Med en duns lade stenen kroppen till rätta, drog grönskimrande stjärntäcka över, i skålarna rann droppar in, strålande diamanter i solens sken,
sjönk djupare, djupare in i täcket gav stenen värme
mjuka tassar, smygande päls blixtrande ränder
svart och vit en linje genom gräsets hav
vingar drack luft svepte om
liv
borrar drogs samman kände havsstänk nära
en strimma vit landade i is
dunkande motor klöv yta
isen sjöng
verklig
öppna vattens tindrande strömmar
isytans kalla händer
vindpinade tallar
barr skuttade omkring
kottar runda log
sanden kröp upp mellan tåblommor
lyfte stegens cirklar
vassen vajade fram och åter mjuka vippor smekte kind
Katten lade sig i stenens famn ögon log spinnande
gräset rördes av vind katten skuttade ned vips var den borta nära
björnen lufsade godsteg med mjukan päls, inte björn; det var en humla, hummelihumla svart och guld regnbågsvingar hummande summande surr
Stenen hörde stegen nära spann ljus
hon satte sig i grönskimrande famn
lyfte lyran in till sitt bröst
fingrar smeker strängars silver
hon sjunger vemod in i vindars linjer
han hör henne långt bort i fjärran
kallar vita svanar till
de bär honom över trösklars linjer
han står vid hennes sida
lyfter vemods mantel av
sträcker fram handen
omsluter hennes fingrars kyla
isen smälter
havet sjunger dröm
stenens kronblad
doftar vågsvall
hängbjörk smeker talls krona
ler vind.
Brev:
Idag var jag med mitt barnbarn ned till sjön,han traskade treårssteghan ser allt det lilla vilket jag vet att du vet är det storaVi traskade nedför backen med de rullande stenblommorna eller bollarna, stenbollarna skuttade och rullogVi kom till sjön,det blänkte öppna havsvindar här och var, isen var där,en båt seglade puttrade, isen sjöng,Den lille kastade stenar och sand och
Och, förundrades ljus.Han kröp och han var i sanden, blev blötskrattande.Fåglar sjöng vidgade bröst.
det jag ser i dig är ingen spillra,jag ber dig - sluta att tänka den tanken - den gör dig till en spillra,öppnar upp för smärtan,sök se smärtan,den är där, den är en del av digden har en bön; förlös mig.Hur säger duSe den och lyssna,den sträcker fram händerna och berättar: detta skall du aldrig mer tillåta, du är vacker, du är "stor" nu - det vill säga du känner ditt inre barns röst.Sorgen är en vinge den sluter om smärtan och vaggar smärtan, till den finner mod att tala.Se vitsipporna och se de vita kronbladen, se solen i mitten och känn isen smälta hör fåglarna,Tillåt inte ett annat väsen att kväva ditt liv,Känn Pärlkronan på ditt vackra huvud och vet att inte någon har rätt att göra dig illa.
…
Havets vågor
stiger
skyhöga
Turkosvindars ringar
dånet stänger alla
snäckors
spiraler
Raka strålar skär svärta
svart är inte svart
svart bär alla möjligheter
Hon sätter sig
i soldroppen
håller armarna runt hjärtat
händerna pressar vingar samman
stanna
stanna
liv stanna
Tår
faller tung
över
stensuckan
klädnad skimrar
havs
grön
anemoners vita linjer spinner runt
svartögon ser
pupiller
blodstenar
stenstol stiga ur molnen
famnar henne
hon ryser
skälver
hon lyfter blicken
ser solstrålar
fästa
vid
markernas rötter
hon lyfter fingrar
andas in soltrådar
solvögon ler
hands skyttel
fots tramp
väver gyllen mönster
förenar
himmel och jord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar