Ord måste kvillra runt, vara likt Fågeln i luften innan de stadigfästs i uppfyllande mening
Orden måste snurra,
Vara barnets lära gå innan de går
Orden är vitt ljus formaterat, innesluts i en pingpongboll
Varför inte en studsboll
Den möter studsar mjukt ut och blir levandegjord ja, bilden av squash är bra men slagen och studsarna är mjuka
Den vilken har öppnat hjärtats vingar har icke behov av gömslen, har icke behov av att gömma sitt liv, sitt själv inför sig själv och därmed icke för något själv.
Den vilken öppnat hjärtats vingar känner icke, denne känner vetande,
vet ande och känner därigenom.
Detta kännande är vårt själv.
Dotter,
Du tycker att vi talar rundgång nu.
Visst gör vi det; vad skrev du: Horisontens linje böjer runt, böjer sig runt, det är rundgång. En rund gång, den gången, de stegen upphör aldrig.
Drar du en linje från en punkt till en annan finns det plötsligt en början och ett slut eller två början och två slut. Det är i och för sig en synvilla ty linjen fortsätter bortanför dessa punkter. Det kan tyckas vara tråkigt att vandra ”så går vi runt kring ett enrisesnår” Det är en belysande text. Se Enen, dess vackra nålar, vilka verkligen glänser i Solen och i Månens famn, känn dess goda doft och var medveten om de helande bären, åter är det njurarna, reningen vi åsyftar. Enen är av godo för njurarna, för urinvägarna, för strömmarnas renande liv. Nåväl låt oss icke fastna i beundran inför Enen.
Genom denna rundgång finns inga behov av kartor, risken minimeras för vilsegång i labyrinter. Genom denna rundgång finns inga behov av kartor, risken minimeras för vilsegång i hjärnvindlingar.
Labyrinter skapades av en enkel anledning. Nämligen till att skola sinnet/livsstegen till rundgång, vilket är den högsta tilliten. Det innebär icke lullande gång, den lullande, lullas till sömns, drömlös sömn. Stegen gör ringen i rundgången djupare och djupare.
Skriv Dotter, du fastnar i tanken, tanken greppar om.
Ser du, antingen lullar du eller stampar du eller hasar du runt i cirklar, det är vilsegång.
Så kan du verkligen uppleva vad denna rundgång är, det finns olika slag av rundgång.
Här vill vi visa; då den medvetne vandrar rund gång, upplöses ringen/cirklarna, de fasta cirklarna lagda till stöd och till sist är du i helheten. Detta kan liknas vid det lilla barnet vilket skall lära sig att cykla. Barnet får stödhjul på cykeln och kan cykla stadigt med stöd. Så tas dessa hjul bort och barnet måste nu åter erövra balansen.
Så är det, då du ”nedsteg” var du i anden i en självklarhet, du lärde dig gå tala tänka, så behärskade du detta och stödhjulen togs bort, så måste du åter lära dig gå tala tänka.
Labyrinter skapades till skolning, den vilsne gör labyrinter av sin levnad, söker hela tiden vägar ut ur helheten, kärnan, fröet.
Denne kommer inte ur, drabbas ofta av panik, panikångest, uppgivenhet, rädsla till orkeslöshet
Du går runt runt i harmoniska cirklar. I den vakna sömnen blir cirklarna/ringarna djupare. Meningen blir stadfäst, djupare och djupare blir de och den gestalt vilken uppstiger är Kronan, den omfamnar livets steg.
Ser du skålen
Silverskålen
Fylld
Med
Källans vatten
Tjärnens vatten
Alla vattens vatten
Dess yta är mörk
O genom tränglig
Blodstens öga
Blänke
Ser du lågor tändas
Elva brinner stadigt
Den tolfte lågan flämtar
Av hans svek
…
Svarta pelare vandrar sida vid sida
armar är upplyftade an
händer är kupade skålar
fingrar är om
famn
ande
mellan rummen andas vind
i Trädens kupade händer
vaknar nattens mantlar
böljande säras flikar
staven ljöd tre gånger
balsalens marmorgolv vibrerade klang
Hon skrider in under stjärndiademets båge
röd är hennes gestalt
saffransröda slöjors strålglans är runt
kvinnan
sitter vid stillhetens sjö
långt bort i fjärran
ser hon markernas pulserande glöd
hon lägger sin egen vilja in i stilla vatten
azurblå dröm är hennes klädnad
fotvalv kupas runt glödande kol
stiger
stiger
kvinnan faller ned på knä
knäpper händerna
lyfter blicken
diamanters strålar väcker dagen
Hon den vackra ler under stjärndiademets skönhets ord
…
med armen
kupad runt hjärtat
fyllt med frön
sådde han säden
stegen vandrar
smid iga
genom hennes böljande hår
De lyfter slinga runt slinga
Om om om
flätverk
med högra armen hämtar han och ger
Fågels vinge andas
Är är är
Nu
synes knoppande liv
vandra
framtid
där framme
i framtid
ser han kronans skönhet
en gång vänder han sig om
ser
vet
oändligt samförstånd
hans armar strålar fingerljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar