20 april

Stjärnstrimma böjs över havs linje
Hämtar solstänkta stränder
Väver klädnad till hennes ögon

Det lever mycken klokskap i den mänskliga världen,
Det fanns kloka gubbar
Det fanns kloka gummor i dåtiden,
De brändes då på bål eller avrättades.
Av rättades,
de rättades av andras dogmer,
De tilläts icke att inneha de helande krafter vilka var dem givna är dem givna.
De föranledde att de så kallade högre darrade av rädsla, ty dessa kloka bar förmågan att se bakom falskheten, bakom masken. Naturligtvis ville icke dessa dignitanter inte att deras inre skulle avslöjas. Därför föredrog de att dessa kloka avrättades, det vill säga rättades av dem innan de kloka lyfte fram det vilket var rätt och är rätt.

Av rätta var dessa kloka givna dessa gåvor de kunde hantera dem, ty de var skolade, de var helande ljusbärare. Det var egentligen inte märkligt att de så kallade höga hade detta test att se huruvida de kunde flyta.
Ty dessa kloka var ljus och är ljus, de bär också källans vatten inom sitt liv, därvidlag sjönk de icke.
Källan har inte en önskan till att dränka liv, den har viljan till att uppfylla liv med sannhetens värde.
Dessa kloka är alltid närvarande,
De vandrade av rätta de avrättades i rädsla för det de kunde lyfta fram
De rättar alltid av,
Rättar det vilket blev förvrängt,
De förlöser.

Klok skapar seende vilja,
känner vetande
ramens mönster
Bortser från det vilket icke är
Ser ramen upplösas, bilden fyllas med rörelse,
Rörelsen vidgar hjärtats ström.
Genom den rädda tanken
läggs den ena lagerramen efter den andra över livets bild,
bilden/tavlan blir mindre för varje lager
Detta föranleder ljusets vrede i templet
månglarnas rop förstummades
deras rörelse stannades vem var ljuset, det ljus vilket lever i alltets hjärta.
…
Kors
Vi bär alla korsVi vandrar korsvägarÄr korsen svarta, fyllda med möjligheterÄr korsen vita, harmonisk balansÄr korsen de fyras vägarSer korsenSer hjärtatSolkors omfamnar RosenkorsRosenkors omfamnar SolkorsNyckeln,SigillInsegelFängelseEller frihetMurarna rämnarJubelsångens lovsång stiger
…
Den bugande gesten är vacker,
Är mycket vacker då jag ser blomman, då jag ser bilden av ormbunkens spiral inom mig. Den bugande gesten är ödmjukheten, är jag böjer mig inför.
Jag vill aldrig att ett levande väsen skall buga sig inför mig.
Jag bugar mig inför er alla.
Jag älskar er.
…
Stjärnstrimma böjs över havs linje
Hämtar solstänkta stränder
Väver klädnad till hennes ögon

Med tindrande pepparkornsögon
uppväcker hon kärlek i hopsjunkna brustna bågar

hon lägger hand över
ser bröst hävas

de ser den gamla vandra sävsteg
mjuka lätta smygande

klädnaden är allomgiven
örterna följer hennes spår

hennes hud är smyckeslöst, bar
ansiktet är utan ålder

i högra handen håller hon läkekvinnans stav
den leder vägen

linjer sjunger
sjunger
andnings ljus

hon vilar under bar himmel
i djupa skogars hägn

vid havs strands vågor
vid elds lågor
samtalar de stilla
…

Grå svällande blad seglar in

tornar
tornar upp

händer spänner baldakin

stålblå gråis
täcker blå dröm

luft stillnar
kväver

Fågels vinge
stannar

markerna andas in bävan

skriet stiger
silverpil flyr genom spricka

regntrumma ljuder blå dröm stiger fram


vindar vänder spegel


Svartklädd
står han


i handen är svärdet

han känner dess väg


hon väntar med händer vid sidorna




Blixt
från klar himmel


böjd klinga skär genom luften


huvudet lättar


blommor stiger
upp


hon lämnar vit ros till

vitklädd

svarar
han