2 april

fann en spricka i den svartmålade väggen steg in stjärnor tog av kroppen såg landet är såg de höga kristallbergen de helgade sjöarna de blå klara skyarna

Väver slingor runt mig, lyfter vatten över mig, lyfter vindar runt mig, motar bort motar bort
eldskålar vandrar i ring, upplyser väggar
En
ljusstråle greppar ögat
fann en spricka i svartmålad vägg, steg in, står handfallen i väntans hav armarna förs åt sidorna, silverljus faller över, stjärnor knäpper upp pärlknappar, tyngden faller av
molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln.
ande fri i landet långt bort nära, natur vackervild, frihet, freds frid,
molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln.
stark ren fri andes kraft, blå skyar, ändlösa floder av visdom, höga berg kristalljus andas helande, helgade sjöar,
Regnbågskrigares stavar lyft, snäckan vibrerar, trummas hinna sprickar, sprickan vidgas
Solögat möter Månögat,
Hjärtat ler, jag
stiger in ser landet det vackervilda i frihet freds frid
Molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln
Molnklädnad molnsteg molnhänder ande fri, jag
Är moln
Stark ren fri andes kraft omsluter.

Vakna,
Du skådar i andens ljus, landet med de fria skogarna, de höga sjöarna, landet är och icke är.
Sagans land, drömmarnas land, poesins land, landet religion, religio, sagan är världens kaos, det kaos vilket drömmen är för tanken, tanken den gudomliga tanken, väver, väver skönhet, människan förmår icke med sin tanke omfatta den oändliga skönhetens visdom.
Se tankarna flyga, de mänskliga tankarna, likt irrbloss famlar de, söker greppa, greppa om. Andens ljus ler kärlek, var stilla, var stilla, skåda det sköna, det är sant, ofattbart sant, allt är er givet, inom er, runt er, genom, i ljuset och värmen av kärlek, vår kärlek, hjärtats kärlek.
Vi har vidrört hjärtats alla sfärer, tankens, ordets poler.
Minnet är icke ett minne.
Minnet är gudomens ljus, människans ljus alla väsens ljus. Då ljuset ”slocknar” blir minnet kyla, negativ profetia, domedag.
Minns orden om pengar, varma pengar och kalla pengar.
Minnet är en bank, så som banken en gång var.
Var fridsbärare,
Vill du förstå, inse vad sagan är, vad drömmen är, se den vilken är kopplad till respirator; in respiratorie, tanken skolas in i strömmande ljusandning, ser minnet,
Ser fröet:
Vad är att stå mellan två världar,
Det är att vara stängeln, den vilken förbinder krona och rot.
Stängeln lämnar aldrig fröet, urkraftens vilja.
Den är där alltid, den lämnar aldrig hjärtbladets andnings värme, elden väver alltid runt. Inte den eld vilken i mänskligt dagligt tal är eld, detta är ursprungets eld.
Stjälken är i strömmen av ljus och värme.
Ja dotter du ser Archai, du ser Archangeloi och du ser stjälken Angeloi. Det är en vacker bild, stjälken är i strömmen av ljus och värme, inom den strömmar dessa, den vänds ”ut och in” så strömmar det runt. Vad säger vi med detta, Änglavärlden är inom er, ni är i strömmen av ljus och värme.
Så känn rötternas liv,
Känn därmed bäckarnas liv och vet källans livs rörelse, är den tung är den tvekan, nej, den är porlande livssvar. Är det en sten finner den vägen runt, dess vilja är fröets minne, se minnets gudinna hon håller varje frö i sitt livs hand, hon begjuter det med kärleks stoff till liv.
Hon är Modern alla mödrars Moder, hon är Kvinnans väsen hennes blomnings liv, hon är kärlek.
Känn vad hjärtbladet är, det är det vita bladet, det skrivna bladet, sannhetens blad, vid varje svarande bejakelse stiger ett väsen fram, livets liv.
Känn stjälken och var i dess strömmar, inse skönhetens liv, lår tamburinen sjunga, låt cymbalerna i dess famn klinga.
Känn fingrarna, de sirliga varsamma fingrarnas ömhet omsluta blommans knopp, var i pärlan den pärla från vilken fingrarna är i. Var i kronbladens famn, känns solens ögon, känn månens silver stjärnornas sånger väver
Var i väntan. Den yttre solens strålar omsluter, den yttre värmen omsluter, den inre solen strålar den inre värmen strömmar silverljus stjärnornas sånger öppnar kronbladen pressas andas ut.
Var i kronan i ditt själv.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara dörren.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara stjälken.

Sagan är motsatsen till sanningen och egentligen sanningen. Sagan är det drömtillstånd inom vilket oraklet var i, är det drömtillstånd inom vilket fridstiden var, paradisets andning. Det liv vilket sjönk åter, in i eterhavet.
Alla väsen var i paradiset, slöjan lades mellan, paradiset sjönk djupt in.
Slöjan lades mellan icke av oss, människan valde denna slöja.
Sagan är motsatsen till sanningen och egentligen sanningen. Sagan är det drömtillstånd inom vilket oraklet var i, är det drömtillstånd inom vilket fridstiden var, paradisets andning. För edert sinne kan detta upplevas vara kaos, att icke inneha förnuftets fasta ram runt.
detta tillstånds spegel klarnar mer och mer, förnuftets ramar skall upplösas.
Ser ni, därigenom kommer allt sant liv, alla sant skapade väsen att genomtränga sig själv, det vi under många samtal sökt visa; nämligen detta att vända in och ut, ut och in på sig själv, sig själv blir i det inre sitt själv blir i det yttre. Det är åter bilden av dörren, av stängeln, att stå mellan två världar vilken är en mångdimensionell värld;
Var i väntan. Den yttre solens strålar omsluter, den yttre värmen omsluter, den inre solen strålar den inre värmen strömmar silverljus stjärnornas sånger öppnar kronbladen pressas andas ut.
Var i kronan i ditt själv.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara dörren.
Vad är det att stå mellan två världar, det är att vara stjälken.

Då förnuftet, mineraltanken upphör, träder barnet fram, poesin lyfter det dagliga livet in i nattligt liv, in i indigoljuset.
I detta tillstånd lever moralen, sedligheten.
Ja, detta är bilderna av Liljan av Rosen,
Du väna Lilja i Rosengården.
Du vänaste lilja i rosengård

sprid dina fingrars ljus in i ängder gröna
lyft mina taggar bort

suckade törnens kala grenar

möt mig i aftongrinden
tvaga mig i solens röda guld

fyll mina ögons tömda brunnar med stjärnsånger
lyft daggen droppar in i mina torkade händer

spänn livets strängar i bågen

låt sländan sjunga silver och guld
skyttelns inslag klinga liv in i dagens ljus


du vänaste lilja i rosengård lär mig att
leva i din kalk

I detta tillstånd lever moralen, sedligheten. I denna medvetna, vakna dröm andas sannhetens moral och vad är denna, den är hjärtats röst, kärlekens röst, och detta tillstånd är religionen.
Det är att bli poesi och därigenom omvandla, upplyfta hjärtat in i poetiskt dagligt praktiskt liv, i ljuset av andens ljus.
I ljuset av andens ljus, natten skall bliva dag.
Vad avser vi med detta, vi avser att nattens stjärnor skall tala hörbart i dagen, dagens ljus skall vara stjärnornas visdom.
Floder, visdoms floder skall forsa, uttorkade marker skola dricka, hjärtbladen skall åter stiga fram ur kupade händer.
Se de kupade händerna vara i nattens mantlar, icke nattens mantlar, den svartmålade väggen, se sprickan öppnas, vakna, se i andens ljus.

Vakna du ser i andens ljus, låt orden leva i ljus och värme av vår kärlek.