7 april

Åter är stjärntunneln där ser en vit stjärna den är ”huvudet” till en tunnel….känner lugn

Dotter,
Ser du denna tunnel, den kan liknas vid en autostrada, en vid väg en asfalterad väg, en sådan där väg där människan kan fara fram likt, låt oss säga en virvelvind. Det du ser är den rörelse vilken bildas då en stor, en enormt stor jordborr borrar. Du ser inte borren, du ser rörelsen.
Du ser tunnlar, de tunnlar vilka många djur gräver under marken. De flesta av dessa djur kastar upp jorden, eller kastar den bakom sig. Det borren gör är att den snurrar runt och därvidlag lägges jorden runt. Det bildas en tunnel, en åder. Dessa tunnlar kan liknas vid blodådror, de bebos av strömmar, av blodströmmar vilka innehåller vita och röda krafter. Vita riddare och väna jungfrur. Det du ser är guldglitter och kopparglitter, du ser det vilket kallas jordens guld, olja kallas det av vissa den är svart, då solen belyser den skimrar den i de färger Skalbaggen bär, är inte det fantastiskt, du har svårt att följa med nu. Vad gör oljan, den gör att motorer går, det sker genom förbränningsprocesser, vad gör Skalbaggen; din älskade Scarabe´ den verkar också i hanterandet av vissa förbränningsprocesser. Det är dock inte detta du nu ser, vi visar endast helt kort vilka strömmar som lever i ådror. Olja smörjer också, olja ger värme, det gör även blod.
Minns så bilden av den svarta Modern och den Röda Modern och blodets lavaströmmar, då ser du hur allt länkas samman.
Du ser denna tunnel och du ser den virvlande rörelsen eller borrörelsen, du ser så stjälken, alla stjälkars stjälk. Du brukar skriva att bladen lindar sig i spiralform runt stjälken.
Varför gör de detta, de följer stjälkens insida, de följer denna spiral/borr/virvelrörelse.
Den är icke gjord eller ditlagd för att susas förbi, den är där för de stilla medlevandet, visshetslevandet. Bladen lindas i spiral, följer den inre spiralen, varje blad har en nerv vilken länkar samman bladet med stjälken, från denna nerv finns ”utskott”. Linjer, skrivna linjer. Med de inre ögonen går det att skönja dessa linjer, de målar hela växtens varelse.

Bladen skimrar gröna, vad vaknar då i själen, det vaknar en längtan, en vilja till aktivitet. Vilken aktivitet, en slags förbränningsmotorik. Denna heter levandegörandet av ljusminnet, det är vad som sker: Genom att ”vila” i det gröna, det yttres betingelser inte dras med i susandet förbi, väcks i det inre viljan till att levandegöra ursprunget. Hjärtats liv.
Det minne vilket går att utläsa i varje spädbarns ögon. De bär framtiden i ögonen.
Då du ser in i dem, vänder du dig samtidigt bakåt och ser deras tillblivelse ur kärleks händers gärning.
Så borde det vara. Så är det då den svarande sundviljan lever.

Låt oss återvända till tunneln.
Nu stiger vi högre eller börjar närma oss utloppet, du ser en Silverne stjärna där.
Det är en vacker bild, den borde vara vänd utåt, den är vänd till dig, nu kommer du sakta fram och den omsluter dig. Det går att likna vid trollkarlen vilken sluter handen runt örat och visar dig ett mynt.
Ser du,
Stjärnan vilken är kristall ändå silver sluter handen om. I det ögonblicket vänder den ut och in.
Är pärlfästet runt knoppen.
Så öppnas knoppen sakta.
Så är det;
Du ser denna tunnel och du ser den virvlande rörelsen eller borrörelsen, du ser så stjälken, alla stjälkars stjälk. Du brukar skriva att bladen lindar sig i spiralform runt stjälken.
Varför gör de detta, de följer stjälkens insida, de följer denna spiral/borr/virvelrörelse.
Den är icke gjord eller ditlagd för att susas förbi, den är där för de stilla medlevandet, visshetslevandet. Bladen lindas i spiral, följer den inre spiralen, varje blad har en nerv vilken länkar samman bladet med stjälken, från denna nerv finns ”utskott”. Linjer, skrivna linjer. Med de inre ögonen går det att skönja dessa linjer, de målar hela växtens varelse.

Bladen skimrar gröna, vad vaknar då i själen, det vaknar en längtan, en vilja till aktivitet. Vilken aktivitet, en slags förbränningsmotorik. Denna heter levandegörandet av ljusminnet, det är vad som sker: Genom att ”vila” i det gröna, det yttres betingelser inte dras med i susandet förbi, väcks i det inre viljan till att levandegöra ursprunget. Hjärtats liv.
Det minne vilket går att utläsa i varje spädbarns ögon. De bär framtiden i ögonen.
Då du ser in i dem, vänder du dig samtidigt bakåt och ser deras tillblivelse ur kärleks händers gärning.
Så borde det vara. Så är det då den svarande sundviljan lever.
…

Stjärntunnel


Stjärna

Ser


Lyfter händer samman

Flätar samman


Lindar blomstergirlanger

Runt

De stiger in i Träds salars hägn
…

Silverängder

Fjolårsgräs
Skifte

Ljusomfattande

Solstrålars
Stavar

Stavar alfabetisk dans

Vokal – själsrörelse – själs rörelse

Konsonant – gestalt formas ur rörelse
genom andeljus

Silverängder

Fjolårsgräs
Skifte

Ljusomfattande

Solstrålars
Stavar
…

Matt granits

Urålders

Ådring


Öppnar

Mandelögon



Grönklädnad sköljer

Glittrande fjälls

Silverljus möter gyllenljus

Blommande mandelträd

Dansar


Ängsljus

…

Druvans
Oval

Röda
Blå

Linjer porlar

Barfota dans

Tunna tunnband

Hand

Omfamnar stängel i kärlek

Kalk kysser läppar

Mognads hav

Över tunga

Strupe

Sjunger lugn

Anrik,
Vad är att vara rik, är det pengar eller är rikedom ett annat slag,
R – rörelse i sant livshjul
I – i ljusets rena strålar strömmar liv
K – proklamera inträde (nedslags kraft)
Stanna vid detta proklamera, nedslag – du ser mannen stå med staven, han ropar ut varje namn då de träder in i salen.
Du ser ceremonimästaren,
Du ser slottet, de höga tornen, vimplarna smäller i luften, kastanjetter, händers applåder
Ljuskaskadslycka berör för
Slottsporten öppnas dovt susande
Vindbryggan faller med djup duns
Hovarna trummar trummar stolt vackerbud
Han bär hennes band runt spjutet
Hennes rodnande blossande kinder flödar över ögons breddar
Ögon tindrande blå gröna turkosbrunnar öppnas
Fransarna målar hennes skrud
Håret är kammat lagt i vågor
Bestrött med vita pärlors ljus
Hon hör livshjulen snurra hastigt nära lugnt
Hjärtat andas åter stilla vind

Hon förs in i slottssalen
I balsalen
Andas hennes skönhets vackergång
Marmorgolvet en blank sjö med seglande vita svanar
Uråldriga ådror strömmar under bågars gång genom cirklar
Väggarna skimrar purpurljus
Pelare bär
Taket tindrar strålar
Ceremonimästaren slår staven i golvet
Havs droppar stiger upp
Han skrider fram
Lägger bandet runt hennes hand
Deras ögon blandas
De svävar
dröm

Visst går det att lägga in pengabegrepp i allt, vart leder dessa hårda kalla tingestar er, då hjärtat icke värmer dem. Värmer deras ursprung. Pengar var en gång vackra mynt, icke för att slå mynt av, icke för att underkuva och skada. Pengar gjordes av metaller, sigill görs av metaller, sigill är komna ur planeters sfär, där lever deras bud, deras anor.
Anrik, är att vara medvetet närvarande,
Är att veta sitt anrika liv,
Är att veta livets ana,
Anrik är släktenas familjer, stammarnas vandring. Det anrika livet är att höra livshjulen snurra, fyllas av det där – ja, virvlande upplevelsen. Den upplevelsen vilken är att hjärtat slår fortare, upphetsning, barnets väntan på besvarandet av sin önskan, vetskapen i uppfyllandets högsta glädje.
Anrik är den vilken känner sin börd, sitt ursprung.
Då detta sker kan livshjulen höras snurra, veta att hjärtat icke explodera och bli i stilla rörelses tillit; det sker, det sker, det vilket skall ske sker alltid.
Då denna visshet infinner sig, öppnas natthimlarnas hav till dag, kupolen tindrar strålar, balsalens tak är fyllt med skimrande regnbågsprismor, vad annat är lyckans ögon, i detta strömmar andens ljus, sjunger liv liv,
Den vita duvan flyger in i kupolen
Grönskande kvistar sveper om körsbärsträden blommar
Berättar om frukten om bärets sötma
Berättar om kärnans sannhet
Om det vilket är liv.

Om det vilket är liv, barnet finner vägen genom tunneln, det gör ont att möta det starka ljuset, det starka ljuset är en stav, det slår ned med kraft. Havs droppar stiger upp ur marmor, marmor bär alla ådringars liv, vet allt det vilket är sant liv.
Ceremonimästaren slår staven tre gånger och ropar ditt namn.
De första tre åren är det första inträdet.
Staven är ett nedslag,
ett blixtnedslag;
det proklamerar liv;
Utropar
Här är Jag.


Anrik är helhet – helande helhet
Helhet
Skönhet
Vishet
Vad är het.
Du kan vara het av feber, tankens fasta form av förstelning gjord, löses. Kinderna blossar, du för ned värmen i fötterna, i stegen.
Het är icke brännande värme, det är genomsyrad värme – innerlig(het) kärlek.
Anförare Anbärare
An – Ana.