilken får bägaren att rinna över och vips så hoppar de. Havet rinner inte över kanter och bredder däremot stänker havet droppar, det syns några bubblor stiga så blir havet stilla, väsendet låter sig sjunka luftvirvlarna är nu komna till ett slags ankare, värnankare snart ser inte väsendet så mycket det blir dimmigt, ögonen behöver vänja sig; hur kan jag andas här nere, hur kunde du andas i livets moder, det kunde jag och nu andas jag och nu klarnar synen.

Väsendet ser klipporna här djupt, djupt ned, här och var finns grottmynningar, det finns trappor, etage det finns allt det klippor är sakta når de botten eller grunden först stiger sand upp eller grums för att så lägga sig stilla.

Luftvirvlarna för väsendet med sig, de studerar grunden, hur kan det heta botten, det heter bottnen säger havet och egentligen kan det heta vad namn det ges, det är.

Väsendet ser här stora bläckfiskar vilka kikar ut ur grottöppningar, de hälsar väsendet välkommet med böljande armar i oktaver, ur sanden stiger fiskar, först ruskar de sanden ur håret; vilket hår undrar fiskarna, väsendet ler, jag skojade. Fiskarna ler samt följer havets andning, stim nalkas samt följer varandra, stora svävande skuggor visar sig vara rockor vilka följer ljusdropparnas synlighet.

Sköldpaddor svävar, det finns många slag av rörelser här i havet och de påminner mig om molnen.

Så är det säger luftvirvlarna och allt detta visar dig följsamhetens skönhet, skall vi stiga nu.

Väsendet uppfyllt av havets alla toner upplever lättheten upplever frid allt medan de stiger upp, havet öppnar vingar samt lyfter dem upp till den solvarma klipphanden, där sitter de troligen ännu med ögon glittrande av hav.