den 1 maj 2016

Hjulmakaren sitter med cirkeln utlagd i sanden, i mitten blickar navet med ekrar strålande ut eller är det in kanske är det bägge, ur centrum till periferin andas in allts dofter, andas in i centrum, in, ut, ut in, syresättning belivelse.

Så målar barnet solen med strålar i tusenden så god är denna värld att vara i, hit kom jag in här är jag och jag vill smaka på allt springa alla vägar helst samtidig, så är barnets upptäckariver.

Nakna står träden knoppar sväller, tusenblad; du kanske försöker se alla blad.

Vägar, ekrar, strålar, blad, strån; i allt andas mångfalden, springer du alla vägar händer det att du faller samman i en hög av trötthet eller så kanske du drabbas av yrsel eller du vet varken ut eller in.

Hjulmakaren visar dig ett skeende, navet i mitten; en gång såg hjulmakaren djupt in i ögat såg pupillen hur denna vidgas samt dras samman, ett nav bestående av hålla balansen samt hålla handen hålla fokus, hjulet har ekrar, detta hjul, antingen av järn stål eller trä, ekrar vilka strålar ut, runt dem lägger hjulmakaren bandet vilket håller mångfalden samman, den gyllene cirkeln, livets hjul.

Spindelmor spinner samt väver bilden av detta hjul, ett ansikte, en slöja, en, en; spindelmor väver, hjulmakaren skapar hjul och allt detta hålls samman.

En god bild av det vilket sker är, förstoringsglaset, du kan rikta detta samt därigenom tända elden; just så är det med navet, med pupillen; hjärtats stämma består av intuition av  egentligen ordlöshet egentligen av hjärthandling.