23 april

Han skymtar bak träds liv,
Insvept är han i buffels hud
Ögonen blickar
Starka milda
I kärlek till henne.

Vackerskogar andas djup vilja
ur ålders stammar

höga träd
höga granar
vida

vidfamnande

djup grön färg

berg klippor är bakom

markers skönhet

hon har vandrat länge
inte sökt

känt

ensamheten lindas kring

den ensamhet vilken är ensamheternas ensamhet

hennes gåva är inte lätt att bära

hjärta trängtar in i trygghet

värme
värmande

Samarkand
Fridsplats
Shamballa


dimmor lägger sig runt skogen

hon andas skönheten
känner
varje
rörelse


sakta rinner klädnaden av

hon strålar

skira regnbågsådringar


ringars strömmar


Silverblad gyllenblad lindas runt kroppens linjer


tårar rinner ur hennes ögon

källtårar

kristallklara

klanger

ur hjärtats händer


utan att veta lyfter hon armarna

händerna

girlanger

vandrar spiral uppför

blad vecklas ut blommande fingrars ljus andas

hon ser honom skymta

han
den vackre bär lång mantel av buffels hud
fotsid är den han bär vargens päls

han är stark
hög

han väntar henne

han bär blå och röda band runt hårets fäste
han bär fjädrar i håret

han väntar henne
han följer hennes steg

andas nära

hon
är
nära

han
stiger fram

dimman lindas runt dem
binder deras steg samman

Vackerskogar andas djup vilja
ur ålders stammar

höga träd
höga granar
vida

vidfamnande

djup grön färg


han lägger händerna runt hennes

de vandrar vägen

de vandrar in i riken höga

klipporna är ljusgenomlysta
kristaller

luften är hög ren

de är i sin fridsfamn
i sannhets kärlek

Ögonen blickar
Starka milda
I kärlek till varandra till liv
…

Han skymtar bak träds liv,
Insvept är han i buffels hud
Ögonen blickar
Starka milda
I kärlek till henne.

Dotter,
Du undrade mycket över dessa ord.
Buffelhud, vad är detta.
Du ser åter dina vackra skogar
Höga träd, höga granar, med djup grön färg,
Du ser bergen bakom, du ser markernas skönhet.
Du har vandrat länge,
Inte sökt
Känt ensamheten lindas kring
Den ensamhet vilken är ensamheternas ensamhet
Det är inte en lätt gåva att bära
Ditt hjärta trängtar in i trygghet
Värme
Samarkand
Fridsplats
Shamballa
Dimmorna lägger sig runt skogen, du andas skönheten, känner varje rörelse
Sakta rinner klädnaden av dig
Du strålar skira regnbågsådringar
Silverblad gyllenblad lindas runt kroppens linjer.
Tårar rinner ur dina ögon
Källtårar ur hjärtats händer
Utan att veta lyfter du armarna
Händerna
Bladgirlanger
Vandrar spiral uppför
Blad vecklas ut blommande fingrars ljus andas
Du ser honom skymta

Han den vackre bär lång mantel av buffels hud, fotsid är den, han bär vargens päls, han är stark, hög, väntar dig
Han bär blå och röda band runt hårets fäste
Han bär fjädrar i håret
Han väntar dig
Han följer dina steg
Andas nära

Du är nära
Han stiger fram dimman lindas runt er den binder edra steg samman
Han lägger händerna runt dina
Ni vandrar vägen
Ni vandrar in i riken höga
Klipporna är ljusgenomlysta
Kristaller
Luften är hög ren
Ni är i er fridsfamn
I kärlek
…

I dessa dagars nätter förs du ofta in i skogarnas skogar, ord vilka återkommer är:
Vänder sitt ansikte till
Vänder sitt ansikte om
Vänder sitt ansikte runt,
Vänder sitt ansikte…

Du skrev kärnan är i handen, vilar i handen, ur kärnan växer ellipser.
Du levde med orden elliptisk dans, detta är en vacker talande bild.

Elliptisk dans är andnings rörelse.

Se så åter kärnan, se två ansikten.
Ansiktenas linjer passas in, passas in i varandra,
Deras ansikten omfamnar varandra, ansiktens bågar passas in.
Vad säger dessa ord;
Plana ut kärnan, dessa två ansikten.
Se så världspusslet framför dig, tag handen, sprid mjukt runt bitarna.
Lyft dem en och en i taget, studera färgerna, linjerna, bågarna.
Begrunda
Varje
Del
Av pusslet.
Se bitarna sakta föras samman, utan att du, behöver lyfta handen. Utan ansträngning vandrar de behagligt, susar de behagligt samman.

Nu är bitarna inpassade, inte anpassade,
De vilar, är skönhet i varandra.
Detta är världssjälens längtan till rörelse,
Samstämmighet.
Se hur allt innefattas i ett skal, skalet kan verka hårt, det är det, i bemärkelsen av skydd och värn, skalet är inte hårt i bemärkelsen av växande.
Kärnan faller ned i jordring,
Vattnas,
Med regn – med måndroppar
Med ljus, med värme, med färger.
Kärnan öppnas, grodden spirar ur kärnan,
Vad är denna grodd, detta hjärtblad,
Det är de bådas ansiktes menings väg.
Vi kan även se rörelsen, vad är den;
Den är hjärtats rörelse, därmed moral, etisk religion, nämligen trohet till sitt själv och därmed till universums levande vilja,
Sann religiositet.

Deras ansikten omfamnar varandra
ansiktens bågar passas in

Elliptisk dans
andnings
rörelse

två ansikten
ansikts linjer

Deras ansikten omfamnar varandra, ansiktens bågar passas in

världspussel

hand, sprid mjukt runt bitarna
lyft dem en och en i taget
studera färgerna
linjerna
bågarna

Begrunda

Varje

Del

Av pussel

Bitar förs sakta samman,

utan att du, behöver lyfta handen
utan ansträngning vandrar de behagligt
susar de behagligt samman

bitar är helhet
bitarna är inpassade, inte anpassade

de vilar, är skönhet i varandra

världssjäls längtan till rörelse
samstämmighet

Se hur allt innefattas i ett skal, skalet kan verka hårt, det är det, i bemärkelsen av skydd och värn, skalet är inte hårt i bemärkelsen av växande.
Kärna faller ned i jordring
Vattnas

Med regn – med måndroppar
Med ljus, med värme, med färger.

Kärnan öppnas, grodden spirar ur kärnan,
grodd, hjärtblad

de bådas ansiktes menings väg

rörelse

hjärtats rörelse
moral, etisk religion
trohet till sitt själv
till universums levande vilja

Sann religiositet.

…

Du sitter i bilen, en sten far genom luften emot rutan.
Rutan splittras, rutan faller inte samman,
rutan är ett glasdis
ett glasdis fyllt med linjer vägar strukturer
mycket vackert egentligen, du tvingas stanna inför det faktum att du inte kan se.
Sikten är helt förlorad.
Knackar du lätt på denna splitterruta faller den genast samman, ett gapande hål möter dig.
Sikten, är åter klar, du kan välja att köra så,
helt oskyddad eller du kan vända dig till glasmästaren och laga rutan, eller få den utbytt.
Då en händelse överrumplar, är detta bilden, upplevelsen är att en stenbumling krossar alla drömmar, allt hopp, visst är det så att alla gjorda drömmars hopp, däremot krossas inte meningen.
Varför skall den krossas, den skapade vi tillsammans.
Egentligen krossar ni denna var gång ni stänger hjärtvägen.
Detta var stenskottet, nästa bild är glaset, glasskärvor.
Glaset står i skåpet, du är törstig efter vatten, du sträcker fram handen mot, till glaset för att fatta om glaset, glaset glider ur handen.
Glider ur handen och exploderar, bitarna, glassplittret ligger inte i en liten nätt hög. det är inte så att luften gick ur glaset, absolut inte, det är glasbitar, splitter över hela rummet. Du tvingas att sopa gång på gång, du tvingas vara vaksam över dina steg ty det är icke skönt eller välbehagligt att få glaspil i foten, den är svår att pilla ut.
I alla dessa skeenden slutar händelsen med stillhet, stilla begrundan.
Den krossade bilrutan föranleder att du måste stanna,
Glassplittret, stannar dina steg,
Lyssnar du inte utan skuttar ouppmärksamt vidare får du glaspil i foten, den tvingar dig till sist att sitta still och pilla, pilla varsamt.
Pilla, plocke pinn är en liknande rörelse. Pinnarna ligger i alla färgers färger i ring, de är i handen och du släpper dem. Du har en plockpinne och skall söka plocka så många pinnar du kan, utan att sätta de andra pinnarna i rullning eller obalanserad rörelse.
…
väggars sepia bar hud nakna fotsteg
vit bomulls klädnad rinner över, följer


fingrar rör vid lågor, väggar upplyses skimrar värme


vinddrag blåser ut, kylan greppar om
hon längtar, längtar hem.


lämnar kylan, vänder sitt själv in i natten
lång vit klädnad släpar graciöst efter

vind

rör vid vass

fjäderlätta vippor
vajar


mjuk sepia


solstänkt silver
markers steg är i fötter, jag längtar hem.

dimma sänks över, lång vit sidenklädnad följer linjer

Vargmodern strövar sorg, pälsen mister sakta lystern, ögon mattas hon brinner inom.
De höga stenhusen fyrkantshusen med svarta fönster, vinklar inträngande vrår, de skärande bländljusen tröttar hennes hjärta, hon vänder blicken bort, hon vänder stegen in, ser honom vänta, en vindfläkt bringar hans stämma, lindas runt hennes frysande livslågas flämtande ljus.

Vargmodern vandrar genom tids tunnlar vandrar vandrar vind lyfter hennes steg, hon brinner inom, känner skogs andning nära, känner lufts andning fylla, känner frihets andning värma.
Han skymtar bak träds ljus, insvept är han i buffels hud,

ögonen blickar

starka

milda

i kärlek

till

henne

hon längtar, längtar hem, lämnar kylan, vänder sitt själv in i natten, lång vit klädnad skimrar, pärlbroderiers smaragder rubiner safirer klingar, håret böljar vågor, trenne fjädrar är däri, hon bär mantel av silverljus, i kupade händer bär hon låga, bäcken porlar tindrar ljus, stenar andas värme, hon lyfter blicken möter pelarljusen, lyfter låga, ser bilder vävas inom, i varsam väntan lägger hon lågan i hjärtats famn, träd bjuder henne vila, hon lutar livet, nynnar, nynnar visshets ljus.
han följer hennes rörelser, han stiger fram, de ser in i varandra, ögon blandas, andning blandas, liv blandas, skogen susar mäktig sång, hon sträcker fram hjärtats låga, han tar varsamt emot hennes hand, de skänker varandra ljus till värme, värme till ljus, de andas hem, skogen susar mäktig sång in i kvinnan och mannen, högt ovanför synes örnen sväva.
…

Kärnan ligger i handen

Handen viks ut

Kärnan

Faller mjukt i jordring


Händer kupar jord över


Kärnan ligger i handen

Handen sluts om

Värme

Ljus

Ur kärnan växer bladen

Två

Ljusmantel omfamnar ljusmantel

Elliptisk dans
…

Strängars silver


lindas


varv runt nycklar


fingrar
smeker


vemodsklanger


vissnade blad i hennes hand

minns

doften av hans närhet


hand kastar ut
nyckel vilar djupt i havets botten



Månmoder ser röd ros falla


färgar

ögons tårar röda


Rubiner faller


gnistrande gröna smaragdblad höljer


Fjäril omfamnar dem


Vit ros

färgas

Purpurs blå dröm
…

Duvblå eld


Skapar

Jordsols blomma



Hon vandrar in i skymningstimma


Vänder ansiktet om



Skogstjärns djupsvar

Hälsar



Hon stiger in med barnet i sitt bröst



Glömdes

…
Måne


Månskära


Månhavs tår

Lindar drömväv

Runt
Kropp


Hjärta stiger ur



Havs våg rinner över strand



Sidenklädnad frasar



Smeker



Hans sovande hy