8 april

I begynnelsen var allt alltid
Silverbladets strålar förgrenas
Rännilar bäckar källa
Livets vatten

Dotter, inför dessa ord kan sinnet stanna länge, vilket du också gör. Det blir svårare och svårare för dig att se gränser, att se början och slut, slut och början. Allt liv blir mer och mer ett uppgående i eller till. Du kan icke släppa dessa begrepp, hur skall du då kunna berätta allt det vi visar dig. Det mänskliga sinnet eller dess tanke har behov av dessa gränser och avskärmningar vilka är avskärningar, mer eller mindre strypgrepp. De måste dock vara för att förståendegöra vad allt är,
I begynnelsen var allt en stor mantel av böljande rörelse, icke en mantel och ändock en. För att levandegöra detta skådespel eller scenario är det av godo att se många mantlar, hur de böljar in och om och genom varandra. De trasslar aldrig in sig, de är där i rörelse och de är allt liv alltid. Rörelsen stannar aldrig, sakta börjar andetagen att sjunga, att tala, att uttala ord.
I begynnelsen var ordet.
Ur denna böljande rörelse stiger alla livs liv fram. Fortfarande är de i de böljande mantlarna, enskilda och ändock en.
Blad är en slags mantlar och det är en bild du länge sökt förverkliga, detta med blad eller vingar gjorda av glas, ja, det är det enda material du kunnat finna. Det du ser är bladen, vingarna de är genomskinliga tunna hinnor och du ser varje nerv, varje åder inom dem.
Visst kan det vara glas, det kan lika gärna vara bladguld för att belysa åter detta med att det är flera mantlar och ändock en.
Det du ser är vatten, vatten eller kristall vilket blivit vingar eller blad, du ser ådringarna med skimrande färger, mest rött och blått.
Du ser Silverbladet och dess stora pulsådernerv, du ser förgreningarna och är så under marken.
Silverbladet är där också. Nu är det alla träds rötter rötterna blir så bäckar och rännilar, vilka förenas med källan och finner havet.
Livets hav och då är du åter vid;
Det du ser är vatten, vatten eller kristall vilket blivit vingar eller blad, du ser ådringarna med skimrande färger, mest rött och blått.
…
Regnsötma


strömmar


naken hud

hon står i regn


moln smeker


Solstrålar lindas
väver klädnad

valv

vrister

vader


bjällror klingar

höfter vaggar


följer vind

rytm



hon virvlar

Soldans
…

Havssilver


skriver


silverblads gyllentecken


rosdoft

sluter hjärtan inom
…

Spetsen pekar
nedåt


Ögat ser molnriddare


Mantlar böljar


Spetsen pekar
nedåt

Ögat dricker tråd

sömmar skrudens linjer

Spetsen pekar
nedåt


delas

tvenne

bågar omfamnar ögat

pupill vidgas


fäste håller

knopp brister skimmerliv


ängders


regnbågskronor

i din hand